Raseborgs slott

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°59′29″N 23°39′04″Ö / 59.99139°N 23.65111°Ö / 59.99139; 23.65111

Raseborgs slott
Byggnad
Raseborgs slottsruin
Raseborgs slottsruin
Land  Finland
Län Södra Finlands län
Kommun Raseborg
Material sten, tegel
Grundad 1370-tal
Öppet för allmänheten ja
Webbplats: Raseborg.org
Borggården på Raseborgs slottruin

Raseborgs slott (äldre namnform: Rasaborg) (fi: Raaseporin linna) är en borgruin belägen i Snappertuna, inom Raseborgs stad (utanför Ekenäs), i landskapet Nyland i Södra Finlands län, Finland.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Medeltiden[redigera | redigera wikitext]

Slottet är en gråstensborg som byggdes på 1370-talet av den mäktige adelsmannen Bo Jonsson Grip. Avsikten var sannolikt att kunna kontrollera infarten till Finska viken och trafiken till Reval.

Efter Bo Jonssons död indrogs slottet 1388, jämte största delen av hans förläningar, till kronan. Slottets styrka och goda läge gjorde att dess besittning gärna eftersträvades av stormännen under den följande tidens oroligheter. Bland dem som kom i besittning av detsamma kan nämnas Karl Knutsson (Bonde), som innehade det 1442-48 samt 1465-68 riddaren Laurens Axelsson (Tott) 1469-82 dennes änka Katarina Eriksdotter Nipertz och barn 1482-87, varefter det kom i Knut Posses händer. Åren 1492-1513 var Tönne Eriksson (Tott) fogde eller hövitsman där, senare hade Krister Klasson Horn denna post.

Tillsammans med hela Sverige kom Raseborgs slott 1520 under dansk överhöghet. Adventssöndagen 16 december 1520 lät danskarna halshugga biskop Hemming Gadh och Nils Eskilsson Banér på galgbacken utanför Raseborgs slott.

Borgen börjar förfalla[redigera | redigera wikitext]

För Gustav Vasas räkning erövrades Raseborgs slott 1523 av bröderna Erik och Ivar Fleming, av vilka den förre erhöll slottet i förläning (till 1540). Vid den tiden var slottet så förfallet, att Gustav Vasa inte ansåg det lönt mödan att reparera det och 1527 beslöt låta uppföra ett annat slott på ett bekvämare ställe, där man hade bättre segelled. På det ställe, där nya Raseborg skulle byggas, ville konungen även anlägga en stad, där allmogen skulle få handla humle, salt med mera, utan att behöva fara till Reval eller annanstädes.

Den nya staden är troligtvis Ekenäs, som Erik Fleming började bygga 1529 och som ligger vid mynningen av Pojoviken. Efter att Erik Fleming förlorat det gamla slottet 1540, sköttes det en tid framåt av konungens fogdar, som lät verkställa särskilda reparationer av slottsbyggnaderna. Men sedan de till Raseborgs län hörande sex socknarna 1552 blivit överförda i avseende på sin förvaltning till Helsingegårds fögderi, ägde inte slottet mera någon betydelse i administrativ mening och kunde inte heller under de förändrade tidsförhållandena vinna någon i strategisk, varför dess slutliga förfall med nämnda år kan anses börja.

Utseende och funktion[redigera | redigera wikitext]

Ruinerna av det forna slottet är ännu tämligen väl bibehållna, och ringmuren uppnådde ännu vid 1900-talets början ställvis sin forna höjd. Slottet var uppfört på en 14 meter hög, mot norr brant stupande bergkulle invid ett mindre vattendrag, som var segelbart och förmedlade förbindelsen med Finska viken. Det kunde avstängas med järnkedjor vid behov. Från landsidan gjordes borgen otillgänglig av en omkring 300 meter lång och 12-18 meter bred vallgrav, som var fylld med vatten, öster om slottet var på en lägre kulle ladugårds- och uthusbyggnaderna uppförda.

I grundplanen påminde borgen närmast om formen av en hästsko. Den svängda sidan vette mot norr, den öppna mot söder. I sydvästra hörnet befann sig ingångsporten, till vilken ledde en brant, stenlagd uppgång. På slottets sydöstra sida, som tillika syns varit slottets starkaste, fanns ett runt torn, som vid 1900-talets början inte höjde sig över den närmaste ringmuren. På denna sida var muren högst och tjockast samt nådde ännu vid 1900-talets början en höjd av 13 meter över berggrunden. Borggården syns ha varit rektangelformig och trång. Mot densamma vette slottets fönster, av vilka den egentliga slottsvåningens låg på södra sidan. Fönster- liksom dörröppningarna har varit av spetsbågsform. Mera än övriga finländska slott från medeltiden påminner Raseborgs slott genom sin stil om sydliga länders riddarborgar.

Öster om slottet låg, enligt uppgift, Raseborgs gamla köping, som omnämnes redan 1414. Från nämnda plats synes köpingen sedermera ha blivit flyttad till närheten av Snappertuna kyrka, varav namnet Tuna eller Snappertuna köping. I Gustav Vasas seglationsordning för Finland av 1550 nämns ännu Raseborgs stad bland de städer, vilka hade rättighet att från utlandet direkt hämta sina varor.

Raseborgs slott har på senare tid restaurerats och sedan 1966 spelas där Raseborgsspelen, den största av sitt slag i Svenskfinland.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.