Raymond Pearl

Från Wikipedia
Raymond Pearl
Född3 juni 1879[1]
Farmington, USA
Död17 november 1940[2][1] (61 år)
Hershey, USA
Medborgare iUSA
Utbildad vidUniversity of Michigan
Dartmouth College
SysselsättningBiolog, biogerontolog, universitetslärare[3], statistiker, genetiker, botaniker
ArbetsgivareJohns Hopkins University
MakaMaud Dewitt Pearl
Utmärkelser
Fellow of the American Statistical Association
Redigera Wikidata

Raymond Pearl, född den 3 juni 1879 i Farmington, New Hampshire, USA, död den 17 november 1940 i Baltimore, Maryland, var en amerikansk biolog och räknas som en av grundarna av biogerontologi, läran om de biologiska processerna bakom åldrande. Han tillbringade mesta tiden av sin karriär vid Johns Hopkins University i Baltimore

Pearl skrev 841 akademiska böcker och artiklar under sitt liv och sysslade även med populärvetenskap. Standardförkortningen Pearl används för att ange denna person som författare när man citerar ett botaniskt namn.[4]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Pearl föddes i en övre medelklassfamilj och var son till Ida May (McDuffee) och Frank Pearl.[5][6] Hans föräldrar och morföräldrar ville att han skulle studera grekiska och latin, men när han gick på Dartmouth College vid 16 års ålder blev han fascinerad av biologi och tog kandidatexamen som den yngsta i sin klass. I Dartmouth var han känd för att vara en exceptionell student såväl som en skicklig musiker. Han kunde spela nästan alla blåsinstrument, och han planerade amatörmusikföreställningar med sina vänner och kollegor. År 1899 började Pearl på University of Michigan där han tog sin doktorsexamen i zoologi på sitt arbete om planarians beteende. När han arbetade i ett zoologiskt laboratorium träffade han sin framtida hustru Maude M. De Witt. År 1903 gifte de sig, och tillsammans 1905 och 1906 reste de utomlands och arbetade vid University of London, University of Leipzig och Marine Biological Station i Neapel.[7]

År 1906 tillbringade han ett år med att studera under Karl Pearson vid University College, London. Under detta år upptäckte han biometri, som tycktes erbjuda en lösning på de problem han var bekymrad över inom biologi, zoologi och eugenik. När han återvände till USA arbetade han vidare med sina intressen, men gick över från biometri till mendelsk genetik.

Pearl var vida känd för sin livslust och sin kärlek till mat, dryck, musik och fester.[8] Han var en nyckelmedlem i Saturday Night Club som också inkluderade H. L. Mencken.[9][10] Förbud hade ingen påverkan på Pearls dryckesvanor (som var legendariska).

Karriär och vetenskapligt arbete[redigera | redigera wikitext]

Pearls intresse för statistiska metoder i biologi började vid University of London, där han arbetade tillsammans med Karl Pearson. Han stannade som instruktör vid University of Michigan fram till 1906, och samma år flyttade han till University of Pennsylvania för att vara instruktör i zoologi. Ett år senare blev han chef för biologiska institutionen för huvudstationen för jordbruksexperiment vid University of Maine i Orono där han studerade genetiken hos fjäderfä och andra husdjur. Från 1917 till 1919 var Pearl chef för statistikavdelningen vid United States Food Administration. År 1918 utvecklade Pearl en avdelning för laboratoriestatistik när han rekryterades av Johns Hopkins University för att vara professor i biometri och vital statistik.[7]

År 1920 valdes han till stipendiat i American Statistical Association,[11] där han också fungerade som president.

År 1929 var Pearls vän William Morton Wheeler på väg att gå i pension som dekan för Bussey Institution vid Harvard University. På grund av sina kontakter vid Harvard nämndes Pearl som en möjlig kandidat för att efterträda Wheeler och hade många anhängare där. Dispyter om Pearls forskning med matematikern Edwin Bidwell Wilson, som ansåg sig lämplig för posten, gjorde emellertid att denne lyckades förhindra tillsättnigen av Pearl som då fortsatte sina vetenskapliga sysslor vid Hopkins fram till sin död.[12]

Vetenskapliga bidrag[redigera | redigera wikitext]

  • Pearl var mycket intresserad av statistik och han introducerade måttet Pearl-index 1931 som är ett mått att jämföra preventivmedel.
  • Han visade även att det fanns ett samband mellan måttligt alkoholintag och livslängd [13].
  • Han lade även fram Rate of Living-hypotesen som postulerade att det fanns ett samband mellan basalmetabolismen och levnadslängden som var en av huvudteorierna under 50 år. Idag har man övergett den teorin, till exempel har en fladdermus och en råtta ungefär samma basalmetabolism men en fladdermus har flera gånger större livslängd. [14]

Utmärkelser och hedersbetygelser[redigera | redigera wikitext]

  • Fellow of the American Statistical Association

[Redigera Wikidata]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Raymond Pearl, 22 juli 2022.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] SNAC, Raymond Pearl, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Пирл Раймонд”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 25 februari 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 16 december 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ IPNI. Pearl.
  5. ^ Dictionary of American Biography. Scribner. 1958. https://books.google.com/books?id=z_EpAQAAMAAJ. 
  6. ^ https://www.familysearch.org/ark:/61903/1:1:FLGB-FY1 Mall:Bare URL inline
  7. ^ [a b] Goldman, I.L. (November 1, 2002). ”Raymond Pearl, smoking and longevity”. Genetics 162 (3): sid. 997–1001. doi:10.1093/genetics/162.3.997. PMID 12454050. PMC: 1462343. http://www.genetics.org/content/162/3/997.short. 
  8. ^ Kingsland, S. (1984). ”Raymond Pearl: On the frontier in the 1920s. Raymond Pearl memorial lecture, 1983”. Human Biology 56 (1): sid. 1–18. PMID 6378756. 
  9. ^ Rodgers, Marion Elizabeth (September 1, 2007). Mencken:The American Iconoclast. Oxford University Press. ISBN 978-0-19-983927-8. 
  10. ^ Meng, Xiao-Li; Charles Rohde; Scott L. Zeger; Karen Kruse Thomas; Karen Bandeen-Roche (2012). ”Johns Hopkins University Department of Biostatistics”. Strength in Numbers: The Rising of Academic Statistics Departments in the U. S.. New York, NY: Springer New York. Sid. 129–141. doi:10.1007/978-1-4614-3649-2_10. ISBN 978-1-4614-3648-5. 
  11. ^ List of ASA Fellows Arkiverad 16 juni 2016 hämtat från the Wayback Machine., hämtad 16 juli 2016.
  12. ^ Kingsland, Sharon (February 1984). ”Raymond Pearl: On the Frontier in the 1920s: Raymond Pearl Memorial Lecture, 1983”. Human Biology 56 (1): sid. 1–18. PMID 6378756. 
  13. ^ Pearl, Raymond (1926). Alcohol and Longevity. New York: Alfred A. Knopf.
  14. ^ Brunet-Rossinni AK, Austad SN (3 april 2004). ”Ageing studies on bats: a review”. Biogerontology "5" (4): ss. 211–222. doi:10.1023/B:BGEN.0000038022.65024.d8. PMID 15314271. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Raymond_Pearl&oldid=51781767”