Regeringen Persson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Regeringen Persson
Sveriges regering
Flag of Sweden.svg
Goran persson swedish pm election rally 2006-sept-05 gothenburg closeup img1.jpg
Tillträde 22 mars 1996
Frånträde 6 oktober 2006
Människor och organisationer
Statsminister Göran Persson
Statschef Carl XVI Gustaf
Regeringsparti(er) Sveriges socialdemokratiska arbetareparti
Status i parlamentet Enpartiregering i minoritet
Oppositionsparti(er) Moderata samlingspartiet
Folkpartiet liberalerna
Kristdemokraterna
Centerpartiet (från oktober 1998)
Oppositionsledare Carl Bildt (M) (1996-1999)

Bo Lundgren (M) (1999-2003)
Fredrik Reinfeldt (M) (2003-2006)

Historik
Val 1998
2002
2006
Mandatperiod(er) 1994–1998
1998–2002
2002–2006
Företrädare Carlsson III
Efterträdare Reinfeldt

Regeringen Persson var en ministär som tillträdde den 22 mars 1996 som Sveriges regering och avgick fredagen den 6 oktober 2006 klockan 12.00 (&&&&&&&&&&&&&010.&&&&&010 år och &&&&&&&&&&&&0198.&&&&&0198 dagar), då den efterträddes av Regeringen Reinfeldt. Sammanlagt satt regeringen i 3 825 dagar och leddes av Göran Persson.

Förutom statsministern själv var det endast Ulrica Messing, Leif Pagrotsky och Thomas Östros som fanns med i regeringen Persson hela tiden mellan 1996 och 2006. Från Perssons ursprungliga ministerlista fanns vid regeringens avgång 2006 även Ylva Johansson med i regeringen, men Johansson stod utanför regeringen mellan 1998 och 2004.

Samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet[redigera | redigera wikitext]

Efter riksdagsvalet 1998 kom regeringen överens med Vänsterpartiet och Miljöpartiet att samarbeta. Den 5 oktober 1998 meddelade partierna i ett pressmeddelande att de skulle samarbeta på fem områden: ekonomi, sysselsättning, rättvis fördelning, jämställdhet och miljö. Samarbetet skulle komma att manifesteras såväl i riksdagen som genom gemensamma arbetsgrupper mellan partierna. Partierna hade enats om att tillsätta särskilda arbetsgrupper för att lägga konkreta förslag på sysselsättningsområdet.

Efter riksdagsvalet 2002 kom partierna överens om att fortsätta samarbetet ytterligare en mandatperiod.

Misstroendeomröstning 1998[redigera | redigera wikitext]

Efter statsministerns regeringsförklaring tisdagen den 6 oktober 1998 begärde Carl Bildt (m) ordet och framställde ett yrkande om misstroendeförklaring. Carl Bildt anförde följande:

Låt mig därefter mera formellt säga att efter ett val, som innebär ett mycket betydande nederlag för regeringspartiet, bör statsministern avgå och bereda utrymme för en regeringsbildningsprocess under talmannens ledning. Så har icke skett.

Carl Bildt överlämnade också en skrivelse till talmannen av vilken det framgick att yrkandet biträddes av 35 moderata riksdagsledamöter.

Efter två bordläggningar företogs ärendet till avgörande torsdagen den 8 oktober 1998. Före omröstningen gjordes ett inlägg från vartdera av de sju riksdagspartierna.

  • Sven Hulterström (s) menade att yrkandet inte skulle betraktas som någonting annat än en politisk demonstration. Vidare uttalade han: "Som alla vet tog statsministern redan på valnatten kontakt med ledarna för Miljöpartiet och Vänsterpartiet i syfte att bana väg för en handlingskraftig majoritet i riksdagen. De förhandlingar som därefter inleddes har resulterat i en uppgörelse om den ekonomiska politiken, sysselsättningspolitiken, fördelningspolitiken, jämställdhetspolitiken och miljöpolitiken."
  • Gudrun Schyman (v) uttalade att det parlamentariska läget var klargjort genom den gemensamma kommuniké som Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna hade lämnat. Den visade med all önskvärd tydlighet att de tre partierna hade gått in i ett långsiktigt politiskt samarbete som skulle sträcka sig över hela mandatperioden på de angivna områdena.
  • Göran Hägglund (kd) menade med hänvisning till den socialdemokratiska valförlusten att det rimliga hade varit att regeringspartiet låtit talmannen pröva förutsättningarna för ett regeringsunderlag med största möjliga bredd. "Respekten för parlamentarismens principer borde därför ha lett till en avskedsansökan från statsministern, även om konstitutionen inte uttryckligen kräver det." Emellertid hade det genom trepartiuppgörelsen visats att det fanns goda förutsättningar för ett långsiktigt samarbete mellan de tre partierna. Kristdemokraterna konstaterade således att det för närvarande förelåg majoritetsstöd för den sittande regeringen, varför partiet skulle avstå i omröstningen.
  • Agne Hansson (c) framhöll att det inte fanns något formellt hinder för en regering att sitta kvar efter en valförlust. Vidare menade han att förhållandet liknande en omröstning om ett förslag från talmannen till regeringsbildare. Centerpartiets förhållningssätt var, liksom i tidigare liknande situationer, att avstå i omröstningen då regeringsbildningen bedömts vara i överensstämmelse med den parlamentariska situationen.
  • Lars Leijonborg (fp) uttalade att det hade varit mest korrekt av statsministern att efter valet agera som Ola Ullsten 1979, alltså lämna in sin avskedsansökan och låta en ny regeringsbildning ske under talmannens ledning. Vidare menade Leijonborg att omröstningen kunde ses som ett slags omvänd statsministeromröstning. Folkpartiet skulle i enlighet med partiets praxis lägga ned sina röster med hänsyn till den uppgörelse som träffats mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Hållfastheten och trovärdigheten i uppgörelsen kunde visserligen ifrågasättas, men om de tre partierna själva ansåg sig utgöra en regeringsduglig majoritet, fick det tills vidare godtas.
  • Marianne Samuelsson (mp) anförde att Miljöpartiet skulle rösta nej. Miljöpartiet hade tagit sitt parlamentariska ansvar efter valet genom att tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet diskutera fram ett budgetförslag. Enligt Samuelsson var inriktningen ett långsiktigt samarbete som förhoppningsvis skulle kunna räcka över mandatperioden.

I omröstningen röstade 82 ledamöter (m) för bifall till yrkandet om misstroendeförklaring, medan 186 ledamöter (s, v och mp) röstade för avslag. Avstod från att rösta gjorde 74 ledamöter (kd, c och fp).

Misstroendeomröstning 2002[redigera | redigera wikitext]

Den 30 september 2002 yrkade Moderaternas partiledare Bo Lundgren på misstroendeförklaring mot regeringen. Innan omröstningen den 2 oktober hävdade Lundgren att:

Förra mandatperioden regerade Socialdemokraterna med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet i enlighet med ett skriftligt upprättat avtal. Detta samarbete förklarades för avslutat i en gemensam debattartikel i december förra året. De uttalanden som efter valet gjordes av företrädare för Vänsterpartiet och Miljöpartiet visade att dessa partier inte var beredda att ovillkorligt stödja Socialdemokraterna. Tvärtom ställdes, och ställs, nya krav för ett fortsatt samarbete. I denna oklara situation borde Socialdemokraterna ha avgått och låtit grundlagens bestämmelser tillämpas.
  • Bo Könberg (fp) förklarade att: "Låt mig tillägga att det alltmer befästa systemet med stödpartier utgör ett konstitutionellt problem. När partier som i riksdagen formellt behandlas som oppositionspartier, formellt helt saknar ansvar och heller inte är underkastade riksdagens kontrollmakt i praktiken ges ett stort inflytande på det löpande regeringsarbetet är detta inte problemfritt." Folkpartiet skulle därför rösta i enlighet med yrkandet.
  • Göran Hägglund (kd) menade att dagens situation skilde sig från 1998, då Kristdemokraterna hade lagt ned rösterna: "På samma sätt som 1998 saknas i dag ett majoritetsparti. Det pågår förhandlingar mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, men eventuella resultat är i dag höljda i dunkel för riksdagen och dess ledamöter. Förhandlingarna är inte slutförda. Det finns någon form av uppgörelse, med för oss oklart innehåll, mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Men det finns i dag ingen uppgörelse mellan de tre partierna som presenterats för allmänheten eller för riksdagen av den art som fanns 1998 vare sig när det gäller formerna för samarbete eller dess tänkta innehåll." Kristdemokraterna skulle därför rösta för yrkandet.
  • Agne Hansson (c) menade att en regering med automatik skulle avgå efter riksdagsval. Förtroendeomröstning var därför ett sätt att visa om regeringen hade stöd av en majoritet i riksdagen. Centerpartiet skulle därför rösta för yrkandet.
  • Peter Eriksson (mp) menade att det bästa vore om regeringen bestod av partier som tillsammans hade en majoritet i riksdagen men att detta i nuvarande läge inte varit möjligt. Miljöpartiet hade nu ett avtal om samarbete med regeringen vad gäller den ekonomiska politiken och några sakområden och partiet skulle därför avstå från att delta i omröstningen.

Vid omröstningen yrkade 158 ledamöter för bifall (m, fp, kd, c) medan 174 ledamöter röstade för avslag (s, v).

Statsråd[redigera | redigera wikitext]

Departementschefer är markerade med en *. I de fall där ett statsråd innehaft samma post även i den föregående Regeringen Carlsson III anges hela den sammanhängande tiden på posten i spalten "Tillträdde".


* Statsminister eller departementschef

Titel Namn Tillträde Frånträde Parti
Statsrådsberedningen
Statsminister   Göran Persson* 22 mars 1996 6 oktober 2006 Socialdemokraterna
Vice statsminister   Lena Hjelm-Wallén 7 oktober 1998 21 oktober 2002 Socialdemokraterna [1]
  Margareta Winberg 21 oktober 2002 31 oktober 2003 Socialdemokraterna [1][2]
Vice statsminister och socialminister   Lars Engqvist 1 juni 2004 1 oktober 2004 Socialdemokraterna [3]
Vice statsminister och idrottsminister
från 1 januari 2005 även samordningsminister för EU-frågor
  Bosse Ringholm 1 november 2004 6 oktober 2006 Socialdemokraterna
Minister för vapenexportfrågor m.m.   Leif Pagrotsky 1996 1997 Socialdemokraterna
Samordningsminister   Thage G. Peterson 1997 1998 Socialdemokraterna
  Pär Nuder 21 oktober 2002 21 oktober 2004 Socialdemokraterna [1][4]
Justitiedepartementet
Justitieminister   Laila Freivalds* 7 oktober 1994 21 september 2000 Socialdemokraterna
  Lena Hjelm-Wallén (tf.)* 21 september 16 oktober 2000 Socialdemokraterna
  Thomas Bodström* 16 oktober 2000 6 oktober 2006 Socialdemokraterna [5]
Demokrati- och förvaltningsminister   Britta Lejon 1998 15 oktober 2002 Socialdemokraterna [6][7]
Demokrati-, integrations-, jämställdhets-[2] och idrottsminister   Mona Sahlin 21 oktober 2002 21 oktober 2004 Socialdemokraterna [1][4]
Demokrati-, storstads-, integrations-, och jämställdhetsminister   Jens Orback 21 oktober 2004 6 oktober 2006 Socialdemokraterna [4]
Utrikesdepartementet
Utrikesminister   Lena Hjelm-Wallén* 7 oktober 1994 7 oktober 1998 Socialdemokraterna
  Anna Lindh* 7 oktober 1998 11 september 2003 Socialdemokraterna
  Jan O. Karlsson (tf.)* 11 september 10 oktober 2003 Socialdemokraterna [8][2]
  Laila Freivalds* 10 oktober 2003 21 mars 2006 Socialdemokraterna [2]
  Bo Ringholm (tf.)* 21 mars 2006[9] 27 mars 2006 Socialdemokraterna [9]
Utrikesminister   Carin Jämtin (tf.)* 27 mars 24 april 2006 Socialdemokraterna [9]
  Jan Eliasson* 24 april 2006 6 oktober 2006 Socialdemokraterna [9]
Biståndsminister och minister för östeuropafrågor   Pierre Schori 7 oktober 1994 14 september 1999 Socialdemokraterna
Utrikeshandelsminister   Leif Pagrotsky 1998 21 oktober 2002 Socialdemokraterna [1]
Bistånds- och migrationsminister   Maj-Inger Klingvall 14 september 1999 16 november 2001 Socialdemokraterna
  Jan O. Karlsson 7 januari 2002 10 oktober 2003 Socialdemokraterna [10][11][2]
Migrationsminister   Barbro Holmberg 10 oktober 2003 6 oktober 2006 Socialdemokraterna [2]
Biståndsminister   Carin Jämtin 10 oktober 2003 6 oktober 2006 Socialdemokraterna [2]
Försvarsdepartementet
Försvarsminister   Thage G. Peterson* 7 oktober 1994 1 februari 1997 Socialdemokraterna
  Björn von Sydow* 1 februari 1997 30 september 2002 Socialdemokraterna
  Lena Hjelm-Wallén* 30 september 2002 21 oktober 2002 Socialdemokraterna [1]
  Pär Nuder* 21 oktober 2002 3 november 2002 Socialdemokraterna
  Leni Björklund* 4 november 2002 6 oktober 2006 Socialdemokraterna [1]
Socialdepartementet
Socialminister   Margot Wallström* 1996 1998 Socialdemokraterna
  Anders Sundström* 1998 1998 Socialdemokraterna
  Maj-Inger Klingvall (tf.)* 1998 1998 Socialdemokraterna
  Lars Engqvist* 1998 1 oktober 2004 Socialdemokraterna
  Berit Andnor* 2004 6 oktober 2006 Socialdemokraterna
Socialförsäkringsminister   Maj-Inger Klingvall 1996 14 september 1999 Socialdemokraterna
  Ingela Thalén 14 september 1999 10 oktober 2002 Socialdemokraterna [12]
Barn- och familjeminister   Berit Andnor 21 oktober 2002 2004 Socialdemokraterna [1]
Folkhälso- och socialtjänstminister   Morgan Johansson 21 oktober 2002 6 oktober 2006 Socialdemokraterna [1]
Vård- och äldreomsorgsminister   Ylva Johansson 2004 6 oktober 2006 Socialdemokraterna
Kommunikationsdepartementet[13]
Kommunikationsminister   Ines Uusmann* 7 oktober 1994 6 oktober 1998 Socialdemokraterna
  Björn Rosengren (tf.)* 7 oktober 1998 31 december 1998 Socialdemokraterna
Finansdepartementet
Finansminister   Erik Åsbrink* 1996 12 april 1999 Socialdemokraterna
  Bosse Ringholm* 12 april 1999 21 oktober 2004 Socialdemokraterna [4]
  Pär Nuder* 21 oktober 2004 6 oktober 2006 Socialdemokraterna [4]
Skatteminister   Thomas Östros 1996 1998 Socialdemokraterna
Kommun- och bostadsminister   Lars Engqvist 1998 1998 Socialdemokraterna
  Lars-Erik Lövdén 1999 21 oktober 2004 Socialdemokraterna [4]
Minister för internationellt valutasamarbete   Gunnar Lund 21 oktober 2002 2004 Socialdemokraterna [1]
Kommun- och finansmarknadsminister   Sven-Erik Österberg 21 oktober 2004 6 oktober 2006 Socialdemokraterna [4]
Utbildnings- och kulturdepartementet[14]
Utbildningsminister   Carl Tham* 7 oktober 1994 1998 Socialdemokraterna
  Thomas Östros* 1998 21 oktober 2004 Socialdemokraterna [4]
Utbildnings- och kulturminister   Leif Pagrotsky* 21 oktober 2004 6 oktober 2006 Socialdemokraterna [4]
Skolminister   Ylva Johansson 7 oktober 1994 1998 Socialdemokraterna
  Ingegerd Wärnersson 1998 2002 Socialdemokraterna
  Ibrahim Baylan 21 oktober 2004 6 oktober 2006 Socialdemokraterna [4]
Förskole- och ungdomsminister, minister för vuxnas lärande   Lena Hallengren 21 oktober 2002 6 oktober 2006 Socialdemokraterna [1]
Jordbruksdepartementet
Jordbruksminister   Annika Åhnberg* 1996 1998 Socialdemokraterna
Jordbruks- och jämställdhetsminister   Margareta Winberg* 1998 21 oktober 2002 Socialdemokraterna [1]
Jordbruks- och konsumentminister   Ann-Christin Nykvist* 21 oktober 2002 6 oktober 2006 Socialdemokraterna [1]
Arbetsmarknadsdepartementet[15]
Arbetsmarknadsminister   Margareta Winberg* 1996 1998 Socialdemokraterna
  Björn Rosengren (tf.)* 1998 1998 Socialdemokraterna
Jämställdhets- och arbetsrättsminister   Ulrica Messing 1996 1998 Socialdemokraterna
Inrikesdepartementet[16]
Inrikesminister[16]   Jörgen Andersson* 1996 1998 Socialdemokraterna
  Lars Engqvist (tf.)* 1998 1998 Socialdemokraterna
  Lars-Erik Lövdén* 1998 1998 Socialdemokraterna
Integrations-, idrotts-, ungdoms- och konsumentminister   Leif Blomberg 1996 2 mars 1998 Socialdemokraterna
  Lars Engqvist 1998 1998 Socialdemokraterna
Kulturdepartementet[17]
Kulturminister   Marita Ulvskog* 1996 13 september 2004 Socialdemokraterna [18]
  Pär Nuder (tf.)* 13 september 21 oktober 2004 Socialdemokraterna [18]
Utbildnings- och kulturminister   Leif Pagrotsky* 21 oktober 2004[4] 6 oktober 2006 Socialdemokraterna [4][19]
Minister för integrations-, idrotts- och ungdomsfrågor   Ulrica Messing 1998 2000 Socialdemokraterna
Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet[20]
Miljöminister[21]   Anna Lindh* 7 oktober 1994 7 oktober 1998 Socialdemokraterna
  Kjell Larsson* 7 oktober 1998 15 oktober 2002 Socialdemokraterna [6]
  Lena Sommestad 21 oktober 2002 6 oktober 2006 Socialdemokraterna [1]
Biträdande miljöminister   Lena Sommestad 2002 2002 Socialdemokraterna
Samhällsbyggnadsminister   Mona Sahlin* 21 oktober 2004 6 oktober 2006 Socialdemokraterna [4]
Näringsdepartementet
Näringsminister   Anders Sundström* 22 mars 1996 7 oktober 1998 Socialdemokraterna
  Björn Rosengren* 7 oktober 1998 15 oktober 2002 Socialdemokraterna [6][22]
  Mona Sahlin (tf.)* 15 oktober 2002 21 oktober 2002 Socialdemokraterna
  Leif Pagrotsky* 21 oktober 2002 21 oktober 2004 Socialdemokraterna [1][4]
  Thomas Östros* 21 oktober 2004 6 oktober 2006 Socialdemokraterna [4]
Handelsminister   Björn von Sydow 1996 1997 Socialdemokraterna
  Leif Pagrotsky 1997 1998 Socialdemokraterna
Biträdande näringsminister
med ansvar bl.a. för arbetslivs- och arbetsrättsfrågor,
småföretagande och regional näringspolitik, samt från 2000 även för integrationsfrågor
  Mona Sahlin 1998 21 oktober 2002 Socialdemokraterna [1]
Infrastrukturminister   Ulrica Messing 2000 6 oktober 2006 Socialdemokraterna
Arbetslivsminister   Hans Karlsson 21 oktober 2002 6 oktober 2006 Socialdemokraterna [1]

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Regeringen Persson fick utstå mycket kritik för sitt agerande under Tsunamikatastrofen 2004.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q] ”Statsminister Göran Persson presenterar ny regering”. Regeringskansliet. 2002-10-21. http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/7073. Läst 2010-06-23. 
  2. ^ [a b c d e f g] http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/10191
  3. ^ http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/24589
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/32158
  5. ^ Statsrådsberedningen, Thomas Bodström blir ny justitieminister, pressmeddelande, 11 oktober 2000.
  6. ^ [a b c] Wiklander, Daniel (15 oktober 2002). ”Björn Rosengren avgår”. Sveriges Radio P1 - Dagens Eko. http://www.sr.se/ekot/arkiv.asp?DagensDatum=2002-10-15&Artikel=134253. 
  7. ^ http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/7033
  8. ^ http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/9967
  9. ^ [a b c d] http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/61039
  10. ^ I och med regeringsombildningen den 21 oktober 2002, då Leif Pagrotsky lämnade utrikesdepartementet, övertog Jan O. Karlsson även samarbetet med Central- och Östeuropa. [1]
  11. ^ http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/4621
  12. ^ http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/7003
  13. ^ Kommunikationsdepartementet upphörde 31 december 1998 och departementets tidigare skötta ärenden överflyttades då till det nyinrättade näringsdepartementet.
  14. ^ Utbildnings- och kulturdepartementet hette fram till 31 december 2004 Utbildningsdepartementet, men bytte namn 1 januari 2005 i och med att även Kulturdepartementets tidigare ansvarsområde överfördes till departementet.
  15. ^ Arbetsmarknadsdepartementet upphörde 1998 och departementets tidigare skötta ärenden överflyttades då till näringsdepartementet.
  16. ^ [a b] Inrikesdepartementet hette till 1996 civildepartementet och chefen för departementet hade då beteckningen civilminister.
    Inrikesdepartementet upphörde 1998 och departementets tidigare skötta ärenden överflyttades då till flera olika departement.
  17. ^ Kulturdepartementet upphörde 31 december 2004 och departementets ärenden överflyttades till Utbildnings- och kulturdepartementet.
  18. ^ [a b] http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/29558
  19. ^ Efter nedläggningen av Kulturdepartementet 1 januari 2005 som chef för Utbildnings- och kulturdepartementet
  20. ^ Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet hette till 1 november 2004 miljödepartementet.
  21. ^ Fram till regeringsombildningen 21 oktober 2004 var miljöministern departementschef, men efter ombildningen övertogs denna roll av samhällsbyggnadsministern.
  22. ^ www.regeringen.se/sb/d/119/a/7036

Se även[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Carlsson III
Sveriges regering
1996-2006
Efterträdare:
Reinfeldt