Regeringen Reinfeldt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Regeringen Reinfeldt
Sveriges 52:a regering
Flag of Sweden.svg
Regeringen Reinfeldt 2010.jpg
Tillträde 6 oktober 2006
Frånträde 3 oktober 2014
Människor och organisationer
Statsminister Fredrik Reinfeldt
Ställföreträdare Maud Olofsson (2006-2010)
Jan Björklund (2010-2014)
Statschef Carl XVI Gustaf
Regeringsparti(er) Moderaterna
Folkpartiet
Centerpartiet
Kristdemokraterna
Status i riksdagen Alliansen
Oppositionsparti(er) Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna (sedan oktober 2010), Vänsterpartiet
Oppositionsledare Göran Persson (S) (2006-2007)

Mona Sahlin (S) (2007-2011)
Håkan Juholt (S) (2011-2012)
Stefan Löfven (S) (2012-2014)

Historik
Val 2006
2010
Mandatperiod(er) 2006–2010
2010–2014
Företrädare Regeringen Persson
Efterträdare Regeringen Löfven

Regeringen Reinfeldt var en svensk borgerlig koalitionsregering bestående av de fyra partierna Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna, vilka tillsammans lanserade sig som Allians för Sverige den 30 augusti 2004 inför valkampanjen 2006.

Regeringen Reinfeldt tillträdde vid en skifteskonseljStockholms slott den 6 oktober 2006. Regeringens sammansättning och regeringsförklaringen presenterades av statsminister Fredrik Reinfeldt i Sveriges riksdag under förmiddagen samma dag. Under sin första mandatperiod var regeringen en majoritetsregering, men efter valet 2010 fortsatte den som minoritetsregering. Till följd av valresultatet 2014, lämnade statsministern in sin och regeringens avskedsansökan dagen efter valdagen. Reinfelts efterträdare blev när den nyvalda riksdagen samlades i början av oktober Stefan Löfven.

Statsråd[redigera | redigera wikitext]

* Statsminister eller departementschef


Titel Namn Tillträde Frånträde Parti
Statsrådsberedningen
Statsminister   Fredrik Reinfeldt* 6 oktober 2006 (2006-10-06)[1] 3 oktober 2014 (2014-10-03) Moderaterna
Vice statsminister   Maud Olofsson [note 2] 6 oktober 2006 (2006-10-06) 5 oktober 2010 (2010-10-05) Centerpartiet
  Jan Björklund [note 1] 5 oktober 2010 (2010-10-05) 3 oktober 2014 (2014-10-03) Folkpartiet
EU-minister   Cecilia Malmström 6 oktober 2006 (2006-10-06)[2] 22 januari 2010 (2010-01-22)[2] Folkpartiet
  Birgitta Ohlsson 2 februari 2010 (2010-02-02)[3] 3 oktober 2014 (2014-10-03) Folkpartiet
Justitiedepartementet
Justitieminister   Beatrice Ask* 6 oktober 2006 (2006-10-06)[1] 3 oktober 2014 (2014-10-03) Moderaterna
Migrationsminister   Tobias Billström 6 oktober 2006 (2006-10-06)[1] 28 september 2014 (2014-09-28) Moderaterna
Utrikesdepartementet
Utrikesminister   Carl Bildt* 6 oktober 2006 (2006-10-06)[1] 3 oktober 2014 (2014-10-03) Moderaterna
Biståndsminister   Gunilla Carlsson 6 oktober 2006 (2006-10-06)[1] 17 september 2013 (2013-09-17) Moderaterna
  Hillevi Engström 17 september 2013 (2013-09-17) 3 oktober 2014 (2014-10-03) Moderaterna
Handelsminister   Maria Borelius 6 oktober 2006 (2006-10-06)[2] 14 oktober 2006 (2006-10-14)[2][4] Moderaterna
  Sten Tolgfors 24 oktober 2006 (2006-10-24)[5] 5 september 2007 (2007-09-05) Moderaterna
  Ewa Björling 12 september 2007 (2007-09-12)[6] 3 oktober 2014 (2014-10-03) Moderaterna
Försvarsdepartementet
Försvarsminister   Mikael Odenberg* 6 oktober 2006 (2006-10-06)[2] 5 september 2007 (2007-09-05)[2][7] Moderaterna
  Sten Tolgfors* 5 september 2007 (2007-09-05)[8] 29 mars 2012 (2012-03-29) Moderaterna
  Karin Enström* 18 april 2012 (2012-04-18) 3 oktober 2014 (2014-10-03) Moderaterna
Socialdepartementet
Socialminister   Göran Hägglund* 6 oktober 2006 (2006-10-06)[1] 3 oktober 2014 (2014-10-03) Kristdemokraterna
Äldre- och folkhälsominister   Maria Larsson 6 oktober 2006 (2006-10-06)[1] 5 oktober 2010 (2010-10-05) Kristdemokraterna
Barn- och äldreminister   Maria Larsson 5 oktober 2010 (2010-10-05)[9] 3 oktober 2014 (2014-10-03) Kristdemokraterna
Civil- och bostadsminister   Stefan Attefall 5 oktober 2010 (2010-10-05)[9] 3 oktober 2014 (2014-10-03) Kristdemokraterna
Socialförsäkringsminister   Cristina Husmark Pehrsson 6 oktober 2006 (2006-10-06)[2] 5 oktober 2010 (2010-10-05)[2] Moderaterna
  Ulf Kristersson 5 oktober 2010 (2010-10-05)[9] 3 oktober 2014 (2014-10-03) Moderaterna
Finansdepartementet
Finansminister   Anders Borg* 6 oktober 2006 (2006-10-06)[1] 3 oktober 2014 (2014-10-03) Moderaterna
Kommun- och finansmarknadsminister   Mats Odell 6 oktober 2006 (2006-10-06)[2] 5 oktober 2010 (2010-10-05)[2] Kristdemokraterna
Finansmarknadsminister   Peter Norman 5 oktober 2010 (2010-10-05)[9] 3 oktober 2014 (2014-10-03) Moderaterna
Utbildningsdepartementet
Utbildningsminister   Lars Leijonborg* 6 oktober 2006 (2006-10-06)[2] 12 september 2007 (2007-09-12)[2] Folkpartiet
  Jan Björklund [note 1]* 12 september 2007 (2007-09-12) 3 oktober 2014 (2014-10-03) Folkpartiet
Skolminister   Jan Björklund 6 oktober 2006 (2006-10-06)[1] 12 september 2007 (2007-09-12) Folkpartiet
Högskole- och forskningsminister   Lars Leijonborg 12 september 2007 (2007-09-12)[2] 17 juni 2009 (2009-06-17)[2] Folkpartiet
  Tobias Krantz 17 juni 2009 (2009-06-17)[2][10] 5 oktober 2010 (2010-10-05)[2] Folkpartiet
Jämställdhetsminister (biträdande utbildningsminister)[n 1]   Nyamko Sabuni 5 oktober 2010 (2010-10-05)[9] 21 januari 2013 (2013-01-21) Folkpartiet
  Maria Arnholm 21 januari 2013 (2013-01-21) 3 oktober 2014 (2014-10-03) Folkpartiet
Jordbruksdepartementet[n 2]
Jordbruksminister[n 2]   Eskil Erlandsson* 6 oktober 2006 (2006-10-06)[1] 5 oktober 2010 (2010-10-05) Centerpartiet
Landsbygdsminister[n 2]   Eskil Erlandsson* 5 oktober 2010 (2010-10-05)[9] (31 december 2010 (2010-12-31))[n 2] Centerpartiet
Landsbygdsdepartementet[n 2]
Landsbygdsminister[n 2]   Eskil Erlandsson* 5 oktober 2010 (2010-10-05)[9] 3 oktober 2014 (2014-10-03) Centerpartiet
Miljödepartementet[n 3]
Miljöminister   Andreas Carlgren* 6 oktober 2006 (2006-10-06)[1] 29 september 2011 (2011-09-29)[2] Centerpartiet
  Lena Ek* 29 september 2011 (2011-09-29) 3 oktober 2014 (2014-10-03) Centerpartiet
Näringsdepartementet
Närings- och energiminister   Maud Olofsson [note 2]* 6 oktober 2006 (2006-10-06)[1] 29 september 2011 (2011-09-29)[2] Centerpartiet
Närings- och regionminister   Annie Lööf* 29 september 2011 (2011-09-29) 3 oktober 2014 (2014-10-03) Centerpartiet
IT- och regionminister   Anna-Karin Hatt 5 oktober 2010 (2010-10-05)[9] 29 september 2011 (2011-09-29) Centerpartiet
IT- och energiminister   Anna-Karin Hatt 29 september 2011 (2011-09-29) 3 oktober 2014 (2014-10-03) Centerpartiet
Infrastrukturminister   Åsa Torstensson 6 oktober 2006 (2006-10-06)[2] 5 oktober 2010 (2010-10-05)[2] Centerpartiet
  Catharina Elmsäter-Svärd 5 oktober 2010 (2010-10-05)[9] 3 oktober 2014 (2014-10-03) Moderaterna
Integrations- och jämställdhetsdepartementet[n 3][n 1]
Integrations- och jämställdhetsminister   Nyamko Sabuni* 6 oktober 2006 (2006-10-06)[1] 5 oktober 2010 (2010-10-05) Folkpartiet
Jämställdhetsminister (biträdande utbildningsminister)[n 1]   Nyamko Sabuni* 5 oktober 2010 (2010-10-05)[9] (31 december 2010 (2010-12-31))[n 1] Folkpartiet
Kulturdepartementet[n 3]
Kultur- och idrottsminister   Cecilia Stegö Chilò* 6 oktober 2006 (2006-10-06)[2] 16 oktober 2006 (2006-10-16)[2][11] Moderaterna
  Lena Adelsohn Liljeroth* 24 oktober 2006 (2006-10-24)[5] 3 oktober 2014 (2014-10-03) Moderaterna
Arbetsmarknadsdepartementet[n 3]
Arbetsmarknadsminister   Sven Otto Littorin* 6 oktober 2006 (2006-10-06)[2] 7 juli 2010 (2010-07-07)[2] Moderaterna
  Tobias Billström* 7 juli 2010 (2010-07-07) 5 oktober 2010 (2010-10-05) Moderaterna
  Hillevi Engström* 5 oktober 2010 (2010-10-05)[9] 17 september 2013 (2013-09-17) Moderaterna
  Elisabeth Svantesson* 17 september 2013 (2013-09-17) 3 oktober 2014 (2014-10-03) Moderaterna
Integrationsminister   Erik Ullenhag 5 oktober 2010 (2010-10-05)[9] 3 oktober 2014 (2014-10-03) Folkpartiet
  1. ^ [a b] Stf statsminister tillika utbildningsminister 2010-2014
  2. ^ [a b] Stf statsminister tillika näringsminister 2006-2010

Organisation[redigera | redigera wikitext]

I och med regeringsskiftet inrättades tre nya departement den 1 januari 2007; Arbetsmarknadsdepartementet, Integrations- och jämställdhetsdepartementet samt Kulturdepartementet.

Frågor gällande arbetsliv och arbetsmarknad flyttades från Näringsdepartementet till Arbetsmarknadsdepartementet. Bostads- och energifrågor flyttades från Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet till Finansdepartementet, respektive Näringsdepartementet. Frågor om demokrati, folkrörelse, integration, minoritet, storstadspolitik och mänskliga rättigheter flyttades från Justitiedepartementet till Integrations- och jämställdhetsdepartementet. Idrottsfrågor flyttades till Kulturdepartementet från Justitiedepartementet. Jämställdhetsfrågor överfördes från Näringsdepartementet till Integrations- och jämställdhetsdepartementet. Konsumentfrågor flyttades till Integrations- och jämställdhetsdepartementet från Jordbruksdepartementet. Kultur- och mediefrågor flyttades från Utbildnings- och kulturdepartementet till Kulturdepartementet. Till Justitiedepartementet flyttades migrations- och asylfrågor från Utrikesdepartementet. Ungdomsfrågor flyttades till Integrations- och jämställdhetsdepartementet från Utbildnings- och kulturdepartementet.

Regeringens politik[redigera | redigera wikitext]

Regeringens politik har de annonserat i sina regeringsförklaringar: 2008,[12] 2009,[13] 2010[14] respektive 2011.[15]

Ett av regeringens första stora beslut var att upphäva de ändringar i lagen om anställningsskydd (LAS) som var tänkta att träda i kraft den 1 juli 2007. Beslutet, som fattades av den tidigare riksdagsmajoriteten s-v-mp, innebar att visstidsanställda skulle få rätt till förtur till fast anställning efter sex månader. De borgerliga röstade tidigare emot förslaget i riksdagen och lovade att riva upp ändringarna om de kom till makten efter valet, eftersom man ansåg att ändringen skulle försvåra för företagen och leda till färre jobb. [16]

Den borgerliga alliansen hade aviserat att man ville sälja flera helt eller delvis statligt ägda bolag, bland annat Vin & Sprit, Nordea, Telia Sonera och SAS. Man ville också spara en miljard kronor på minskad statlig byråkrati, bland annat genom lägga ner flera myndigheter något man bland annat föreslog i Bankerydsdokumentet.[17] 2012 rapporterade dock TT om en undersökning av Timbro att regeringen efter sex år vid makten visserligen hade minskat antalet myndigheter, men att antalet anställda var lika många och att kostnaderna var högre räknat i fasta priser. 2006-2011 avvecklades eller ombildades 47 myndigheter och 34 tillkom. Barn- och äldreomsorgsminister Maria Larsson kommenterade undersökningen med att omställningsarbete tar tid, att besparingar på personal inte hade lyckats men att ambitionen finns.[17]

Andra förslag har varit det så kallade jobbskatteavdraget (i praktiken en inkomstskattesänkning för personer med inkomst av arbete), avskaffande av arbetsgivarnas sjuklöneansvar och slopad förmögenhetsskatt. Förslagen finansieras bland annat genom sänkt nivå i arbetslöshetsersättningen efter 200 dagars arbetslöshet, höjda egenavgifter i a-kassan med max 300 kr per månad och avskaffande av skattereduktionen för medlemskap i fackliga organisationer (25 procents skattereduktion) och a-kassor (40 procents skattereduktion).[18] [19] Förändringarna av a-kassan följdes av omfattande medlemsförluster i a-kassorna och de fackliga organisationerna. Under åren 2007 och 2008 förlorade de fackliga a-kassorna sammanlagt cirka 400.000 medlemmar och fackförbunden 245.000 medlemmar.[20] Efter sju år med höjda och efter arbetslösheten inom varje a-kassa differentierade a-kasseavgifter återställdes 1 januari 2014 avgifterna till ungefär samma nivå som de haft före 2007. Det skedde genom att den så kallade arbetslöshetsavgiften togs bort.

I fråga om skolpolitik har de borgerliga partierna enats om att införa betyg från sjätte klass i grundskolan. Regeringen kommer vidare att upphäva den tidigare riksdagsmajoritetens beslut om en reform av gymnasieskolan, som skulle ha börjat gälla från 2007, i väntan på att kunna lägga fram ett eget och mer omfattande förslag om reformering av denna skolform.

Den 28 mars meddelade regeringen att förmögenhetsskatten kommer att försvinna under år 2007. Regeringen planerar även en tredje skattesänkning för låginkomsttagare som skall träda i kraft tidigast 2009. Den 3 april gick regeringen ut i media om att fastighetsskatten kommer att slopas den 1 januari 2008 och att den kommer att ersättas av en kommunalavgift på 4500 kronor. På en presskonferens den 4 september 2007 meddelade socialminister Göran Hägglund att regeringen beslutat om att det kommunala vårdnadsbidraget skall att införas 1 juli 2008. Ett förslag som länge varit delat inom den borgerliga alliansen.

Inför höstterminen 2008 tog regeringen bort 25:4-regeln, som gett den som fyllt 25 år, samt hade 4 års dokumenterad arbetslivserfarenhet grundläggande behörighet för att söka till högskolan.

Till läsåret 2011/2012 infördes den nya gymnasiereformen med förändrat betygssystem och obligatorisk historia för alla program. Även reformer i den svenska grundskolan genomfördes med Lgr 11 som dess nya läroplan. Denna reform innebar ett förändrat betygssystem även i grundskolan och med betyg från årskurs 6 till skillnad från tidigare årskurs 8.

Den 1 januari 2012 sänktes restaurangmomsen från 25% till 12%, det vill säga till samma nivå som all annan mat.

Försvars- och säkerhetspolitik[redigera | redigera wikitext]

Regeringen har antagit en ny inriktning för Försvarsmakten, som började verkställas 1 januari 2010 och som ska vara genomförd under 2014.[21] Målet är då att hela insatsorganisationen om 50 000 personer kunna användas inom några dagar om Sverige hotas.[21] Den 16 juni 2009 beslutade riksdagen med röstsifforna 153–150 (den rödgröna oppositionen röstade emot) att avskaffa den allmänna värnplikten i fredstid och från den 1 juli 2010 ersätta den med en frivillig grundläggande soldatutbildning.[22][23] Riksdagen beslutade vidare den 19 maj 2010 att ersätta värnpliktsutbildningen med en frivillig militär grundutbildning.[24]

Den 16 juni 2009 antog riksdagen en solidaritetsförklaring, som slår fast att Sverige både ska kunna ge och ta emot hjälp om något grannland eller Sverige hotas.[25]

Regeringen har även antagit en ny strategi för insatser internationellt.[25] I de insatser som görs ska "olika politikområden samverka för att nå resultat".[25] Målet är att 1 700 personer ska kunna hållas kontinuerligt insatta i insatser internationellt år 2014.[25]

Regeringen har förstärkt både den militära och den civila svenska insatsen i Afghanistan.[25] Den militära insatsen uppgår idag till cirka 500 personer.[25]

Sverige bidrar genom Försvarsmakten och Kustbevakningen både med militära och civila resurser till EU-insatsen Operation Atalanta utanför Somalias kust, med det uttalade syftet att skydda FN:s matleveranser och den civila sjöfarten från piratangrepp.[25]

Första halvåret 2008 ledde Sverige snabbinsatsstyrkan Nordic Battlegroup 08, då den utgjorde en av två av EU:s snabbinsatsstyrkor i beredskap.[25] Sverige kommer att leda nästa snabbinsatsstyrka, Nordic Battlegroup 11, första halvåret 2011.[25]

Regeringen har även stärkt den civila krisberedskapen. Den 1 januari 2009 inrättades den nya Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) som ersatte de tidigare myndigheterna Krisberedskapsmyndigheten, Statens räddningsverk och Styrelsen för psykologiskt försvar.[25] Syftet med den nya myndigheten är att skapa en bättre förmåga att förebygga, förhindra och hantera olyckor och kriser. För att förbättra samordningen av krisberedskapen har också ett krishanteringskansli inrättats i Regeringskansliet.[25]

Utrikespolitik[redigera | redigera wikitext]

Fredrik Reinfeldt och Estlands president Toomas Hendrik Ilves under dennes statsbesök till Sverige i januari 2011.

Regeringens utrikesdeklaration från 2010 uttrycker att fokus bland annat ska ligga på:

  • Stärka EU som global aktör
  • Bidra till ett fortsatt öppet Europa med ett särskilt intresse och ansvar för utvecklingen i EU:s grannländer och en utvidgning av unionen
  • Vidareutveckla Östligt partnerskap
  • Vidareutveckla Östersjöstrategin
  • Verka för ett klimatavtal som säkrar 2-gradersmålet
  • Främja hållbar globalisering som bygger på demokrati, mänskliga rättigheter och folkrätt och som skapar välstånd och frihet
  • Motverka politiska låsningar inom FN-systemet
  • Centralt motverka protektionism, stärka den inre marknaden
  • Förstärka insatser för yttrandefriheten med särskild tonvikt på yttrandefriheten på nätet
  • Intensifiera Sveriges utvecklingsarbete i Afghanistan och verka för en stärkt internationell civil insats i landet
  • Driva på utvecklingen av EU:s fredsinstrument för att bättre kunna främja fred och utveckling i vår värld
  • Verka för en värld utan kärnvapen. Pådrivande i frågan om att taktiska kärnvapen ska bli föremål för förhandlingar och reduceringar.[26]

2010 års utrikesdeklaration är den första under Lissabonfördraget.

Jordbruks- och landsbygdspolitik[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sveriges jordbrukspolitik

1 januari 2011 bytte Jordbruksdepartementet namn till Landsbygdsdepartementet. Statsråd sedan regeringsskiftet har varit Eskil Erlandsson, från 2006 som jordbruksminister och vars nya titel 2011 är landsbygdsminister. Under Erlandsson har satsningar gjorts på att lansera en vision om Matlandet Sverige, vilket varit en av två huvudpelare i regeringen Reinfeldts jordbrukspolitik. Den andra är att stärka landsbygden genom att satsa på energi- och klimatpolitiken.[27]

Kontroverser[redigera | redigera wikitext]

Ministeraffären vid tillsättandet av regeringen Reinfeldt, 2006[redigera | redigera wikitext]

Den nya regeringen fick en dålig start då flera händelser rörande statsråden Cecilia Stegö Chilò, Maria Borelius, Anders Borg och Tobias Billström uppmärksammades under den första arbetsveckan. Det framkom att Stegö Chilò, Borelius och Billström inte hade betalat sina TV-licenser. Kulturminister Stegö Chilò och handelsminister Borelius avgick som en följd av händelserna, medan de övriga ministrarna satt kvar. Under samma period framkom även att regeringschefens stabschef Johan Forssell inte heller hade betalat sin TV-avgift.

Schenströmaffären, 2007[redigera | redigera wikitext]

Statsminister Fredrik Reinfeldts statssekreterare Ulrica Schenström påträffades med TV4-reportern Anders Pihlblad en kväll på en restaurang i Stockholm. Fotografer från tidningen Aftonbladet hade erhållit tips om att Schenström uppehöll sig på den nämnda restaurangen. På de bilder man tog kunde man antyda en alkoholpåverkad Schenström. På några av bilderna kysser också Schenström och Pihlblad varandra. För detta fick TV4-reportern Pihlblad först utstå kritik då denna är en s.k. politisk reporter på TV4 och också var satt i att bevaka det Moderata samlingspartiet vid dess stämma i oktober 2007. När förfrågningar uppstod om Schenström var ansvarig för regeringens krisberedskap förflyttades fokus från Pihlblad till Schenström. Schenström besvarade förfrågningarna med tystnad, och statsminister Fredrik Reinfeldt valde att försvara sin statssekreterare. När det uppdagades att Schenström tillsammans med Pihlblad konsumerat alkohol för ungefär 900 kronor och Schenström varit ansvarig jourhavande för regeringens krisberedskap valde Schenström att först entledigas och sedan avgå. I ett pressmeddelande från statsrådsberedningen uttalade hon sig så här:

"Jag har agerat olämpligt och det gör att jag inte anser mig kunna fungera med fullt förtroende i mitt uppdrag. Jag beklagar också att jag inte inledningsvis förmått att klarlägga det som förevarit till statsministern och allmänheten. Detta är misstag som jag djupt beklagar och ångrar." [28]

Saudiaffären, 2012[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Projekt Simoom

I mars 2012 uppdagades projekt Simoom, ett kontroversiellt samarbete mellan Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och Saudiarabien i syfte att tillsammans bygga en vapenfabrik i Saudiarabien.[29]

Projektet, som var hemligt fram till avslöjandet i Dagens Eko den 6 mars 2012, kritiserades för att det fortgick trots att lagen om krigsmateriel säger att Sverige inte bör exportera vapen till länder som omfattande och grovt bryter mot mänskliga rättigheter. Hanteringen kritiseras för hyckleri och tänjande av regelverk, för komplicerade arrangemang med bulvanföretag i syfte att hindra insyn och debatt, för ansvariga politiker som skyller på tjänstemän trots att man varit insatt, för politiker som dementerar sådant som ingen har påstått, och för tjänstemän som ljuger.[30]

Uppdagandet och turerna som följde ledde till att försvarsminister Sten Tolgfors avgick.

Lista över genomförda beslut, lagar och reformer[redigera | redigera wikitext]

Nedan listas några av de viktigare beslut, lagar och reformer som genomförts eller aviserats av regeringen:


Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Integrations- och jämställdhetsdepartementet upphörde 31 december 2010. Dess ansvarsområden överfördes till Utbildningsdepartementet och Arbetsmarknadsdepartementet.
  2. ^ [a b c d e f] Titeln jordbruksminister ändrades 5 oktober 2010 till landsbygdsminister. Vid årsskiftet 2010/11 byter även Jordbruksdepartementet namn till Landsbygdsdepartementet.
  3. ^ [a b c d] Departementet bildades 1 januari 2007. Innan dess tjänstgjorde miljöministern i Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet, integrations- och jämställdhetsministern i Justitiedepartementet, kulturministern i Utbildnings- och kulturdepartementet, och arbetsmarknadsministern i Näringsdepartementet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m] ”Riksdagens protokoll 2006/07:6”. Sveriges riksdag. 6 oktober 2006. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Kammaren/Protokoll/Riksdagens-protokoll-2006076_GU096/. Läst 20 oktober 2010. 
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x] ”Tidigare statsråd”. Regeringskansliet. 16 oktober 2006. http://www.regeringen.se/sb/d/7851. Läst 20 oktober 2010. 
  3. ^ Statsrådsberedningen (2 februari 2010). ”Birgitta Ohlsson ny EU-minister”. Pressmeddelande. Läst 21 oktober 2010.
  4. ^ Utrikesdepartementet (14 oktober 2006). ”Uttalande av Maria Borelius med anledning av avgången som minister och riksdagsledamot”. Pressmeddelande. Läst 21 oktober 2010.
  5. ^ [a b] Statsrådsberedningen (24 oktober 2006). ”Sten Tolgfors blir ny handelsminister och Lena Adelsohn Liljeroth blir ny kulturminister”. Pressmeddelande. Läst 21 oktober 2010.
  6. ^ Statsrådsberedningen (12 september 2007). ”Ewa Björling ny handelsminister”. Pressmeddelande. Läst 21 oktober 2010.
  7. ^ Statsrådsberedningen (5 september 2007). ”Odenberg avgår som försvarsminister”. Pressmeddelande. Läst 21 oktober 2010.
  8. ^ Statsrådsberedningen (5 september 2007). ”Sten Tolgfors ny försvarsminister”. Pressmeddelande. Läst 21 oktober 2010.
  9. ^ [a b c d e f g h i j k l] Statsrådsberedningen (5 oktober 2010). ”Sveriges nya regering”. Pressmeddelande. Läst 21 oktober 2010.
  10. ^ Utbildningsdepartementet (17 juni 2009). ”Tobias Krantz ny högskole- och forskningsminister”. Pressmeddelande. Läst 21 oktober 2010.
  11. ^ Utbildnings- och kulturdepartementet, Statsrådsberedningen (16 oktober 2006). ”Uttalande av Cecilia Stegö Chilò”. Pressmeddelande. Läst 21 oktober 2010.
  12. ^ Regeringsförklaring 2008, Sveriges regerings webbplats
  13. ^ Regeringsförklaring 2009, Sveriges regerings webbplats
  14. ^ Regeringsförklaring 2010, Sveriges regerings webbplats
  15. ^ Regeringsförklaring 2011, Sveriges regerings webbplats
  16. ^ http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=666124&lid=puff_666125&lpos=rubrik
  17. ^ [a b] SVT text, 12 juli 2012.
  18. ^ http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=677143&lid=aldreNyheter_275209&lpos=rubrik_677143
  19. ^ DN: Skattesänkningar för 42 miljarder 2007, 16 oktober 2006.
  20. ^ Kjellberg, Anders Kollektivavtalens täckningsgrad samt organisationsgraden hos arbetsgivarförbund och fackförbund, Department of Sociology, Lund University. Studies in Social Policy, Industrial Relations, Working Life and Mobility. Research Reports 2013:1; Kjellberg, Anders (2009) "Det fackliga medlemsraset i Sverige under 2007 och 2008", Arbetsmarknad & Arbetsliv årgång 15, nr 2 2009, sid 11-28
  21. ^ [a b] Forssell & Keresztesi 97
  22. ^ Sveriges Television 16 juni 2009 - Värnplikten avskaffas
  23. ^ Sveriges Television 16 juni 2009 - Allmänna värnplikten skrotas
  24. ^ Riksdagsbeslut: Frivillighet ersätter plikt, Försvarsmakten, den 19 maj 2010.
  25. ^ [a b c d e f g h i j k] Forssell & Keresztesi 98
  26. ^ ”Utrikesdeklarationen 2010”. Regeringen. http://www.regeringen.se/sb/d/10229. Läst 28 december 2010. 
  27. ^ http://www.swedenabroad.com/SelectImageX/229314/8249d350.pdf
  28. ^ Statsrådberedningen, Pressmeddelande / Ulrica Schenström begär entledigande, 071101.
  29. ^ Bo-Göran Bodin, Daniel Öhman, Projekt Simoom - Hemlig vapenfabrik planeras i Saudiarabien, Ekot granskar, 2012-03-06.
  30. ^ Agrell: Tolgfors ett steg från schack matt, DN 2012-03-08
  31. ^ http://www.sweden.gov.se/sb/d/11656
  32. ^ http://www.sweden.gov.se/sb/d/11248/a/121230
  33. ^ http://www.dn.se/debatt/digital-tv-far-nu-lamna-frekvenser-till-mobilerna/
  34. ^ http://www.dn.se/debatt/tv-branschens-ensamratt-till-frekvensutrymme-bryts-1.687636
  35. ^ Maria Sköld. "Skrev hemligt PM om sjukförsäkringen", Göteborgsposten, 30 juni 2011. Läst den 30 juni 2011.
  36. ^ Mattias Carlsson. "'Ett sluttande plan för svensk öppenhet'", Dagens Nyheter, 26 november 2012. Läst den 26 november 2012.
  37. ^ |Sänkt bolagsskatt; 1 januari 2013

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Persson
Sveriges regering
2006–2014
Efterträdare:
Löfven