Reggio Emilia-pedagogik

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Det här är en artikel om den pedagogiska inriktningen Reggio Emilia. För fler artiklar med samma namn, se Reggio Emilia.

Reggio Emilia är en pedagogisk filosofi som utvecklats på de kommunala förskolorna i den norditalienska staden Reggio nell'Emilia under snart femtio år.

Lyssnande, dokumentation och reflektion är några av denna pedagogiska filosofis kännetecken, liksom att se på olikhet som ett viktigt värde. Reggio Emilias pedagogiska filosofi startades som en lokal ”motståndsrörelse” mot det fascistiska arvet efter andra världskriget av kvinnorörelsen i staden och av förskolläraren Loris Malaguzzi som sedan blev stadens barnomsorgschef. Kvinnorna och Loris Malaguzzi ville försöka ”vaccinera” varje ny generation mot alla former av antidemokratiska rörelser genom att börja med barnen. Loris Malaguzzi fortsatte sedan under decennier, tillsammans med föräldrar och pedagoger och i kontakt med näringsliv och politiker i sin stad, att utveckla denna pedagogiska filosofi vidare.

Reggio Emilias pedagogiska filosofi är idag spridd över världen, inte minst i Sverige, bland annat genom Reggio Children [1], det internationella centrum som finns i Reggio Emilia för att sprida, försvara och utveckla barnens rättigheter och deras potential.

Sedan 1992 finns Reggio Emilia Institutet[2] i Stockholm, som erbjuder utbildningar, kurser, material, handledning och pedagogisk utveckling. Reggio Emilia Institutet ger också ut en tidning, Modern Barndom, som kommer ut med fyra nummer om året.

Pedagogiken[redigera | redigera wikitext]

En bärande idé i pedagogiken är att utveckla barnens alla uttrycksmöjligheter. Att barn har hundra språk är ett vedertaget förhållningssätt. Pedagogen (den vuxne) ska inte värdera eller påverka på vilket sätt barnet vill eller ska ha möjlighet till att uttrycka sig. Därför används lekmateriel som oftast inte är färdiga. Exempelvis dockor, bilar och pussel är väldigt givna hur man använder dem, istället får barnet andra typer av material som öppnar möjligheten att vrida och vända på sin fantasi. Barnets lekfulla förundran tas till vara genom att pedagogen ser sig själv som medforskande i livets alla delar som är nya för barnet. Pedagogen bör helst inte ge färdiga svar på frågor, utan istället finnas med som ett stöd för barnet när det funderar på hur det kan lära sig förstå det som det funderar på. Skapande, observation och dokumentation har stor betydelse i verksamheten. Barnet ses som rikt, kompetent och nyfiket.

Den pedagogiska filosofin står också för:

  • ett pedagogiskt arbetssätt, förankrat i en djupt humanistisk livshållning som bygger på en stark tro på människans möjligheter, en djup respekt för barnet samt en övertygelse om att alla barn föds rika och intelligenta, med en stark inneboende drivkraft att utforska världen. Loris Malaguzzi har sagt: "Jag tror att de ord som bäst sammanfattar vår verksamhet är utforskande och delaktighet."
  • bejakandet av subjektivitet, olikhet, solidaritet, samarbete och en tro på att man genom att bekräfta barnens individualitet och rättigheter på sikt kan förändra världen i en allt mer demokratisk riktning.
  • en pedagogik som ständigt förnyas och utvecklas, med barnens behov som utgångspunkt och i takt med det moderna samhällets snabba förändring. Därför står inte Reggio Emilia för ett pedagogiskt program som man kan "ta över" eller kopiera. Man kan däremot inspireras av grundtankarna och filosofin för att utveckla dem i sitt eget sammanhang, utifrån sina egna förutsättningar. Den pedagogiska filosofin fungerar också som inspiration i sammanhang utanför förskolan och skolan.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Att göra lärande synligt, Claudia Giudici och Carla Rinaldi, Reggio Children (Stockholms Universitets förlag)
  • Barns estetiska läroprocesser – Atelierista i förskola och skola, Tarja Häikiö (Göteborgs universitet)
  • D – som Robin Hoods pilbåge – ett kommunikationsprojekt på daghemmet Diana i Reggio Emilia, Anna Barsotti (Stockholms Universitets förlag)
  • Ett barn har hundra språk, Karin Wallin, Ingela Mæchel, Anna Barsotti (UR)
  • Exemplet Reggio Emilia – Pedagogik för demokrati och lokal utveckling; redaktör Katarina Grut (Premiss förlag)
  • Från kvalitet till meningsskapande, Gunilla Dahlberg, Peter Moss, Alan Pence (HLS Förlag)
  • Hundra sätt att tänka: om Reggio Emilias pedagogiska filosofi, Tove Jonstoij och Åsa Tolgraven (Sveriges Radios förlag)
  • Lyssnandets pedagogik – etik och demokrati i pedagogiskt arbete, Ann Åberg och Hillevi Lenz Taguchi (Liber)
  • Pedagogiska kullerbyttor – svenska barn och inspiration från Reggio Emilia, Karin Wallin (Stockholms Universitets förlag)
  • Reggio Emilia och de hundra språken, Karin Wallin (Liber)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.reggiochildren.it
  2. ^ http://www.reggioemilia.se