Regionkommittén

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Europeiska flaggan Europeiska unionen
Regionkommittén
Sammansättning 353 ledamöter
Ordförande




Funktion ▪ Företräda regionala och lokala intressen
▪ Avge yttranden i enlighet med fördragen
Inrättad 1 november 1994
Rättslig form rådgivande organ
Rättslig grund art. 13.4 FEU[1]
Mandatfördelning efter politisk grupp
   EPP      122
   PES      119
   ALDE      48
   EA        16
   ECR       13
   NI         8
   Vakanta   18
European Parliament composition empty.svg
Säten
2007 07 16 parlament europejski bruksela 21.JPG
Espace Léopold
Bryssel, Belgien
Officiellt säte



Regionkommittén (ReK) är ett av Europeiska unionens (EU) rådgivande organ och består av företrädare för regionala och lokala myndigheter (i Sverige: regioner, landsting och kommuner) och ger dessa en direkt röst inom EU:s institutionella ramverk. Den har en rådgivande funktion vid lagstiftning inom unionen och bistår Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen. Regionkommittén ska rådfrågas om nya lagförslag som berör den lokala eller regionala nivån och berör områden som ekonomisk och social sammanhållning, transeuropeiska nät, folkhälsa, utbildning, kultur, sysselsättning, sociala frågor, miljö, yrkesutbildning och transporter. Regionkommittén har sitt säte i Bryssel, Belgien.[2]

ReK inrättades 1994 för att ta sig an två viktiga frågor: För det första genomförs ungefär tre fjärdedelar av EU:s lagstiftning på lokal eller regional nivå, och därför var det lämpligt att ge de lokala och regionala företrädarna inflytande över utarbetandet av nya EU-lagar. För det andra fanns det farhågor om en ökande klyfta mellan allmänheten och processen för europeisk integration. Att involvera de folkvalda styresnivåer som ligger närmast medborgarna var ett sätt överbrygga denna klyfta.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Inom Europeiska unionen har regionerna, i synnerhet de tyska delstaterna, arbetat för större inflytande i EU-frågor. Detta ledde till att Regionkommittén inrättades genom Maastrichtfördraget, samtidigt som ministrar från regionala regeringar fick rätt att företräda sina medlemsstater i Europeiska unionens råd.

Principer[redigera | redigera wikitext]

Regionkommittén arbetar enligt tre huvudprinciper:

  • Subsidiaritet - Denna princip skrevs in i fördragen samtidigt som Regionkommittén inrättades och innebär att besluten inom EU ska fattas på den nivå närmast medborgarna där det är mest praktiskt att de fattas. EU bör därför inte ta på sig uppgifter som sköts bättre på nationell, regional eller lokal nivå.
  • Närhetsprincipen - Alla styresnivåer ska eftersträva "närhet till medborgarna", i synnerhet genom att organisera sitt arbete på ett öppet och insynsvänligt sätt, så att medborgarna vet vem som är ansvarig för vad och hur de kan framföra sina åsikter.
  • Partnerskapsprincipen - Ett sunt europeiskt styre innebär samarbete mellan politiskt ansvariga på europeisk, nationell, regional och lokal nivå. Samtliga fyra nivåer behövs och bör delta i beslutsprocessen inom ramen för "flernivåstyre".

Verksamhetsområde[redigera | redigera wikitext]

Enligt fördragen ska Europeiska kommissionen och Europeiska unionens råd rådfråga Regionkommittén om nya lagförslag som kan få lokala eller regionala konsekvenser inom vissa politikområden. Dessutom har kommissionen, rådet och Europaparlamentet möjlighet att rådfråga ReK i olika ärenden inom andra politikområden om de anser att ett förslag kommer att få viktiga effekter på lokal eller regional nivå. Kommittén kan även utarbeta yttranden på eget initiativ, vilket gör det möjligt att föra upp frågor på EU:s dagordning.

ReK har fått rätt (privilegierad status) att vända sig till Europeiska unionens domstol efter att Lissabonfördraget har trätt i kraft sedan det ratificerats av samtliga EU-medlemsstater (artikel 8 i protokoll (nr 2) om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna).

Sammansättning[redigera | redigera wikitext]

ReK har för närvarande[när?] 353 ledamöter (och lika många suppleanter) även om dess antal mandat enligt fördragen inte får överstiga 350. Regionkommitténs ledamöter är kommunalt eller regionalt folkvalda politiker, som ofta har en ledande ställning i sina regioner eller kommuner. De nomineras av medlemsstaternas regeringar och utses av Europeiska unionens råd men ska fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet. De utses för en mandatperiod på fem år, som kan förnyas. Varje land väljer själv hur det vill utse sina ledamöter, men delegationerna speglar respektive lands politiska, administrativa och geografiska sammansättning.

Mandatfördelningen mellan medlemsstaterna bestäms av Europeiska unionens råd på förslag av Europeiska kommissionen. Antalet ledamöter per medlemsstat återspeglar i stora drag folkmängden i respektive land, och fördelningen följer principen om degressiv proportionalitet. För närvarande[när?] ser fördelningen ut så här:

Medlemsstat Mandat Medlemsstat Mandat Medlemsstat Mandat
 Tyskland 24  Belgien 12  Litauen 9
 Storbritannien 24  Ungern 12  Kroatien 9
 Frankrike 24  Portugal 12  Lettland 7
 Italien 24  Sverige 12  Slovakien 7
 Spanien 21  Bulgarien 12  Estland 7
 Polen 21  Österrike 12  Cypern 6
 Rumänien 15  Slovakien 9  Luxemburg 6
 Nederländerna 12  Danmark 9  Malta 5
 Grekland 12  Finland 9  EU 353
 Tjeckien 12  Irland 9

Intern struktur[redigera | redigera wikitext]

Ordföranden

Ordföranden väljs för en mandatperiod på två och ett halvt år. Han eller hon leder kommitténs arbete och plenarsessioner samt företräder ReK officiellt. Michel Lebrun (EPP), kommunalråd från Belgien, valdes till ordförande i juni 2014.

Förste vice ordföranden

Även förste vice ordföranden väljs av plenarförsamlingen för en period på två och ett halvt år, och företräder ordföranden i dennes frånvaro. Mercedes Bresso, tidigare regionpresident i Piemonte i Italien (företrädde det socialdemokratiska Demokratiska partiet) och Regionkommitténs ordförande 2010–2012, valdes till förste vice ordförande i juli 2012. Hon var den första kvinnan att bli ordförande för Regionkommittén. Den 17 juli 2012 ersattes hon av Ramón Luis Valcárcel Siso.

Presidiet

Presidiet är Regionkommitténs styrande organ. Det består av ordföranden, förste vice ordföranden, de 28 vice ordförandena (en per medlemsstat), ordförandena för ReK:s politiska grupper samt andra ledamöter från de nationella delegationerna, vilket innebär att presidiet avspeglar den nationella och den politiska balansen. Presidiet sammanträder vanligen sju eller åtta gånger om året, utarbetar ReK:s politiska program och ger administrationen instruktioner om hur besluten ska genomföras.

Plenarförsamlingen

ReK:s ledamöter samlas till plenarsession i Bryssel sex gånger om året för att diskutera och anta yttranden, rapporter och resolutioner.

Regionkommitténs utskott

Ledamöterna är uppdelade i sex interna utskott som förbereder plenarsammanträdena. Utskotten utarbetar utkast till yttranden och anordnar konferenser och seminarier om frågor som rör deras respektive fackområden. Varje utskott har cirka 100 medlemmar och bistås av ett sekretariat inom administrationen. De sex utskotten är följande:

• Utskottet för ekonomisk politik och socialpolitik (ECOS) • Utskottet för miljö, klimatförändringar och energi (ENVE) • Utskottet för utbildning, ungdomsfrågor, kultur och forskning (EDUC) • Utskottet för territoriell sammanhållningspolitik (COTER) • Utskottet för naturresurser (NAT) • Utskottet för medborgarskap, styresformer, institutionella frågor och yttre förbindelser (CIVEX)

Kommittén för administrativa och finansiella frågor (KAFF)

Denna kommitté – som har åtta medlemmar – fungerar som rådgivande organ för presidiet i administrativa och finansiella frågor.

De politiska grupperna

Det finns fem politiska grupper inom ReK: Europeiska folkpartiet (EPP), Europeiska konservativa och reformister (ECR), Europeiska socialdemokratiska partiet (PES), Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE) och Europeiska alliansen (EA). Medlemmarna i en politisk grupp träffas före viktiga möten för att enas om gemensamma ståndpunkter. ReK:s ordförande och förste vice ordförande samt ordförandena för de politiska grupperna samlas också före varje plenarsession och andra viktiga sammanträden i syfte att nå politiskt samförstånd i viktiga frågor.

De nationella delegationerna

ReK har även 28 nationella delegationer. ReK:s ledamöter samlas inom de nationella delegationerna före plenarsessionerna för att komma fram till gemensamma ståndpunkter.

Generalsekreterare

Generalsekreteraren utnämns av presidiet för en femårsperiod. Generalsekreteraren leder ReK:s administration och får inte ha något politiskt mandat. Han eller hon har till uppgift att genomföra presidiets beslut och se till att administrationen fungerar effektivt. Gerhard Stahl är ReK:s generalsekreterare sedan 2004 (han utnämndes på nytt 2009).

Generalsekretariatet

Generalsekretariatet består av fem direktorat: Administration och ekonomi, Kansli och stöd till ledamöterna, Rådgivande verksamhet, Kommunikation, press och evenemang samt Övergripande politik och nätverk. Inom denna organisationsstruktur återfinns enheterna för budget, personal, utskottens verksamhet och interinstitutionella förbindelser. Generalsekretariatet omfattar också de politiska gruppernas sekretariat och en enhet för internrevision. Direktoraten för logistik och för översättning administreras tillsammans med Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

Kommitténs verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Yttranden

Kommissionen, rådet och Europaparlamentet rådfrågar Regionkommittén om rättsakter (bl.a. direktiv och förordningar) som utarbetas inom områden som påverkar de lokala och regionala myndigheterna. Lagförslagen översänds till det ReK-utskott som berörs. Därefter tillsätts en föredragande som har till uppgift att bereda ReK:s yttrande. Utkastet till yttrande måste antas i utskottet innan det läggs fram vid plenarsessionen. Efter att det antagits av plenarförsamlingen skickas det officiella yttrandet till alla EU-institutioner och offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (EUT).

Resolutioner

Genom resolutioner kan ReK uttrycka sin ståndpunkt i viktiga och aktuella frågor.

Studier och övriga publikationer

ReK producerar många studier om olika lokala och regionala aspekter på EU-politiken (utbildning, transporter, socialpolitik, utvidgningen osv.). Studierna utarbetas med hjälp av sakkunniga utifrån. ReK ger även ut publikationer som vänder sig till allmänheten eller regionala och lokala aktörer och behandlar kommitténs verksamhet eller aktuella politiska frågor.

Evenemang

Som mötesplats för regioner och städer anordnar ReK konferenser, seminarier och utställningar i samarbete med regionala och lokala partner och andra EU-institutioner. En gång om året anordnar ReK i Bryssel den europeiska veckan för regioner och städer (Open Days) med tusentals deltagare som medverkar i livliga debatter och söker samarbetspartner till gemensamma projekt.

Historia[redigera | redigera wikitext]

1992: Maastrichtfördraget: EU:s ledare beslutar att inrätta Regionkommittén (ReK) som en rådgivande församling som kan ge regionerna och kommunerna en röst i EU:s beslutsprocess och fungera som en direkt länk mellan EU och medborgarna. Enligt fördraget ska kommissionen och rådet höra ReK i viktiga frågor av regionalt intresse. ReK:s ledamöter ska nomineras av medlemsstaternas regeringar och tjänstgöra i fyra år. I mars 1994 håller ReK sin första plenarsession i Bryssel.

1995: EU-utvidgning: Antalet ReK-ledamöter ökar från 189 till 222 till följd av att Österrike, Finland och Sverige ansluter sig till EU.

1997: Amsterdamfördraget: ReK:s befogenheter utvidgas till att omfatta cirka två tredjedelar av EU:s lagstiftningsförslag. Fördraget gör det även möjligt för Europaparlamentet att rådfråga ReK.

2001: Nicefördraget: ReK:s demokratiska legitimitet understryks genom att det ställs krav på att ledamöterna ska vara folkvalda eller politiskt ansvariga inför en vald lokal eller regional församling. Antalet ReK-ledamöter fastställs till högst 350.

2002–03: Europeiska konventet om Europeiska unionens framtid ReK:s ledamöter deltar i konventet, som har i uppdrag att utarbeta en konstitution för Europeiska unionen. I texten erkänns uttryckligen de lokala och regionala myndigheternas roll och befogenheter. ReK får även rätt att vända sig till EG-domstolen för att få EU-lagstiftning som inte överensstämmer med subsidiaritetsprincipen prövad.

Maj 2004: EU-utvidgning Antalet ReK-ledamöter ökar från 222 till 317 i samband med att tio nya medlemsstater ansluter sig till EU.

Februari 2006: Ny mandatperiod ReK inleder en ny fyraårig mandatperiod. Till dess politiska prioriteringar hör att förstärka de lokala och regionala myndigheternas roll i enlighet med Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning, öka sammanhållningen och solidariteten samt gå i spetsen för kampanjen "Förmedla Europa – lokala insatser" i syfte att föra EU närmare medborgarna.

Januari 2007: EU-utvidgning Antalet ReK-ledamöter ökar från 317 till 344 till följd av att Bulgarien och Rumänien ansluter sig till EU.

December 2007: Lissabonfördraget I Lissabonfördraget bekräftas ReK:s rätt att vända sig till Europeiska unionens domstol för att tillvarata sina rättigheter och värna om subsidiaritetsprincipen – en rätt som redan hade fastställts av konventet om EU:s framtid. Denna nya befogenhet stärker ReK:s politiska roll genom att kommittén kan agera mera effektivt till förmån för de lokala och regionala myndigheterna på EU-nivå. Genom Lissabonfördraget förlängs mandatperioden för ReK:s ledamöter från fyra till fem år.

Juli 2013: EU-utvidgning Antalet ReK-ledamöter ökar från 344 till 353 till följd av att Kroatien ansluter sig till EU.

Funktioner och befogenheter[redigera | redigera wikitext]

Kommittén ska genom att uttala sig om kommissionens förslag föra fram synpunkter på EU:s lagstiftning. I de frågor som berör lokala och regionala myndigheter måste kommissionen och rådet inväga kommitténs yttranden. Därutöver har kommittén rättigheten att lägga fram yttranden inför kommissionen, rådet och parlamentet.[3]

Säte och administration[redigera | redigera wikitext]

Språkanvändning[redigera | redigera wikitext]

Öppenhet och tillgång till handlingar[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Artikel 13.4 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 22. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0013:0046:SV:PDF. 
  2. ^ ”Protokoll 6 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 265. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  3. ^ ”Regionkommittén”. Europa (webbportal). http://europa.eu/institutions/consultative/cor/index_sv.htm. Läst 2011-04-26. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.