Reichsarbeitsdienst

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Allmän RAD-flagga.
Paradtrupp 1933.
Vägbyggnadsarbete 1936.
Skjututbildning på skidor 1941.
Luftvärnsartilleriservis 1944.
Kvinnlig arbetstjänstpliktig i lantbrukstjänst lossar tegel 1939.

Reichsarbeitsdienst, RAD, (Riksarbetstjänsten) var en organisation och en form av tjänsteplikt för att bekämpa arbetslösheten i Nazityskland och under andra världskriget för att stödja Wehrmacht.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Riksarbetstjänsten upprättades 1934, och 1935 blev den obligatorisk för alla män mellan 18 och 25 år. År 1936 infördes frivillig arbetstjänst för kvinnor och 1 september 1939 blev RAD obligatorisk för alla ogifta kvinnor. Riksarbetstjänsten hade två uppgifter som fastställdes i förordningen för Riksarbetstjänsten – en nationalekonomisk och en uppfostrande. För män, som före kriget var förpliktade att göra ett halvårs arbetstjänst, innebar arbetet bland annat vägarbeten och nyodlingar. För kvinnor handlade det främst om hushållsarbete och mjölkning. Dessutom ingick för både män och kvinnor politisk skolning i den nationalsocialistiska ideologin.

Disciplinen vid arbetstjänsten var sträng och organiserades helt och hållet efter militära principer. Männen bar uniform och kvinnorna klänning med håret uppsatt i långa flätor. Obligatorisk var även Riksarbetstjänstens säregna mössa, den så kallade "kaffebönan". För de som tjänstgjorde i RAD var det uppstigning klockan fem på morgonen varpå tio minuters morgongymnastik följde. Därefter var det uppställning, och man hissade högtidligt hakkorsflaggan innan arbetsdagen började. Kvällarna ägnades åt föreläsningar, litteratur och sång. Under kriget svarade RAD för bemanningen av fler och fler militära projekt, till exempel byggnation av bunkeranläggningar.

1935 uppgick de som tjänstgjorde i de 40 RAD-distrikten till 200 000 och 1939 till 350 000. Under hela organisationens livstid var Konstantin Hierl dess ledare.

RAD upplöstes och förbjöds av de allierade efter Nazitysklands sammanbrott 1945.

Arbetstjänstplikt[redigera | redigera wikitext]

Arbetstjänstplikten för män var sex månader. Den genomfördes omedelbart före den tvååriga värnpliktstjänstgöringen. Under andra världskriget blev den ständigt förkortad och uppgick till slut endast till sex veckor vilka uteslutande användes till grundläggande militär utbildning. För kvinnor omfattade arbetstjänstplikten sedan 1939 sex månader. Från juli 1941 tillkom ytterligare sex månaders krigsinsatstjänst (Kriegshilfsdienst), vilken i april 1944 förlängdes med sex månader, alltså sammanlagt 1 ½ års tjänst. Alla begränsningar i tjänstgöringspliken upphörde i november 1944. Krigsinsatstjänsten genomfördes huvudsakligen som flakhelferinnen (luftvärnslottor).[1]

Krigstjänstgöring[redigera | redigera wikitext]

De manliga arbetstjänstpliktiga av årsklass 1924 inkallades till arbetstjänst 1942 och användes för fältarbeten omedelbart bakom första linjen på Östfronten. När årsklassen i oktober 1942 hade genomfört sina sex månaders tjänstgöring överfördes de direkt till militära fältutbildningsförband, varvid rekrytutbildningen kom att genomföras strax bakom fronten istället för på hemorten. RAD-befälet däremot återvände till Tyskland.[2]

Många av de män som inkallades till arbetstjänst 1943 kom att i RAD-uniform tjänstgöra som luftvärnsartillerister inom ramen RAD:s egna luftvärnsbatteriet. De fick först en fullvärdig luftvärnsartilleriutbildning av personal från Luftwaffe innan de blev insatta i hemortens luftförsvar. Andra insattes i fältarbetsförband i Medelhavsområdet och vid Atlantkusten tillsammans med Organisation Todt, medan en del användes för att färdigställa krigsmateriel eller för byggnadsarbeten i de tyska storstäder som drabbats av allierade bombanfall. 1944 överfördes också ansvaret för den militära rekrytutbildningen till RAD. Mot krigets slut uppsattes även egna RAD-divisioner för frontinsatser vilka drabbades av mycket stora förluster.[2]

Kvinnliga arbetstjänstpliktiga användes som ersättning för inkallad manlig arbetskraft i jordbruket och för Kriegshilfsdienst (krigsinsatstjänst) vilken genomfördes hos myndigheter och vid militära expeditioner, i krigsmaterielproduktionen och vid lokaltrafiken. Från 1944 användes kvinnlig RAD-personal även som Flakhelferinnen (luftvärnslottor) vilka bemannade strålkastarbatterier och tjänstgjorde som stridsledningsbiträden vid jaktstridsledningscentraler.[2]

Organisationsstruktur[redigera | redigera wikitext]

RAD var indelat i 32 Arbeitsgaue.

# Namn Stabsplats
I Ostpreußen Königsberg in Preußen
IV Pommern-Ost Stolp in Pommern
V Pommern-West Stettin
VI Mecklenburg Schwerin
VII Schleswig-Holstein Kiel
VIII Ostmark Frankfurt an der Oder
IX Brandenburg Berlin-Friedenau
X Niederschlesien Görlitz
XI Mittelschlesien Breslau
XII Oberschlesien Oppeln
XIII Magdeburg-Anhalt Dessau-Ziebigk
XIV Halle-Merseburg Halle
XV Sachsen Dresden
XVI Westfalen-Nord Münster
XVII Niedersachsen-Mitte Bremen
XVIII NiedersachsenOst Hannover
XIX Niedersachsen-West Oldenburg i. O.
XX Westfalen-Süd Dortmund
XXI Niederrhein Düsseldorf
XXII Hessen-Nord Kassel
XXIII Thüringen Weimar
XXIV Mittelrhein Koblenz-Karthause
XXV Hessen-Süd Wiesbaden
XXVI Württemberg Stuttgart
XXVII Baden Karlsruhe
XXVIII Franken Würzburg
XXIX Bayern-Ostmark Regensburg
XXX Bayern-Hochland München
XXXI Emsland Osnabrück
XXXII Saar-Pfalz Münster am Stein

Grader och löner[redigera | redigera wikitext]

Grader[redigera | redigera wikitext]

Grader i trupptjänst[3] Grader i förvaltningstjänst[3] Grader för läkare[3] Grader för kvinnlig personal[4] Motsvarande grad i Wehrmacht [5]
Arbeitsmann - - Arbeitsmaid Schütze
Vormann - - - Gefreiter
Obervormann - - - Obergefreiter
ausserplanmässiger Truppführer - - - Stabsgefreiter
Truppführer Truppführer - Kameradschaftsälteste Unteroffizier
Obertruppführer Obertruppführer - Jungführerin Feldwebel
Haupttruppführer
införd 1944
- - - Oberfeldwebel
Unterfeldmeister Unterfeldmeister - Maidenunterführerin Oberfähnrich
Feldmeister Amtswalter - Maidenführerin Leutnant
Oberfeldmeister Oberamtswalter Arbeitslagerarzt Maidenoberführerin Oberleutnant
Oberstfeldmeister Hauptamtswalter Arbeitsfeldarzt Maidenhauptführerin Hauptmann
Arbeitsführer Stabsamtswalter Arbeitsarzt Stabsführerin Major
Oberarbeitsführer Oberstabsamtswalter Oberarbeitsarzt Stabsoberführerin Oberstleutnant
Oberstarbeitsführer Oberstamtswalter Oberstarbeitsarzt Stabshauptführerin Oberst
Generalarbeitsführer Generalarbeitsführer Generalarbeitsarzt - Generalmajor
Obergeneralarbeitsführer - - - Generalleutnant
Generalfeldmeister
införd 1945, aldrig besatt
- - - General
Generaloberstfeldmeister
införd 1945
- - - Generaloberst
Reichsarbeitsführer - - - Generalfeldmarschall
  • ausserplanmässiger Truppführer blev 1944 delad i graderna Hauptvormann för arbetspliktiga och Untertruppführer för befälsaspiranter.[6]

Löner[redigera | redigera wikitext]

Manlig personal - Grad Manlig personal - Lönegrad Manlig personal - Årslön (utan lönetillägg) [7]
Reichsmark (RM)
Manlig personal - Antal tjänster 1939[8] Kvinnlig personal - Grad Kvinnlig personal - Lönegrad Kvinnlig personal - Årslön (utan lönetillägg) [9]
Reichsmark (RM)
Truppführer RADm 11b 1140-1424,40 13 894
Obertruppführer RADm 11a 2000-2700 13 576
Unterfeldmeister RADm 9 2350-3500 7 805 Maidenunterführerin RADw 7 1200-1650
Feldmeister RADm 8b 2400-4600 4 934 Maidenführerin RADw 6 1440-2200
Oberfeldmeister RADm 8a 3000-5300 3 669 Maidenoberführerin RADw 5 2100-3100
Oberstfeldmeister RADm 7 4800-7000 3 205 Maidenhauptführerin RADw 4 2500-4250
Arbeitsführer RADm 6 5200-8400 882 Maidenstabsführerin RADw 3 3800-5900
Oberarbeitsführer RADm 5 7000-9700 354 Maidenoberstabsführerin RADw 2 4800-8400
Oberstarbeitsführer RADm 4 8400-12600 48 Maidenhauptstabsführerin RADw 1 5500-9500
Generalarbeitsführer RADm 3 14 000 19
Obergeneralarbeitsführer RADm 2 18 000 1
Reichsarbeitsführer RADm 1 24 000 1

Medellönen för en industriarbetare var 1939 1459 RM per år. [10]

Medellönen för en privatanställd tjänsteman var 1939 2772 RM per år.[10]

Gradbeteckningar 1943-1945[redigera | redigera wikitext]

RAD ranks.jpg

  • 1 Reichsarbeitsführer
  • 2 Obergeneralarbeitsführer
  • 3 Generalarbeitsführer
  • 4 Oberstarbeitsführer
  • 5 Oberarbeitsführer
  • 6 Arbeitsführer
  • 7 Oberstfeldmeister
  • 8 Oberfeldmeister
  • 9 Feldmeister
  • 10 Unterfeldmeister
  • 11 Obertruppführer
  • 12 Truppführer
  • 13 Untertruppführer
  • 14 Obervormann
  • 15 Vormann
  • 16 Arbeitsmann




  • 13 Hauptvormann hade samma gradbeteckning som Untertruppführer, dock utan tvärställd paspoal på axelklaffen.

Källa: [11]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wikipedia: Dienstdauer2012-01-14.
  2. ^ [a b c] Wikipedia: Einsatz2012-01-15.
  3. ^ [a b c] Michael Hansen, "Idealisten" und "gescheiterte Existenzen". Das Führerkorps des Reichsarbeitsdienstes'', Diss. Universität Trier 2004, s. 141-142.
  4. ^ Wikipedia:Reichsarbeitsdienst2012-02-10.
  5. ^ Hansen, a.a., s. 139, 175
  6. ^ Hansen,a.a., s. 141
  7. ^ Hansen, a.a., s. 174.
  8. ^ Hansen, a.a., s. 196.
  9. ^ Reichsgesetzblatt 1943, Teil I, 2302012-01-10.
  10. ^ [a b] Die Besoldung eines Soldaten der Wehrmacht
  11. ^ Uniformen der Reichsarbeitsdienst