Relationer mellan Israel och Sverige
  |
|
 |
|
Relationerna mellan Israel och Sverige refererar till de bilaterala relationerna mellan Israel och Sverige. På officiell nivå var relationerna överlag ganska goda under tiden från staten Israels grundande 1948 och fram till 1960-talets slut.[källa behövs] Under 1970- och 1980-talen försämrades de något i samband med att palestiniernas situation i flyktinglägren uppmärksammades alltmer i Sverige, för att under 1990-talet blivit något bättre i samband med fredsavtalen[källa behövs].
Innehåll |
Före Israels bildande [redigera]
Under och omedelbart efter andra världskriget kom ett betydande antal judar till Sverige som flyktingar. Dessa utgjordes dels av judar som i mer eller mindre organiserad form flydde från Danmark och Norge, och inte minst av judar från koncentrationsläger som kom med De vita bussarna 1945. Denna svenska närkontakt med offer för de nazityska judeförförelserna och förintelseöverlevare torde ha bidragit till att det efter andra världskrigets slut fanns en stor sympati för det judiska folkets sak i Sverige.
Sverige var 1947 ett av 33 länder som i FN:s generalförsamling röstade för FN:s delningsplan för Palestina, vilket ledde till att Israel bildades.
1948-1967 [redigera]
Den sionistiska Sternligans mord på den svenska FN-medlaren Folke Bernadotte 1948 har aldrig tillåtits spela en stor roll i relationerna, ens sedan det blev känt att flera framtida israeliska politiker, bland andra premiärministern Yitzhak Shamir, var aktivt inblandade i attentatet[1][2].
1967-1988 [redigera]
Den 6 december 1988 kom PLO-ledaren Yassir Arafat till Stockholm på inbjudan av Sveriges regering. Efter två dagars överläggning förklarade Yassir Arafat att han skulle börja acceptera staten Israels rätt att finnas och att han fördömde alla former av terrorism[3].
1988-2000 [redigera]
Den 6 oktober 1999 blev Göran Persson förste svenske statsminister att göra ett officiellt besök till Israel sedan Tage Erlanders besök 1962. Göran Persson for till Israel för att finna en roll åt Sverige i fredsprocessen i Mellanöstern[4].
2000- [redigera]
Den 16 januari 2004 vandaliserades Snövit och sanningens vansinne, ett konstverk av Dror Feiler, av Israels ambassadör på Historiska museet i Stockholm. Detta utlöste en livlig debatt och en mindre diplomatisk kris mellan länderna.
Den 17 augusti 2009 publicerades på Aftonbladets kultursida en artikel av frilansjournalisten Donald Boström som reste frågan om organstölder utförda på palestinier av israeliska arméns (se även organhandel).[5] Artikeln utlöste skarpa reaktioner från Israel som krävde att Sveriges regering skulle ta avstånd från artikeln. Såväl svenska statsministern Fredrik Reinfeldt som utrikesministern Carl Bildt vägrade ingripa, med hänvisning till den svenska pressfriheten. Se vidare Aftonbladet–Israel-kontroversen.
Referenser [redigera]
- ^ Westerberg, Bengt; Hadenius, Stig (2009-04-14). ”Bryt tystnaden kring Folke Bernadotte”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kulturnoje/mer/kulturdebatt/artikel_1127799.svd. Läst 28 november 2011.
- ^ Kumm, Björn (2008-05-15). ”Sverige var inte tyst efter mordet”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kulturnoje/mer/kulturdebatt/artikel_1249937.svd. Läst 28 november 2011.
- ^ Horisont 1988. Bertmarks förlag. 1988. Sid. 291
- ^ ”Oktober 1999”. När Var Hur 2001. Bokförlaget DN. 2001. Sid. 17
- ^ Boström, Donald (2009-08-17). ”Våra söner plundras på sina organ”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/kultur/article5652583.ab. Läst 28 november 2011.
