Religion i Sverige

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Sverige har traditionellt räknats som ett kristet land, tillhörande den evangelisk-lutherska traditionen, men är idag snarare att betrakta som ett sekulärt land, där mindre än hälften är religiöst engagerade eller utövar privat en religion. Från år 1593 till 2000 var Svenska kyrkan officiellt statskyrka i Sverige.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Från 800-talet till 1000-talet, vid begynnelsen av Sveriges kristnande, var asatro den dominerande religionen, därefter kom den Romersk-katolska kyrkan att dominera och vara statsreligion. Från reformationen under 1530-talet fram till 2000 var landet officiellt lutherskt, där Svenska Kyrkan var statskyrkan.

Fornnordisk religion[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Fornnordisk religion
Gamla Uppsala var centrum för tillbedjan tills templet förstördes i slutet av 1000-talet.

Religiös tro kan skönjas på hällristningar från bronsåldern, där solen, djur och fruktbarhet verkar ha haft betydelse i kulten, men entydig dokumentation om den antika religionen saknas. Under järnåldern hade befolkningen haft utländska kontakter och under seklerna före 1000-talet höll svenskarna, likt andra nordbor, fast vid nordisk mytologi och dyrkade asagudar, vilkat har vissa paralleller med grekisk/romersk mytologi. Centralhelgedomen var Uppsala tempel. Hur templet såg ut och var det låg beskrivs knapphändigt i Sagalitteraturen och Saxo Grammaticus' Gesta Danorum, samt av Adam av Bremen. Det förstördes troligen av kung Inge den äldre omkring år 1087 i den sista kända striden mellan asatroende och kristna.

Medan nordisk mytologi, som religion officiellt övergavs under kristnandet av Skandinavien, levde länge tron på många av dess mytiska och mytologiska väsen, som tomtar, troll och dvärgar kvar i folkliga traditioner i Skandinavien.

Idag finns det åter ett antal personer som utövar modern asatro, bland annat inom Samfundet Forn Sed Sverige (tidigare kallat Sveriges Asatrosamfund).

Katolska tiden[redigera | redigera wikitext]

Kristna missionärer började verka i det blivande Sverige under vikingatiden, varav den förste som blev bekant var Ansgar, som kom till Birka 829. Olof Skötkonung som var den förste kungen över svear och götar, var den förste som man vet lät döpa sig, enligt traditionen år 1008 i Husaby källa, men årtalet är omtvistat. Kristnandet av Sverige var dock en gradvis process, med riksblot och en asatroende kung (Blot-Sven) så sent som på 1080-talet.

Sverige inordnades under medeltiden i den katolska kyrkans organisation, med biskopsdömen och från mitten av 1100-talet en ärkebiskop i Gamla Uppsala, och ett antal kloster byggdes i riket. Under denna tid verkade Heliga Birgitta som kanoniserades 1391. Förhållandet mellan den kyrkliga och den världsliga makten var tidvis omstritt. Under 11-1200-talet erövrades Finland som blev en svensk provins och kristnades med tvång och fick domkyrka i Åbo år 1300.

Reformationen[redigera | redigera wikitext]

Kung Gustav Vasas tjänsteman Olaus Petri hämtade influens från Martin Luther och påbörjade reformationsarbetet i Sverige, med översättning av Bibeln från 1520-talet. Även Agricola gjorde en Bibelöversättning till finska 1548. Vasa hade själv politiska skäl till att 1527 ta kontrollen över kyrkan och dess egendomar i det nyligen självständiga Sverige.

Uppsala möte och statskyrkan[redigera | redigera wikitext]

Genom Uppsala möte 1593 beslutades att alla svenskar skulle vara medlemmar i Svenska kyrkan. Den enda kyrkliga lära som skulle tillåtas var lutherdom - kalvinism, katolicism och zwinglism förbjöds och den augsburgska bekännelsen antogs. Samhället hölls samman av en förståelse som byggde på tanken om "ett land, ett folk, en religion", och kyrkan hade som uppgift att "utrota och bekämpa alla former av kätteri och villfarelser som hotade Sverige".[1] Vissa friheter gavs senare till utländska trosbekännare att utöva sin religion i avskildhet. Skälen till lättnaden var inte att åstadkomma ökad religionsfrihet, utan att tillåta invandring av utländska experter. Den utländska arbetskraften gynnade Sveriges ekonomiska utveckling. Judar fick utöva sin tro i Sverige från 1600-talet.

Frikyrkorörelsen[redigera | redigera wikitext]

Samtidigt ville svenskar i den pietistiska rörelsen ha frihet att utöva sin fromhet och somliga ställde krav på kyrkans företrädare att de skulle vara "fromma kristna". Någon religionsfrihet för svenskar förelåg inte, utan 1726 infördes tvärtom konventikelplakatet för att stoppa pietismen. På många håll i Sverige fortsatte människor att samlas i hem och utomhus till kristna sammankomster, läsarmöten. En del av dessa läsare blev dömda till fängelse, men trots motståndet kom nya rörelser såsom baptismen. Inte förrän mitten av 1858 avskaffades konventikelplakatet, och andra samfund fick lov att verka. Då växte den svenska frikyrkorörelsen med stor kraft, såsom Svenska Missionskyrkan och även internationella kristna rörelser fick svenska motsvarigheter, såsom Frälsningsarmén. I denna våg av kristen väckelse kom Pingströrelsen som en blandning av nordiska inslag och inspiration från en sådan rörelse som 1907 brutit fram i USA. Även Jehovas Vittnen började verka i Sverige strax efter år 1900.

Lagen om religionsfrihet[redigera | redigera wikitext]

1 januari 1952 trädde 1951 års religionsfrihetslag i kraft och gav svenska medborgare rätten att fritt gå ur Svenska kyrkan, och rätten att helt avstå från att tillhöra ett samfund.[2] Det tidigare kravet att man måste gå med i ett annat godkänt samfund togs bort.[3] Lagstiftningen gav individen dels rätten att fritt utöva sin religion, dels friheten att slippa bli påtvingad en specifik religiös övertygelse eller ett medlemskap i ett samfund. Religionsfrihetslagen blev upphävd då Lag om trossamfund trädde i kraft den 1 januari 2000. Den nya lagen innebar bland annat att barn som har fyllt 12 år inte kan inträda i eller utträda ur trossamfund utan eget samtycke.[4]

Religion i Sverige idag[redigera | redigera wikitext]

Religionssociologiska undersökningar visar att 46–85% av Sveriges befolkning kan kategoriseras som ateistisk, agnostisk eller icke-troende (på Gud).[5] Vid enkät anger många att de tror på andliga ting men inte på kristendomens gudsbild. 2011 gjordes en av ett fåtal enkäter, med ca 500 svenskar som uppgav: 49% inte religiöst utövande, 35% kristna, 2% buddhister och 1% muslimer. 8% ville inte svara.[6] År 2012 var ändå 67,5% procent av alla svenskar formellt sett medlemmar i den kristna lutherska kyrkan Svenska kyrkan, med en vikande trend. Runt 2% är regelbundna deltagare. Frikyrkliga rörelser har uppstått genom pietismen i Sverige och genom influenser från utlandet, och har överlag medlemmar som är mera engagerade, och betjänade 347 275 personer år 2010 (3,7%). De största traditionella frikyrkosamfunden 2010 var Pingströrelsen, Svenska Missionskyrkan och Evangeliska Frikyrkan.

Svenska kyrkan idag[redigera | redigera wikitext]

Svenska kyrkans medlemsantal[7]
År Befolkning Medlemmar  %
1972 8 146 000 7 754 784 95,2 %
1980 8 278 000 7 690 636 92,9 %
1990 8 573 000 7 630 350 89,0 %
2000 8 880 000 7 360 825 82,9 %
2005 9 048 000 6 967 498 77,0 %
2006 9 119 000 6 893 901 75,6 %
2007 9 179 000 6 820 161 74,3 %
2008 9 262 000 6 751 952 72,9 %
2009 9 340 000 6 664 064 71,3 %
2010 9 415 570 6 589 769 70,0 %
2011 9 482 855 6 519 889 68,8 %
2012 9 555 893 6 446 729 67,5 %
2013 9 644 864 6 357 508 65,9 %[8]

Svenska kyrkans villkor och existens fastställs ännu i Lag om Svenska kyrkan från 1998. Lagen trädde i kraft 2000, då relationerna mellan kyrka och stat ändrades. Likaså är statschefen fortfarande förpliktigad att tillhöra Svenska kyrkan. Trots Svenska kyrkans höga medlemssiffror är den religiösa aktiviteten (gudstjänstbesöken) inte särskilt omfattande. Mindre än fyra procent av medlemmarna i Svenska Kyrkan går i kyrkan under en genomsnittlig vecka. Runt två procent är regelbundna deltagare.[9] En vanlig söndag samlas totalt fler människor i de traditionella frikyrkorna, som regel, trots mycket lägre medlemssiffror. Totalt 53 procent av dem som föds i Sverige döps inom Svenska kyrkan idag, mot över 80% på 1970-talet[10]. En knapp majoritet av vigslarna sker utanför Svenska kyrkan, men nästan 84 procent av begravningarna sker inom den.[11] [12] 0,9% av Svenska kyrkans medlemmar utträder varje år, varav många tillhör andra samfund istället.[13]

Frikyrkan i Sverige[redigera | redigera wikitext]

De traditionella frikyrkorna engagerar 3,7 % av befolkningen eller 347 275. Evangeliska Fosterlandsstiftelsen som uppkom som rörelse inom Svenska Kyrkan har 44 717 betjänade deltagare/medlemmar. Beteckningen ”frikyrka” har numera blivit mindre relevant då statskyrkan avskaffats.

Störst 2010 var Pingströrelsen som betjänade 113 527 personer, 1,2 % av befolkningen. Utökad ekumenik och försvagad medlemsstatistik har medverkat till sammanslagning av lokalförsamlingar och av flera av frikyrkosamfunden, såsom Evangeliska Frikyrkan och Gemensam Framtid. Både frikyrkor, Svenska Kyrkan och Katolska Kyrkan har samarbete av olika typ, exempelvis en gemensam psalmbok sedan 1986.

Pingströrelsen 113 527
Svenska Missionskyrkan 109 114
Evangeliska Frikyrkan 47 900
Svenska Baptistsamfundet 27 789
Svenska Alliansmissionen 22 083
Frälsningsarmén 14 521
Metodistkyrkan 5 830
Sjundedags Adventistsamfundet 3 701
ELM Bibeltrogna Vänner 2 810
Summa 347 275

Förutom dessa som redovisar registrerade medlemmar finns andra organisationer som ibland är med i ekumeniken, ibland betraktas som avvikande, exempelvis Trosrörelsen, Vineyardrörelsen, Maranata, Jehovas Vittnen, mormonerna och otaliga oberoende församlingar.

Immigrantkyrkor och andra religioner[redigera | redigera wikitext]

Flera andra religiösa grupper finns representerade i det svenska samhället och erhåller statligt stöd till trossamfund. Judarnas historia i Sverige kan spåras tillbaka till 1600-talet och judiska församlingar har 9039 betjänade/medlemmar 2010, av 18000 som definierar sig som judar. Till följd av invandring finns det även ett märkbart antal muslimer, ca 110000 som tillhör församlingar, så väl som syriska kristna. Den ortodoxa kyrkans olika grenar samlade 120669 deltagare 2010. Invandring, mestadels från Polen och forna Jugoslavien, är även anledningen till den snabba tillväxten av katolska kyrkan i Sverige, 96950 betjänade 2010. 15242 finns i protestantiska kyrkor av utländskt ursprung. Det finns även mindre grupper av buddhister (5379 organiserade år 2010), hinduer och Bahá'íer. Bland övriga religiösa finns enstaka som praktiserar modern asatro, traditionell samisk schamanism och utländska naturreligioner. Uppgifter om personer som tror på eller praktiserar New Age på något sätt är svåra att precisera beroende på definitioner, men torde vara minst lika många som de frikyrkliga.[källa behövs]

Islam[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Islam i Sverige
Fittja moské är en av de större svenska moskéerna.

Islam har Sveriges femte största religiösa gemenskap med uppskattningsvis cirka 110 000 tillhörande bekännare, beroende på definition. Muslimska grupper framhåller ibland siffran 250-400 000[14] personer enligt lösa definitioner, såsom ursprungsnationalitet eller namn, vilket problematiseras av att exempelvis den största gruppen, iranierna, till minst 80% anser sig vara sekulär och många flydde från den islamiska revolutionen, och ett namn bevisar inte trosuppfattning. Irakierna som flytt till Sverige är till en stor del kristna[15], och bosnier framhåller sig ofta som ganska sekulära. Svensk statistik över islamiska församlingar anger däremot 110 000[16]. Av muslimerna uppskattas 5%, eller ca 20 000, vara praktiserande (i meningen att de deltar i fredagsbönen och ber fem gånger om dagen).[17]

Majoriteten av de muslimskt bekännande bor i de tre storstadsområdena.[källa behövs]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Erik Amnå, Pia Brundin, Göran Larsson. ”Staten och imamerna. Religion, integration, autonomi”. SOU 2009:52. http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/73/17/851006b1.pdf. 
  2. ^ 1951 års religionsfrihetslag
  3. ^ Alwall, Jonas (2003). ”Muslimerna och religionsfriheten”. i Ingvar Svanberg & David Westerlund. Blågul islam? Muslimer i Sverige. ISBN 91-578-0308-0 
  4. ^ http://web.archive.org/web/20050509062244/http://62.95.69.3/sfsdoc/98/981593.pdf
  5. ^ Zuckerman, Phil (2007), Atheism: Contemporary Rates and Patterns Noia 64 mimetypes pdf.png PDF i Cambridge Companion to Atheism. Cambridge: Cambridge University Press. ISBN 0-521-60367-6
  6. ^ Ipsos: enkät om religiositet 2011
  7. ^ ”Svenska kyrkans medlemsutveckling år 1972-2011” (på Swedish) (PDF). Svenska kyrkan. https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=890756&ptid=48063. 
  8. ^ ”Svenska kyrkans medlemsutveckling år 2012” (på Swedish) (PDF). Svenska kyrkan. https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=978164. 
  9. ^ Church of Sweden statistics
  10. ^ ”Svenska kyrkans döps år 2012” (på Swedish) (PDF). Svenska kyrkan. https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=890749&ptid=48063. 
  11. ^ Svenska kyrkans statistik över kyrkliga handlingar 1970-2006 (hämtad 31 maj 2007)
  12. ^ Artikeln "Ny statistik: En liten ökning av dop i Svenska kyrkan" hämtad 25 december 2012)
  13. ^ Svenska kyrkan (2010). Kyrkan i siffror Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  14. ^ Stenberg, Leif. ”Islam in Scandinavia”. i Shireen T. Hunter. Islam, Europe's second religion: the new social, cultural, and political landscape. Westport, Conn.: Praeger. sid. 121. ISBN 0-275-97608-4 
  15. ^ Religionstillhörighet - Migrationsinfo.se
  16. ^ Nämnden för statligt stöd till trossamfund 2010
  17. ^ http://sydsvenskan.se/sverige/article140868.ece Andel praktiserande muslimer