Remember 11: The Age of Infinity

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Remember 11: The Age of Infinity
Borromean-rings-BW.svg
Borromeiska ringarna, en återkommande symbol i Remember 11
Information
Originaltitel Remember11 -the age of infinity-
År 2004
Utvecklare KID
Utgivare KID, Success, Cyberfront, T-Time Technology
Genre Visual novel
Hård science fiction, thriller
Antal spelare 1
Format Playstation 2, Microsoft Windows, Playstation Portable, Android, IOS
Medieformat DVD, UMD, nedladdning
Arbetslag
Regissör Takumi Nakazawa
Manusförfattare Takumi Nakazawa, Kotaro Uchikoshi, m.fl.
Spelfigursdesign Hidari
Musik Takeshi Abo
Spelserie
Spelserie Infinity
Föregångare Ever 17: The Out of Infinity
Uppföljare 12 Riven: The Ψcliminal of Integral
Distribution
Japan 18 mars 2004 (PS2)
4 april 2008 (Windows)
16 april 2009 (PSP)
21 november 2012 (IOS)
10 december 2012 (Android)
Åldersrekommendation
CERO C
Datorspelsportalen

Remember 11: The Age of Infinity är en thriller/hård science fiction-visual novel som utvecklades och släpptes av KID till Playstation 2 den 18 mars 2004. Spelet är den tredje delen i Infinity-serien, och skrevs liksom föregångarna Never 7: The End of Infinity och Ever 17: The Out of Infinity av Takumi Nakazawa, som också regisserade spelet, och Kotaro Uchikoshi.

Spelets släpptes även till Microsoft Windows den 4 april 2008 som en del av Infinity Plus (en box med alla KID:s Infinity-spel), till Playstation Portable den 16 april 2009, IOS den 21 november 2012, och Android den 10 december 2012.

Gameplay[redigera | redigera wikitext]

Se även: Gameplay i Never 7: The End of Infinity och Ever 17: The Out of Infinity

Liksom föregångarna fungerar spelet gameplaymässigt till stor del som en typisk visual novel, och i likhet med Ever 17 finns det även här två synvinklar spelet kan spelas från: Kokoro Fuyukawas och Satoru Yukidohs. Båda två har varsin rutt, och Satorus låses endast upp efter att spelaren har tagit sig till det kanoniska ("sanna") slutet på Kokoros.

"Dåliga slut"[redigera | redigera wikitext]

Till skillnad från de två föregående Infinity-spelen, där det enbart fanns en eller två "dåliga slut" per rutt, finns det i Remember 11 en stor mängd sådana - det vill säga slut som leder till Kokoros eller Satorus död. Dessa kan liknas vid ett game over i andra typer av spel, men är inte helt och hållet ett misslyckande; då Kokoro eller Satoru hamnar i situationer som leder till deras död, får spelaren även ny information som bidrar till att lösa mysterierna i spelet.

Då de två rutterna utspelar sig samtidigt, kan spelaren påverka händelseförloppet i Satorus rutt genom att i Kokoros rutt nå ett dåligt slut och därefter omedelbart spela Satorus rutt; när spelaren når tidpunkten i spelets handling då han eller hon tidigare nådde det dåliga slutet, sker samma händelser i Satorus rutt. Då Satorus rutt låses upp efter att spelaren har nått Kokoros sanna slut, kan denna gameplay-funktion alltså enbart användas om spelaren väljer att spela om Kokoros rutt, och den här gången gör andra val.

TIPS-systemet[redigera | redigera wikitext]

Något i Remember 11 som var nytt för Infinity-serien var TIPS-systemet; vissa termer i spelets dialog är hyperlänkar som leder till förklarande texter, så kallade TIPS, av varierande längd från spelets uppslagsverk. Dessa kan vara allt från en kort definition på ett stycke till flera sidor med bakgrundshistoria. Ibland innehåller även TIPS-texterna hyperlänkar till ännu mer fördjupning av ämnet. Efter hand som spelaren stöter på dem under spelets gång, låses de även upp för senare läsning.

TIPS-systemet har senare även använts i Playstation Portable-portarna av Never 7 och Ever 17, och kom också att användas i författaren Uchikoshis senare spel, Zero Escape: Virtue's Last Reward (dock under namnet Secret Files, och låses där upp genom pussellösning istället för genom spelets dialog), samt i regissören och författaren Nakazawas två spel I/O och Root Double: Before Crime * After Days.

Rollfigurer[redigera | redigera wikitext]

C.G. Jung, 1912.
Flera av rollfigurerna i Remember 11 representerar arketyper inom Jungiansk psykologi.
Kokoro Fuyukawa (冬川こころ Fuyukawa Kokoro?, även Fuyukawa Cocoro i marknadsföring där namn återges i romaji)
Representerar anima, och är den första av de två huvudpersonerna. Hon är en 20-årig kvinna som studerar sociologi. Hon röstskådespelas av Rika Morinaga.
Satoru Yukidoh (優希堂悟 Yūkidō Satoru?)
Representerar animus, och är den andra av de två huvudpersonerna. Han är en 21-årig doktorand i kvantfysik, och bor för tillfället på SPHIA. Han röstskådespelas av Takehito Koyasu.
Lin Mayuzumi (黛鈴 Mayuzumi Rin?)
Representerar persona. Hon är en 23-årig advokat, och en av de överlevande efter flygplanskraschen. Hon röstskådespelas av Megumi Toyoguchi.
Seiji Yomogi (黄泉木聖司 Yomogi Seiji?)
Representerar urfadern. Han är en 35-årig professionell bergsbestigare, och en av de överlevande efter flygplanskraschen. Han röstskådespelas av Masashi Ebara.
Kali Utsumi (内海カーリー Utsumi Kaarii?)
Representerar urmodern. Hon är en 27-årig grundskolelärare som tog anställning på SPHIA som psykolog för att kunna hämnas sin son Junichis död. Hon röstskådespelas av Aya Hisakawa.
Hotori Suzukage / Keiko Inubushi (涼蔭穂鳥 / 犬伏景子 Suzukage Hotori / Inubushi Keiko?)
Representerar skuggan. Hon är en 19-årig student som bor i SPHIA då hon antas lida av dissociativ identitetsstörning (DID). Hon fördes dit efter att ha dömts till vård på grund av hennes psykiska störningar efter att ha mördat en stort antal patienter och personal på ett sjukhus. Hennes födelsenamn är Keiko Inubushi, men hon påstår sig vara Hotori Suzukage, och känner inte till Inubushi eller morden. Hon röstskådespelas av Akane Tomonaga.
Yuni Kusuda (楠田ゆに Kusuda Yuni?, även Kusuda Uni i marknadsföring där namn återges i romaji)
Representerar trickstern. Han är en 11-årig skolelev, och framträder i båda rutterna: i Kokoros rutt, där han är en av de överlevande efter flygplanskraschen; och i Satorus rutt, där han är en av de inneboende på SPHIA. Han röstskådespelas av Junko Minagawa.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Kokoros rutt utspelar sig främst i stugan på Akakura, en del av bergskedjan Hakkōda.

Prolog[redigera | redigera wikitext]

Spelet börjar med att Kokoro Fuyukawa sitter i ett flygplan på väg mot Specified Psychiatric Hospital for Isolation and Aegis (SPHIA) - ett sjukhus för personer med psykiska störningar, som för sin egen eller andras skull behöver hållas isolerade från omvärlden - på den fiktiva ön Aosagi; hon planerar att där intervjua en patient som lider av dissociativ identitetsstörning. Dock så blir detta inte av, då planet kraschar på Mt. Akakura; personalen och majoriteten av passagerarna dör som följd av detta. Passageraren Seiji Yomogi lyckas med skolungdomen Yuni Kusudas vägledning ta Kokoro och en annan överlevande, Lin Mayuzumi, till säkerhet i en stuga på berget.

Samtidigt beger sig Satoru Yukidoh till toppen av klocktornet på SPHIA, där han blir nedknuffad av en okänd person, och förlorar medvetandet.

Kokoros rutt[redigera | redigera wikitext]

När Kokoro vaknar upp märker hon att hon befinner sig i SPHIA, och i en manskropp som visar sig vara Satorus. Hon utforskar SPHIA, och efter ett tag hoppar hennes medvetande tillbaka till hennes egen kropp på Akakura, men fenomenet fortsätter, och medvetandet hoppar fram och tillbaka flera gånger. Genom att lämna meddelanden på Satorus anteckningsblock och på Kokoros ljudinspelningsapparatur, lyckas Kokoro och Satoru kommunicera, och medan de försöker ta reda på vad som ligger bakom "hoppen", har de också andra problem i stugan och på SPHIA: Det är en snöstorm på Akakura, och de har begränsat med ved och nödproviant; och någon på SPHIA fortsätter utsätta Satoru (och Satorus kropp med Kokoros medvetande) för fara gång på gång.

Satorus rutt[redigera | redigera wikitext]

På samma sätt som Kokoro vaknade upp i SPHIA i sin rutt, vaknar Satoru upp i Kokoros kropp i stugan på Akakura.

Musik[redigera | redigera wikitext]

Sången som spelas under spelets öppningssekvens, "Little Prophet", sjöngs av KAORI, som också sjöng "Lemu" från Ever 17. Den sång som spelas i slutet av spelet, "Darkness of Chaos", sjöngs av Junko Minagawa, Yunis röstskådespelerska. Playstation Portable-versionen hade nya sånger för öppnings- och slutsekvenserna: "Space's Stencil" och "Dull Knife". Dessa sjöngs av Ui Miyazaki.

Sound Collection[redigera | redigera wikitext]


Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Spelet regisserades liksom tidigare Infinity-spel av Takumi Nakazawa, som även skrev det tillsammans med bland annat Kotaro Uchikoshi. Medan en mängd författare jobbade med Akakura-delarna, skrev Uchikoshi och Nakazawa SPHIA-delarna.[1] Takeshi Abo komponerade musiken även denna gång, och Hidari designade figurerna.

Fanöversättning[redigera | redigera wikitext]

Remember 11 har bara släppts officiellt på japanska och kinesiska, men fanöversättningssidan TLwiki har översatt spelet till engelska, och släppte översättningen som en patch till Windows-versionen av spelet.

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Totalt så har mer än 40 000 exemplar av Windows- och Playstation 2-versionerna av spelet sålts.[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ https://twitter.com/uchikoshi/status/355275940986753024
  2. ^ ”PlayStation.com (Japan) > Software Catalogue > Remember11 -the age of infinity-” (på japanska). http://www.jp.playstation.com/software/title/cf0020013.html. Läst 26 augusti 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]