Remsor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Störning av radar under en övning i Nederländerna

Remsor, ett motmedel mot radar. Remsorna fälls från flygplan eller skjuts ut från fartyg. Remsorna är lätta och tunna så att de endast långsamt sjunker mot marken. De bildar då ett reflekterande moln som syns på radarn. Molnet kan användas för att förvilla fiendens eldledningsradar, spaningsradar eller robotar med radarmålsökare.

Taktisk användning[redigera | redigera wikitext]

Taktiskt används remsor i huvudsak på två sätt, som skenmål eller för att dölja förflyttningar. När remsor används som skenmål släpps ett eller flera moln som ger ett radareko som liknar det verkliga målet. Radarn har då svårt att urskilja det verkliga målet och roboten eller granaterna riktas mot det falska radarekot. Remsorna kan också släppas över större områden eller i flera mil långa stråk som på bilden. Flygplan kan då förflytta sig utan att upptäckas eftersom deras radarekon döljs i ekona från remsorna. Remsfällning kan kombineras med aktiv störning (utsändning av radiovågor på samma frekvens som radarstationen) eftersom skyddsåtgärder mot remsor kan minska skyddet mot remsor och tvärtom.

Fällning av remsor från flygplan för dess eget skydd eller för att skydda till exempel ett medföljande attack- eller bombplan kan kombineras med fällning av facklor mot värmesökande robotar.

Remsor användes för första gången den 1 juli 1943, då de allierade styrkorna skyddade sina bombflygplan på ett uppdrag mot Hamburg. Skyddet var effektivt, då förlusterna bara var cirka en fjärdedel av de förväntade. Ca 40 ton remsor släpptes vid detta tillfälle. Koden för att använda remsorna var "Open the Windows" (window var en tidig brittisk beteckning för remsor).

Utformning[redigera | redigera wikitext]

Ursprungligen bestod remsorna av metallfolie som stagades upp med papper, men de består idag av nylon- eller glasfibertrådar täckta med ett tunt lager metall. Eftersom trådarna är tunna faller de mycket långsamt (ca 1 m/s).

Varje tråd är 20–30 μm tjock. Längden på remsorna bör vara cirka hälften av den aktuella våglängden för bästa reflektion. Genom att blanda remsor med olika längd kan man få remsmolnet att ge reflexer i ett bredare våglängdsområde. Det finns också remsfällare som klipper trådarna i en längd som anpassas till den radar som belyser skyddsobjektet.

Spridning[redigera | redigera wikitext]

Remskastare på USS Iowa
Rems- och fackelfällare på ett Transall C-160 flygplan

För att remsorna ska ge god effekt strävar man efter att de ska spridas ut snabbt. På flygplan monteras därför remsfällare ofta där turbulensen är som störst, till exempel nära vingspetsen. Från fartyg skjuts remsorna ut med granater eller raketer och sprids av en liten sprängladdning.

För- och nackdelar[redigera | redigera wikitext]

Remsorna är relativt billiga och kan spridas med enkel utrustning. De är dock mindre effektiva mot dopplerradarstationer eller mot stationer som använder moving target indication, eftersom de snabbt stannar upp och därför har en annan hastighet än skyddsobjekten. Mot radarstationer med hög upplösning kan det dessutom vara svårt att placera ett remsmoln på rätt ställe så att det "lurar" radarn. Vissa radarstationer kan analysera ekot och känna igen modulationen som kommer sig av rörelsen i remsmolnet. Det tar en viss tid (sekunder) för remsorna att spridas vilket är en nackdel i vissa lägen. Remsorna har en viss miljöpåverkan.


Källor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]