Renin-angiotensinsystemet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Renin-angiotensinsystemet, förkortat RAAS (renin-angiotensin II-aldosteron-systemet), är ett sätt för kroppen att förhindra lågt blodtryck med hjälp av en koordinerad effekt av hormonerna angiotensin och renin.

Lågt blodtryck uppfattas av njurens juxtaglomerulära apparat, vilket stimulerar njuren till frisättning av renin. I blodet finns proteinet angiotensinogen, som tillverkas i levern och är ett förstadium till angiotensin. Renin fungerar som ett proteolytiskt enzym, och klyver angiotensinogenet i två delar. Den ena delen är det aktiva hormonet angiotensin I. Detta har dock endast svag effekt. Det finns ett enzym som heter angiotensinkonverterande enzym (ACE) som betonas finnas i lungkärlens endotel, dock finns det här enzymet i hela cirkulationen. Det förekommer i höga koncentrationer i lungcirkulationen, dock finns den högsta halten av enzymet i plexus choroideus kärl i hjärnans ventrikelsystem. Det här enzymet omvandlar angiotensin I till det betydligt potentare angiotensin II. Detta hormon har flera blodtryckshöjande effekter, bland annat:

  • Sammandragning av de små blodkärlen.
  • Frisättning av aldosteron från binjurebarken, vilket stimulerar till ökat natrium- och vattenåterupptag i njuren.

Angiotensin II-receptorer finns även i njurens mesangialceller, en kontraktil cell med förmåga att dra ihop kapillärnätet i njurglomeruli.

Se även[redigera | redigera wikitext]