Renmarkstorget

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Renmarksbäcken)
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 63°49′34″N 20°15′36″Ö / 63.82611°N 20.26000°Ö / 63.82611; 20.26000

Renmarkstorget, här med den ej vinkelräta östra sidan synlig till höger.
Fontänen Fontänskulptur placerad i mitten på Renmarkstorget, ritad av Stig Lindberg 1976.

Renmarkstorget (tidigare Renmarksbäcken och Renmarksesplanaden) är ett torg i centrala Umeå som kantas av butiker, restauranger, pubar och bostäder. Torget är avlångt i nord-sydlig riktning mellan Storgatan och Skolgatan samt genomkorsas av Kungsgatan som i centrum är en gågata i öst-västlig riktning.


Historia[redigera | redigera wikitext]

Renmarksbäcken, även kallad Fattighusbäcken efter det då närliggande fattighuset, var en bäck med utlopp i Umeälven som utgjorde den västra gränsen för Umeå stadskärna fram till dess att Renmarksesplanaden byggdes på 1890-talet. Idag är bäcken helt kulverterad.

Bäcken rann i en djupt ravin med rik växtlighet och avvattnade Myrängen som låg norr om Umeå, i dagens Haga. Bäcken hade två broar; Storbron korsade bäcken vid Storgatan och Lillbron vid Rådhusgatan. Broarna var byggda av trä, men 1861 blev Storbron en järnbro, ritad av major Claes Adolf Adelsköld.[1]

Vid stadsbranden 1888, då merparten av Umeå stad brann ner, stoppade bäcken eldens spridning västerut, vilket räddade bebyggelsen på bland annat stadsdelen Malmen. I 1889 års stadsplan för Umeå hade Renmarksbäcken rätats och försetts med strandgator men 1890 bestämdes det att bäcken skulle kulverteras och en cirka 36 meter bred esplanad, Renmarksesplanaden, ordnades på dess plats.

De byggnader som i dag vetter mot torget uppfördes mellan början av 1960-talet och 1980-talets mitt. Centrumhuset, ritad av Erik Thelaus 1960, utgör den vinklade sydöstra sidan av torget.

1984 färdigställdes Renmarkstorget, en omdaning av esplanaden till ett torg som sträcker sig mellan Storgatan och Skolgatan.[2] Renmarkstorgets östra sida, som inte ligger vinkelrätt mot gatorna, följer bäckens sträckning än i dag.


Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Steckzén, sidan 438
  2. ^ Arkitekturguiden, sidan 94

Litteratur och källor[redigera | redigera wikitext]