Reservofficer
 |
Denna artikel anses ha ett svenskt perspektiv och bör skrivas om ur ett globalt perspektiv. Hjälp gärna till och förbättra texten om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. (2012-10) |
 |
En reservofficer är i Sverige en militär tjänsteman som är anställd enligt särskilda regler i Officersförordningen (1994:882). Reservofficeren är en tillsvidareanställd officer i Försvarsmakten som har sin huvudsaklig sysselsättning i en annan, oftast civil, verksamhet. I dagsläget finns det omkring 12 000 reservofficerare.
Innehåll |
Syfte [redigera]
Reservofficerssystemet syftar i första hand till att säkerställa att Försvarsmaktens insatsorganisation har tillgång till ett stort antal officerare och specialistofficerare om det skulle uppstå behov. Reservofficerarna förväntas därutöver tillföra civilt förvärvad kompetens till den militära verksamheten och bidra till försvarets folkförankring.
Utbildning [redigera]
Reservofficersutbildningen genomförs från och med år 2012 inom ramen för Specialistofficersutbildningen (SOU) och är på 18 månader. Om officersaspiranten inte gjort tidigare värnplikt måste han eller hon genomgå GMU och KMU (grundläggande och kompletterande militär utbildning) om sex månader. Efter reservofficersexamen och utnämning till fänrik eller 1.e sergeant följer en obligatorisk första tjänstgöringsperiod om12 månader vid ett krigsförband.
Anställning [redigera]
Den som har avlagt yrkes- eller reservofficersexamen får anställas som reservofficer. De flesta reservofficerare har genomgått särskild utbildning till reservofficer men det är också vanligt att yrkesofficerare som övergår till civil verksamhet blir anställda som reservofficerare.
Tjänstgöring och vidareutbildning [redigera]
En reservofficer är skyldig att tjänstgöra under krig och beredskap samt i den omfattning som är nödvändig för att upprätthålla och utveckla kompetensen som officer. Försvarsmakten upprättar i samråd med den enskilde reservofficeren en tjänstgöringsplan som sträcker sig över en tid, vanligen inte längre än för en åttaårsperiod.
Utöver sin skyldighet att stå till förfogande kan reservofficeren komma överens med Försvarsmakten om kortare eller längre tjänstgöringar i basorganisationen.
Efter tjänstgöring och vidareutbildning kan en reservofficer utnämnas till högre tjänstegrader. Den högsta utbildningen som särskilt anordnas för reservofficerare är Försvarshögskolans taktiska stabskurs (FHS TSK), vilken i regel följs av befordran till major eller örlogskapten. Utnämningar till överstelöjtnant eller kommendörkapten och högre tjänstegrader förekommer i begränsad omfattning.
Historisk bakgrund [redigera]
I Sverige har reservofficerare funnits sedan 1887. De första reservofficerarna var sjökaptener från handelssjöfarten som, efter utbildning i örlogsflottan, blev engagerade som sjöofficerare i reserven. Denna utbildningsväg fanns kvar till slutet av 1990-talet under benämningen Linje A. Under senare år tjänstgjorde denna grupp framförallt på isbrytare och sjömätningsfartyg, vilka tidigare bemannades av marinen.
Under andra världskriget, då flottans neutralitetsvakt krävde ett stort antal tjänstgörande sjöofficerare, inrättades Linje B, till vilken reservofficersaspiranter som saknade nautisk behörighet antogs.
Kända svenska reservofficerare [redigera]
Armén [redigera]
- Thorbjörn Fälldin
- Gunnar Hökmark
- Jens Orback
- Olof Palme (1927-1986)
- Stig Strömholm
- Mikael Tornving
- Allan Widman
- Jan Björklund
- Lars Tobisson
- Peter Englund (Svenska akademiens ständiga sekreterare)
