Reservofficer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

En reservofficer är i Sverige en militär tjänsteman som är anställd enligt särskilda regler i Officersförordningen (2007:1268).[1] Reservofficeren är en tillsvidareanställd officer i Försvarsmakten som har sin huvudsakliga sysselsättning i en annan, oftast civil, verksamhet. I dagsläget finns det omkring 12 000 reservofficerare.

Syfte[redigera | redigera wikitext]

Reservofficerssystemet syftar i första hand till att säkerställa att Försvarsmaktens insatsorganisation har tillgång till ett stort antal officerare och specialistofficerare om det skulle uppstå behov. Reservofficerarna förväntas därutöver tillföra civilt förvärvad kompetens till den militära verksamheten och bidra till försvarets folkförankring.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Reservofficersutbildningen genomförs från och med år 2012 inom ramen för Specialistofficersutbildningen (SOU) och är på 18 månader. Om officersaspiranten inte gjort tidigare värnplikt måste han eller hon genomgå GMU och KMU (grundläggande och kompletterande militär utbildning) om sex månader. Efter reservofficersexamen och utnämning till fänrik eller 1.e sergeant följer en obligatorisk första tjänstgöringsperiod om tolv månader vid ett krigsförband.

Reservofficersutbildningen kan också ges som Anpassad Specialistofficersutbildning (ASOU), vilken är tillgänglig för de som gjort svensk värnplikt och varit anställda i Försvarsmakten i minst 48 månader, VPL/GMU inräknat, varav tolv månader som gruppchefer (stf), operatörer eller delsystemledare. Kraven omfattar svenskt medborgarskap, gymnasieexamen med minst godkänt betyg i ämnena matematik A, svenska A, engelska A, genomförd värnplikt/GMU med godkända betyg, godkända tester vid testtillfälle inklusive säkerhetsbedömning med registerkontroll, ha genomfört grundutbildning i sökt befattningstyp, fylla kraven för antagning till sökt ASOU utbildningsinriktning.

Slutligen får Försvarsmakten enligt 20 § i Officersförordningen ge särskild officersutbildning för att tillgodose Försvarsmaktens behov av (yrkes- eller) reservofficerare med särskild kompetens.

Anställning[redigera | redigera wikitext]

Den som har avlagt yrkes- eller reservofficersexamen får anställas som reservofficer. De flesta reservofficerare har genomgått särskild utbildning till reservofficer men det är också vanligt att yrkesofficerare som övergår till civil verksamhet blir anställda som reservofficerare.

Försvarsmakten får också enligt 20 § i Officersförordningen anställa den som inte genomgått grundläggande officersutbildning inom Försvarsmakten eller utbildning som leder till officersexamen vid Försvarshögskolan som yrkes- eller reservofficer om detta behövs för att tillgodose Försvarsmaktens behov av yrkes- eller reservofficerare med särskild kompetens. Den anställde ska då genomgå en särskild officersutbildning.

Tjänstgöring och vidareutbildning[redigera | redigera wikitext]

En reservofficer är skyldig att tjänstgöra under krig och beredskap samt i den omfattning som är nödvändig för att upprätthålla och utveckla kompetensen som officer. Försvarsmakten upprättar i samråd med den enskilde reservofficeren en tjänstgöringsplan som sträcker sig över en tid, vanligen inte längre än för en åttaårsperiod.

Utöver sin skyldighet att stå till förfogande kan reservofficeren komma överens med Försvarsmakten om kortare eller längre tjänstgöringar i basorganisationen.

Efter tjänstgöring och vidareutbildning kan en reservofficer utnämnas till högre tjänstegrader. Den högsta utbildningen som särskilt anordnas för reservofficerare är Försvarshögskolans taktiska stabskurs (FHS TSK), vilken i regel följs av befordran till major eller örlogskapten. Utnämningar till överstelöjtnant eller kommendörkapten och högre tjänstegrader förekommer i begränsad omfattning.

Historisk bakgrund[redigera | redigera wikitext]

I Sverige har reservofficerare funnits sedan 1887. De första reservofficerarna var sjökaptener från handelssjöfarten som, efter utbildning i örlogsflottan, blev engagerade som sjöofficerare i reserven. Denna utbildningsväg fanns kvar till slutet av 1990-talet under benämningen Linje A. Under senare år tjänstgjorde denna grupp framförallt på isbrytare och sjömätningsfartyg, vilka tidigare bemannades av marinen.

Under andra världskriget, då flottans neutralitetsvakt krävde ett stort antal tjänstgörande sjöofficerare, inrättades Linje B, till vilken reservofficersaspiranter som saknade nautisk behörighet antogs.

Kända svenska reservofficerare[redigera | redigera wikitext]

Armén[redigera | redigera wikitext]

Marinen[redigera | redigera wikitext]

Flottan[redigera | redigera wikitext]

Amfibiekåren (tidigare Kustartilleriet)[redigera | redigera wikitext]

Flygvapnet[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Officersförordning (2007:1268)”. Svensk författningssamling. Regeringskansliet. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Officersforordning-20071268_sfs-2007-1268/. Läst 20 november 2013. 

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]