Resistivitet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Resistivitet är en elektrisk materialegenskap. Bra elektriska ledare har låg resistivitet och bra isolatorer har hög resistivitet. Resistivitet brukar betecknas med den grekiska bokstaven rho ρ och är multiplikativ invers till konduktivitet.

Sambandet mellan resistansen av en tråd R och materialets resistivitet ρ ges av:

R = \ \frac { \rho L}{A}

där R är trådens resistans, A dess genomskärningsarea och L dess längd. Resistiviten ρ har SI-enheten Ωm (ohm·meter).

Resistiviteten förorsakas bland annat av att elektronerna i ett material kolliderar med atomer som inte sitter på rätt plats i kristallgittret. Vid högre temperaturer vibrerar atomerna mer intensivt, och därmed ökar i metaller resistiviteten. RRR (Relative Resistivity Ratio) är ett mått på metallens renhet och definieras av kvoten mellan resistivitet vid 290 kelvin och resistiviteten vid 4,2 kelvin.

Det finns även ämnen som uppvisar minskande resistivitet vid ökande temperatur (negativ temperaturkoefficient). Det händer i halvledare, där antalet ledningselektroner ökar med högre temperatur.

Elektriska egenskaper för utvalda material.[redigera | redigera wikitext]

Material Resistivitet
(Ωm)
Temperaturkoefficient
(10-3K-1)
Silver 1,59x10-8 4,10
Koppar 1,72x10-8 4,33
Guld 2,35x10-8 3,98
Aluminium 2,65x10-8 4,29
Zink 5,92x10-8 4,2
Nickel 6,84x10-8 6,75
Järn 9,7x10-8 6,57
Tenn 1,01x10-7 4,63
Stål 1,6x10-7 3,3
Bly 2,06x10-7 4,22
Kvicksilver 9,84x10-7 0,99
Nikrom[1] 1,5x10-6 4,63
Kol (grafit) 1,3x10-5 -
Vatten (avjoniserat) 5x108 -
Glas 5x1011 -
Gummi 5x1013 -
Svavel 2x1015 -
Plexiglas 1019 -

Tabellen är sorterad efter ökad resistivitet. Av grundämnena har silver den lägsta resistiviteten och svavel den högsta. Gäller vid 300 Kelvin.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Serwey, Lewitt, Raymond, John (2005). Principles of Physics: A Calculus-Based Text, Volym 1. Cengage Learning. Sid. 690 

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]

  • Nordlin, C.; J. Österman (2006). Physcis Handbook for Science and Engineering. Studentlitteratur. Sid. 43ff. ISBN 91-44-04453-4