Riddarholmsskeppet

Riddarholmsskeppet i Medeltidsmuseet, april 2017.

Riddarholmsskeppet är ett senmedeltida beväpnat fartyg som 1930 påträffades vid muddringsarbeten i Riddarholmskanalen utanför sydöstra Riddarholmen i Stockholm.

Fyndet var den direkta anledningen till grundandet av Stockholms stadsmuseum och är stadsmuseets första registrerade arkeologiska föremål. Fyndet betecknas som det kanske mest betydelsefulla, som gjorts inom Stockholms stads område. Idag är skeppet utställt på Stockholms medeltidsmuseum.

Fyndet

I samband med muddringsarbeten för en ny broförbindelse mellan Riddarholmen och Munkbron påträffades två båtar på ett djup av cirka två meter under Riddarholmskanalens vattenyta. En av dem grävdes fram och konserverades. Genom pollenanalys av gyttjelager i fyndplatsens närhet, som genomfördes i samband med utgrävningen, kunde tiden för sänkningen av fartyget dateras till mellan 1420 och 1543.

På 1980-talet daterades båtens ålder mycket exakt. En dendrokronologisk undersökning visade att huvuddelen av virket sannolikt avverkats mellan 1520 och 1527 (+/- 5 år), men fartyget innehöll även äldre virke. Det framkom även att Riddarholmsskeppet var ganska nytt när det sjönk, eftersom lagningar saknades. Det som gjorde fartyget extra intressant var att det vid sjunkningstillfället var fullastat med föremål från tiden. Dateringen av dessa föremål pekade med stor säkerhet på 1400-talets senare del.

Skeppet var byggt i klinkerteknik av spräckt och bilat virke från metertjocka ekar, en teknik som användes för de nordiska vikingaskeppen. Stora delar av skrovet var bevarade, hela kölen var intakt, men akterskeppet var förstört. Under rekonstruktionsarbetena visade det sig att fartyget haft en akterspegel. Det gör Riddarholmsskeppet till det hittills äldsta kända exemplet i Norden med detta konstruktionssätt. Skeppet var ursprungligen över 20 meter långt och 5,5 meter brett.

Bilder från utgrävningen 1930

• 
  Skeppets ankare
• 
  Skeppets bäst bevarade spant
• 
  Skeppets klinkerbyggda förstäv
• 
  Skeppets kanon och andra föremål

Utrustning och föremål

Skeppet hade varit bestyckat med minst tre kanoner, en av dem var märkt med stadens krona och tillhörde alltså Stockholm. Två kanoner var uppställda i lavetter av trä. Kanonerna var av en äldre typ som användes till början av 1500-talet, där kanonröret var sammanfogat av järnband och avsedda för bakladdning. En kanon var laddad. Kanonerna var av typ kammarbyssa och användes för stenskjutning. En av dessa har kalibern 12 cm och ett 82,5 cm långt eldrör utfört i smidesjärn.

I skeppets för påträffades 31 stycken färdiga laddningar, så kallade kartescher, dessutom hittades omkring 100 stenkulor och ett 50-tal blykulor. De flesta kulor låg i två stora ammunitionsbyttor av trä. I fartyget hittades dessutom föremål som tillhört utrustningen, bland annat block, rester av tågvirke, ett stort tråg, en liten spade, två små trebensgrytor och rester av skor samt skeppets ankare som bärgades intill.

Uppgift

Riddarholmsskeppet liknade de medeltida "bondebåtar" som kom från Mälaren och Stockholms skärgård för att söka hamn vid Riddarholmen. De hade mast och segel och täckt för. Skeppet som grävdes fram i Riddarholmskanalen hade byggts och utrustats för Stockholms försvar under 1520-talets början. Vid den marinarkeologiska undersökningen på 1980-talet framkom även att båten var "slarvigt" byggd och av virke av sämre kvalitet. Det förmodas att fartyget kom till i all hast, av de material som fanns tillgängliga, under orostiderna på 1520-talets början.

Referenser

Tryckta källor

• Ohlmarks, Åke; Vera Siöcrona, Oscar Wieselgren (1953). Boken om Gamla stan: en jubileumsskrift. Stockholm: Förlagsaktiebolaget Boken. Libris 1445167 
• Dahlbäck, Göran (1995) [1987]. I medeltidens Stockholm. Monografier utgivna av Stockholms stad (2:a upplagan). Stockholm: Stockholmia förlag. Libris 7593257. ISBN 91-7031-051-3 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Riddarholmsskeppet.
  Bilder & media
• Medeltidsmuseet i Stockholm