Ridsport vid olympiska sommarspelen 1956

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Olympiska sommarspelen 1956
Ridsport Equestrian pictogram.svg
Information
Datum 11-17 juni 1956
Nationer 29
Deltagare 158 (145 herrar - 13 damer)
Grenar 6
Anläggning Stockholms stadion
Olympic Rings black.svg Föregående Följande Olympic Rings black.svg
Helsingfors 1952 Rom 1960
Ridsport vid olympiska sommarspelen 1956
Individuellt Gren Lag
Detaljer Dressyr Detaljer
Detaljer Fälttävlan Detaljer
Detaljer Hoppning Detaljer

Ridsport vid olympiska sommarspelen 1956 avgjordes i Stockholm i Sverige. Detta var på grund av Australiens dåvarande karantänregler, och tävlingarna bestod av dressyr, fälttävlan, och banhoppning. Alla inriktiningar hade individuell tävlan och lagtävling. Tävlingarna avgjordes 11-17 juni 1956Stockholms stadion.

Ansökningar[redigera | redigera wikitext]

Redan 1949 beslutade Internationella olympiska kommittén (IOK) att förlägga OS 1956 till Melbourne i Australien och Sveriges olympiska kommitté (SOK) förstod i ett tidigt skede att Australien skulle få det svårt med ryttartävlingarna och därför beslöt man redan i november 1953 att söka ryttardelen av spelen. När IOK 13 maj 1954 röstade om vilken stad som skulle få ta över Ryttarspelen från Melbourne så vann Stockholm stort. Stockholm fick 25 röster, Paris 10 och Rio de Janeiro 8. Även Västberlin, Los Angeles och Buenos Aires var kandidater.

I maj 1955 förklarade SOK för IOK att man också kunde tänka sig ta över den moderna femkampen, men det blev aldrig av eftersom det i den moderna femkampen rids på hästar från arrangörslandet.

Utveckling och förberedelser[redigera | redigera wikitext]

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Vid ansökan 1953 kostnadsberäknade man arrangemanget till 690 000 kronor. Stockholm hade två år på sig att arrangera tävlingarna och detta utan direkt stöd från varken Stockholms stad eller från svenska staten. Ett garantibelopp, 200000 kronor, ställde staten dock upp med om ett underskott skulle uppstå. Organisatoriskt, ekonomiskt och sportsligt blev spelen en succé.[källa behövs] Vinsten blev 300 000 kronor och spelen omsatte totalt nära 2,5 miljoner kronor.

Invigningen[redigera | redigera wikitext]

På invigningen red de 29 nationerna in på Stockholms stadion, som även fungerat som olympiastadion 44 år tidigare (1912). Spelens invigningstal hölls av Prins Bertil medan Gustaf VI Adolf förklarade spelen för invigda.

Musikkårerna ur Svea livgarde, Kungliga Upplands regemente och Södermanlands pansarregemente spelade under ledning av musikinspektör Ille Gustafsson. Olympiska sångkören ur Stockholms sångarförbund sjöng under ledning av musikdirektör Hilding Asker och ackompanjerades av musikkårerna ur Västmanlands, Svea och Södermanlands Kungliga flygflottiljer under ledning av musikdirektör Bertil Wiklander. Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur framförde folkdanser; Slängpolska från Närke, Fyrmannadans, Väva vadmal och Västgötapolska.

Ungdomar på ponnyhästar från Swartlings ridskola (som låg på Valhallavägen i Stockholm) hade en uppvisning.

Den olympiska eden svors av Henri Saint Cyr, Hans Wikne tände den olympiska elden och Gustaf Adolf Boltenstern j:r var svensk fanbärare.

Kvinnliga deltagare[redigera | redigera wikitext]

För första gången i OS-historien deltog kvinnliga ryttare i banhoppningen. Patricia Smythe, Storbritannien, ingick i bronslaget och kom 10:a individuellt. Det västtyska silverlaget i dressyr bestod enbart av kvinnliga ryttare. Av de totalt 36 medaljer (inklusive samtliga lagmedaljer) gick sex till kvinnliga ryttare. Sverige hade ingen kvinnlig deltagare.

Publik[redigera | redigera wikitext]

Ryttartävlingarna sås av 144 236 personer, inkl 40 000, under fälttävlans uthållighetsprov. 18 909 åskådare kom till avslutningsceremonin på Stockholms stadion.

Medaljsummering[redigera | redigera wikitext]

Event Guld Silver Brons
Individuell dressyr
Detaljer...
 Henri Saint Cyr och Juli
Sverige
 Lis Hartel och Jubilee
Danmark
 Liselott Linsenhoff och Adular
Tyskland
Lag dressyr
Detaljer...
 Sverige
Henri Saint Cyr och Juli
Gehnäll Persson och Knaust
Gustaf Adolf Boltenstern j:r och Krest
 Tyskland
Liselott Linsenhoff och Adular
Hannelore Weygand och Perkunos
Anneliese Küppers och Afrika
 Schweiz
Gottfried Trachsel och Kursus
Henri Chammartin och Wöhler
Gustav Fischer och Vasello
Individuell Fälttävlan
Detaljer...
 Petrus Kastenman och Iluster
Sverige
 August Lütke-Westhues och Trux von Kamax
Tyskland
 Francis Weldon och Kilbarry
Storbritannien
Lag Fälttävlan
Detaljer...
 Storbritannien
Francis Weldon och Kilbarry
Arthur Rook och Wild Venture
Bertie Hill och Countyman III
 Tyskland
August Lütke-Westhues och Trux von Kamax
Otto Rothe och Sissi
Klaus Wagner och Prinzeß
 Kanada
John Rumble och Cilroy
Jim Elder och Colleen
Brian Herbinson och Tara
Individuell jumping
Detaljer...
 Hans Günter Winkler och Halla
Tyskland
 Raimondo D'Inzeo och Merano
Italien
 Piero D'Inzeo och Uruguay
Italien
Lag banhoppning
Detaljer...
 Tyskland
Hans Günter Winkler och Halla
Fritz Thiedemann och Meteor
Alfons Lütke-Westhues och Ala
 Italien
Raimondo D'Inzeo och Merano
Piero D'Inzeo och Uruguay
Salvatore Oppes och Pagoro
 Storbritannien
Wilfred White och Nizefela
Patricia Smythe och Flanagan
Peter Robeson och Scorchin

Deltagande nationer[redigera | redigera wikitext]

Totalt deltog 29 nationer i Stockholm.

Fem nationer deltog vid ryttarspelen i Stockholm, men inte vid spelen i Melbourne.

Egypten deltog inte i Melbourne på grund av Suezkrisen, medan Nederländerna, Spanien och Schweiz alla bojkottade tävlingarna i Melbourne i protest mot Sovjetunionens attack mot Ungern.[1]

Medaljligan[redigera | redigera wikitext]

 Placering  Nation Guld Silver Brons Totalt
1  Sverige 3 0 0 3
2  Tyskland 2 3 1 6
3  Storbritannien 1 0 2 3
4  Italien 0 2 1 3
5  Danmark 0 1 0 1
6  Schweiz 0 0 1 1
 Kanada 0 0 1 1

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 29 december 2011.

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ 1956 Games (see All Facts section) olympic.org

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]