Riksarkivet (Finland)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Det finländska Riksarkivets huvudbyggnad vid Fredsgatan i Helsingfors.

Riksarkivet är en finländsk statlig myndighet under undervisningsministeriet med säte i Helsingfors. Riksarkivet är centralmyndighet för Arkivverket, som förutom Riksarkivet omfattar sju landsarkiv.

Funktioner[redigera | redigera wikitext]

Riksarkivets syfte är att bevarar Finlands nationella kulturarv och se till att kulturarvet står till forskares förfogande. En central del av det material som förvaras utgörs av myndigheters, organisationers och ett flertal privatpersoners handlingar.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Riksarkivet leds av en generaldirektör, som är den statliga arkivarietiteln. Den verkställande direktören är biträdd av Arkivrådet och förvaltningsledare. Riksarkivet är indelat i datahantering, informationstjänster, forskning och utveckling. Riksarkivet har cirka 120 anställda.

Kontor[redigera | redigera wikitext]

Riksarkivets material förvaras i fyra byggnader. Det material som förvaras i huvudbyggnaden samt i filialerna i Sörnäs och i Broberget kan användas i forskarsalarna i huvudbyggnaden. Ministeriernas nyaste material kan beställas fram i forskarsalen i filialen vid Regeringsgatan.

Kundservicen på Fredsgatan är öppen för alla besökare.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Historisk översikt[redigera | redigera wikitext]

Riksarkivet har sina rötter i freden i Fredrikshamn år 1809, då Finland inörlivades i Ryssland. Enligt fredsfördraget överlät Sverige handlingar rörande Finland till det nybildade storfurstendömet Finland. Dessförinnan hade det inte funnits något eget centralarkiv i Finland, eftersom rikets regering och centrala ämbetsverk var belägna i Stockholm. I och med den egna centralförvaltningen bildades Senatens arkiv som år 1869 fick namnet Statsarkivet.

Riksarkivarier[redigera | redigera wikitext]

Riksarkivets huvudbyggnad år 1896. Takets master är synliga åskledare.

Riksarkivets huvudbyggnad[redigera | redigera wikitext]

Riksarkivets huvudbyggnad vid Fredsgatan i Helsingfors är byggd i nyrenässansstil, ritad av Gustaf Nyström, och färdigställd år 1890.

Riksarkivets huvudbyggnad är byggd i nyrenässansstil. Bild: Riksarkivet digitalarkiv.

Uppgifter[redigera | redigera wikitext]

Riksarkivet bevarar Finlands nationella kulturarv och ser till att det står till forskarnas förfogande. En central del av det material som förvaras utgörs av myndigheters, organisationers och ett flertal privatpersoners handlingar. Riksarkivet fungerar även som sakkunnig inom arkivfunktionen, utvecklare av den elektroniska informationshanteringen och som sakkunnig heraldisk myndinghet.

Dokumentation[redigera | redigera wikitext]

Riksarkivet arkivbestånd omfattar material från medeltid till nutid. Kung Birgers skyddsbrev till Karelens kvinnor från år 1316 är den äldsta handlingen.

Kartdata[redigera | redigera wikitext]

En karta över södra Finland från 1900-talet ur Senatens arkiv. Bild: Riksarkivet digitalarkiv.

I Riksarkivet finns tusentals äldre kartor över Finland bevarade, från 1600-talet och framåt, däribland många äldre skattläggningskartor, kartor ur Senatens arkiv och över jordreformer som genomförts i Finland.

Bibliotek[redigera | redigera wikitext]

Riksarkivets bibliotek är ett nationellt vetenskapligt specialbibliotek inom arkivvetenskap, diplomatik, heraldik och sigillografi.

Publikationer[redigera | redigera wikitext]

Ett dokument ur Riksarkivets samlingar från början av 1800-talet.

Riksarkivet har tre huvudsakliga publikationsserier: seriepublikationer, monografier och övriga publikationer.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Forssell Christina ja Nuorteva Jussi: Kansallisarkisto. Teoksessa Itkonen Satu ja Kaitavuori Kaija (toim.): Kansalliset kulttuurilaitokset. SKS, Helsinki 2007, s. 27-37.
  • Kerkkonen Martti: Suomen arkistolaitos Haminan rauhasta maan itsenäistymiseen. Valtionarkisto, Helsinki 1988.
  • Lukkarinen Ville: Valtionarkiston satavuotias rakennus. Valtionarkisto, Helsinki 1990.
  • Narva Aila: Tiedon jyväsiä. Asiakirja-aineistojen käyttäjän opas. Kansallisarkisto, Helsinki 2002.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]