Riksdagsvalet i Sverige 1970

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Riksdagsvalet i Sverige 1970
Sverige
1968 ←
20 september 1970
→ 1973
Sveriges riksdags 350 platser

Statsminister före valet

Olof Palme
Socialdemokraterna

Omvald statsminister

Olof Palme
Socialdemokraterna

Riksdagsvalet i Sverige 1970 hölls den 20 september 1970.

Valkampanjen[redigera | redigera wikitext]

Både socialdemokraterna och Folkpartiet hade nya partiledare: Olof Palme respektive Gunnar Helén.

Bara en kort period efter att Olof Palme blivit vald till partiordförande i oktober 1969, så utbröt LKAB-konflikten i Kiruna, Luleå, Malmberget och Svappavaara, då cirka 5000 gruvarbetare gick ut i vild strejk i protest mot sina arbetsförhållanden. Eftersom LKAB var statligt ägt så riktades kritik mot den socialdemokratiska regeringen, och då sympatin för de strejkande växte runt om i landet så växte sig också ilskan stor mot partiet och LO. Strejken pågick mellan den 9 december 1969 och den 4 februari 1970, och var startskottet för en rad vilda strejker runt om i landet under 1970-talet. Strejken bidrog till att opinionen sjönk för Socialdemokraterna, men satte också press på partiet att införa en rad olika reformer rörande arbetsplatsen och anställning.[1]

Ekonomiska frågor och Sveriges ekonomiska situation var dock den dominanta faktorn under valet. Ökande priser, löneglidning, negativ handelsbalans och kreditstopp till följd av den ekonomiska högkonjunkturen. Socialdemokraterna hävdade att den höga räntan och prisökningarna på importvaror berodde på förhållanden utomlands. I augusti infördes dock ett prisstopp på livsmedel. Folkpartiets ledare Gunnar Helén lovade att en borgerlig regering skulle sänka räntan. Finansminister Gunnar Sträng replikerade att detta löfte var både ovanligt och ansvarslöst.[källa behövs]

I Kramforsmanifestet utlovade socialdemokraterna bl.a. ökad jämlikhet, sänkt pensionsålder och utbyggda socialförsäkringar. Den socialdemokratiska regeringens beslut att ge tillstånd för ett oljeraffinaderi i Brofjorden vid Lysekil utsatte den dock för kritik att låta näringslivets intressen gå före värnandet om miljön.[källa behövs]

I samband med Högerpartiets namnändring till Moderata samlingspartiet fick partiet också ett blått stiliserat "M" som partisymbol, formgiven av Carl Göran Crafoord. Hösten 1969 ändrades färgen till röd och det var detta röda "M" som användes i valkampanjen.

Partiernas valaffischer:

  • (bild på Gunnar Sträng) Prisökningarna ska bekämpas med stram ekonomi. Inte med arbetslöshet! - Socialdemokraterna
  • Ökad jämlikhet - 20 september bestämmer du 70-talets politik! - Socialdemokraterna
  • Samverkan Rättvisa Ansvar - Moderata Samlingspartiet
  • Sänk priserna! Bort med moms på maten. - I år röstar vi med Vänsterpartiet kommunisterna

Röstresultat[redigera | redigera wikitext]

Parti Partiledare Röster Mandatfördelning
Antal % +− % Antal +−
  Socialdemokraterna Olof Palme 2 256 581 45,34 −4,8 163
  Centerpartiet Gunnar Hedlund 990 921 19,91 +4,2 71
  Folkpartiet Gunnar Helén 806 893 16,21 +1,9 58
  Moderata samlingspartiet Yngve Holmberg 573 811 11,53 −1,4 41
  Vänsterpartiet kommunisterna C.-H. Hermansson 236 653 4,75 +1,8 17
  Kristen demokratisk samling Birger Ekstedt 89 770 1,80 +0,3 0
  KFML Bo Gustafsson 21 232 0,43 +0,4 0
  Övriga partier 1 475 0,03
Antal giltiga röster 4 977 336 100,00   350  
Ogiltiga röster 6 871  
Totalt (varav poströster: 698 296) 4 984 207
(88,3 %)

Det socialistiska blocket (S och VPK) fick sammanlagt 50,1 procent medan de tre borgerliga riksdagspartierna (C, FP och M) fick sammanlagt 47,6 procent av rösterna. Det socialistiska blocket vann valet med en marginal på 2,5 procent.

Siffrorna över röster till de olika partierna kommer från dagstidningen Folkbladet Östgöten 27 september 1970. Totalsiffran kommer från SCB

Valdeltagande[redigera | redigera wikitext]

Detta var det första valet till enkammarriksdagen och det var även gemensam valdag för val till riksdag, landsting och kommuner. Valet administrerades av Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden som betalade 19 miljoner kronor för genomförandet (11 miljoner för information till väljarna, 8 miljoner för administration).

En av de valtekniska frågorna var om Vänsterpartiet kommunisterna skulle hålla sig kvar. Den nya riksdagsordningen hade en spärr på 4 procent medan VPK endast fått 3 procent i riksdagsvalet 1968.

Valdeltagandet uppgick till 88,3 procent. Antalet röstberättigade var cirka 5 643 000 och antal röstande var 4 984 207. Valets förlorare var socialdemokraterna och moderaterna medan centerpartiet och VPK gick framåt. Socialdemokraterna och VPK fick 180 mandat medan de tre borgerliga partierna fick 170 mandat tillsammans.

Vid en dramatisk extra partistämma den 14 november valdes Gösta Bohman till ny partiledare för Moderata samlingspartiet efter Yngve Holmberg.

Nyinvalda framtidsnamn[redigera | redigera wikitext]

Bland de nyinvalda riksdagsdagsledamöterna som tog plats i kammaren för första gången fanns sedermera kända politiker som Thage G. Peterson, Karin Andersson, Maj Britt Theorin, Olof Johansson, David Wirmark, Karin Söder, Per - Olof Strindberg, Nils Berndtson, Wiggo Komstedt, Bertil Fiskesjö, Kjell A . Mattsson, Jörn Svensson, Bertil Måbrink, Björn Molin, Arne Andersson, Billy Olsson, Sven - Gösta Signell, Sven Moberg, Eric Enlund, Birgitta Hambraeus, Kjell - Olof Feldt, Bertil Löfberg, Håkan Winberg, Lilly Hansson, Georg Andersson, Bengt Norling, Sture Korpås.

Regeringsbildning[redigera | redigera wikitext]

Riksdag-elections-1970.png

Regeringen Palme I satt kvar. I riksdagens andra kammare hade socialdemokraterna haft egen majoritet men efter valet förlorade de den och var tvungna att förlita sig på stöd från VPK. VPK:s partiledare CH Hermansson förklarade att VPK aldrig tänkte fälla en "arbetarregering" medan Palme förklarade att socialdemokraterna inte tänkte låta VPK få något inflytande.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://sv.wikipedia.org/wiki/Gruvstrejken_i_Malmf%C3%A4lten

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Sveriges Statskalender för året 1972.