Riksdagsvalet i Sverige 2002

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Riksdagsvalet i Sverige 2002
Sverige
1998 ←
15 september 2002
→ 2006

Riksdagens 349 platser
  Första parti Andra parti Tredje parti
  Göran Persson Bo Lundgren Lars lejonborg
Ledare Göran Persson Bo Lundgren Lars Leijonborg
Parti Socialdemokraterna Moderaterna Folkpartiet
Erhållna mandat 144 55 48
Mandatförändring +13 -27 +31
Röster 2 113 560 809 041 710 312
Andel 39,85 % 15,26 % 13,39 %

  Fjärde parti Femte parti Sjätte parti
  Alf Svensson juni 2009 crop.jpg Gudrun Schyman - 16 April 2009 - 1 cropped.jpg Maud Olofsson
Ledare Alf Svensson Gudrun Schyman Maud Olofsson
Parti Kristdemokraterna Vänsterpartiet Centerpartiet
Erhållna mandat 33 30 22
Mandatförändring -9 -13 +4
Röster 485 235 444 854 328 428
Andel 9,15  % 8,39 % 6,19 %

  Sjunde parti
 
Peter Eriksson and Maria Wetterstrand.jpg
Ledare Språkrör:
Maria Wetterstrand och Peter Eriksson
Parti Miljöpartiet


Erhållna mandat 17
Mandatförändring +1
Röster 246 392
Andel 4,65 %

Statsminister före valet

Göran Persson
Socialdemokraterna

Omvald statsminister

Göran Persson
Socialdemokraterna

Riksdagsvalet i Sverige 2002 till Sveriges riksdag hölls den 15 september 2002.

Valkampanjen[redigera | redigera wikitext]

Den 10 september sände TV-programmet Uppdrag granskning ett reportage, Valstugereportaget, där journalisten Jan Josefsson med dold kamera hade låtit intervjua kommunpolitiker i valstugor runtom i landet där dessa uttryckte sig rasistiskt, i strid med partiernas egna valprogram. Gensvaret efter att reportaget sändes blev mycket stort och omfattande kritik från allmänheten riktades mot företrädare för en rad olika riksdagspartier. En del kritiker menar till och med att detta reportage avgjorde valet 2002.[1] Enligt mätningar hade reportaget 1 075 000 tittare[2] och mediedrevet upplyste ännu flera. Hur pass stor inverkan reportagets konsekvenser hade på enskilda partier är svårt att avgöra, även bland Socialdemokraterna avslöjades en person men partiet gjorde ändå ett bra val. Moderaterna var dock överrepresenterade bland de politiker som uttryckte sig rasistiskt.

Moderaterna hade vallöftet att sänka skatterna med 130 miljarder kronor. Enligt bedömare gynnade inte löftet ut positivt bland väljaren på grund av den retorik som Moderaterna använde förde ut budskapet med i sin valkampanj. Kritiker menar att en mer effektiv lansering av dessa skattesänkningarna gjordes senare i och med bildandet av De Nya Moderaterna och med den nya valretorik partiet senare använde sig av.[3]

Folkpartiet krävde i sin valkampanj att personer som ville bli svenska medborgare skulle gå igenom ett språktest. När partiet tog upp detta i valkampanjen i början av augusti fick partiet kritik för att det därigenom "fiskade i grumligt vatten". Folkpartiledaren Lars Leijonborg besvarade kritiken med att den som är rasist och röstar på Folkpartiet måste vara "dum i huvudet". Folkpartiet hade ett dåligt utgångsläge, 4,9 procent[4] i SIFO i juli, men kunde i valet nästan tredubbla stödet i valmanskåren.

Opinionsundersökningar[redigera | redigera wikitext]

Val/valundersökning Vänsterpartiet Socialdemokraterna Miljöpartiet Centerpartiet Folkpartiet Kristdemokraterna Moderaterna Övriga
Valet 15 september 2002. 8,4 39,8 4,6 6,2 13,4 9,1 15,2 3,3
11 september 2002. (Ruab) 8,9 39,5 4,2 5,9 14,3 8,3 17,1 1,8
2 september 2002. (Ruab) 10,5 38,3 3,7 5,7 10,8 8,9 19,9 2,2
26 augusti 2002. (Skop) 9,2 41,6 3,4 5,2 8,4 8,8 21,5 1,9
29 maj 2002. (Temo) 9,3 39,8 4,3 6,2 5,0 9,2 24,0 2,1
14 november 2001. (Ruab) 11,2 38,5 3,6 5,8 5,9 7,0 26,7 1,3
2 mars 2001. (Gallup) 15,5 34,8 5,2 4,7 4,3 10,7 23,2 1,6
6 december 2000. (Demoskop) 16,8 32,0 5,3 4,2 6,5 11,5 23,4 0,30
26 juni 2000. (Temo) 16,4 31,2 5,0 5,0 5,6 11,6 23,6 1,6
Juni 1999. (Temo) 15,0 32,0 6,5 5,0 5,0 11,0 23,5 2,0
Valet 20 september 1998. 12,0 36,4 4,5 5,1 4,7 11,7 22,9 2,7

Källa: [5]

År 2000 hade moderaterna ungefär 23 procent. Vänsterpartiet hade 16 % och partiet siktade på 20 % nivå, givetvis på bekostnad av Socialdemokraterna. Socialdemokraternas problem var att deras väljare lockades av Vänsterpartiets politik och Socialdemokraterna fick ungefär 32 % i opinionsundersökningar år 2000.

Kristdemokraterna hade år 2000 samma stöd som de fick i valet 1998: 11,7 %. Miljöpartiet, Centerpartiet och Folkpartiet hade alla runt 5 % år 2000.

Under våren 2001 vänder det för Socialdemokraterna. Regeringens budgetpolitik får positiva resultat, reallönerna stiger och räntorna sjunker. Socialdemokraterna växer fram i storstäderna och Stockholm. Socialdemokraternas tidigare problem med väljarflykten till Vänsterpartiet avtar och opinionssiffrorna för Socialdemokraterna stiger. Kristdemokraterna tappar och landar på 10 %.

Knappt en månad efter 11 september attackerna i USA så går Vänsterpartiet tillbaka efter flera skandaler och Socialdemokraterna tar över och växer i storstäderna.

Den 16 februari 2002 ville endast 12 % av de tillfrågade i en undersökning se Bo Lundgren som statsminister medan 88 procent vände honom ryggen.[6]

I SCB:s partisympatiundersökning december 2001 får Socialdemokraterna 39,9 %. KD får 9,6 % och Moderaterna står still på 23 %. Men under sommaren 2002 sker en kraftig omfördelningen i opinionen och Folkpartiet gör succé och går från 5 % till 13 % på bekostnad av Moderaterna.

Moderaterna gjorde ett katastrofval och Folkpartiet ett kanonval. Socialdemokraterna gör ett bra val medan Vänsterpartiet backar.

SVT VALU den 15 september 2002[redigera | redigera wikitext]

Så röstade de 8936[7] tillfrågade med sina poströster och människor i 80 vallokaler. Vallokalsundersökningen fick en fullträff på Moderaterna: 15,2 procent (Som blev verkligt valresultat för Moderaterna). Undersökningen uppmärksammade även Folkpartiets snabba framryckning men lyckades inte riktigt fånga upp Vänsterpartiets tillbakagång och Socialdemokraternas framgångar.

Parti Partiledare Röster Mandatfördelning
Antal +− % Antal +−
  Socialdemokraterna Göran Persson 3333 37,3 +1 135 +4
  Moderata samlingspartiet Bo Lundgren 1358 15,2 −7,70 55 −27
  Folkpartiet liberalerna Lars Leijonborg 1162 13,0 +8,28 47 +30
  Vänsterpartiet Gudrun Schyman 893 10,0 −1,99 36 −7
  Kristdemokraterna Alf Svensson 831 9,3 −2,47 34 −8
  Centerpartiet Maud Olofsson 608 6,8 +1,67 24 +6
  Miljöpartiet de Gröna Maria Wetterstrand och Peter Eriksson 456 5,1 +0,61 18 +2
Övriga partier 295 3,3
  Röd-gröna blocket (s, v, mp) 4682 52,40 189
  Borgerliga blocket (m, fp, kd, c) 3959 44,30 160

[5] Partiernas valaffischer:

Parti Valaffisch
Socialdemokraterna Starkare tillsammans
Vänsterpartiet Vill du minska klyftan?
Miljöpartiet de Gröna Två miljöproblem: Växthuseffekten och ett kallare samhälle
Miljöpartiet de Gröna Äh, lite vapenexport har väl ingen dött av
Moderaterna Rösta på din lärare. Med vår regering blir det mer kunskap i skolan
Folkpartiet liberalerna Ja - gamla ska ha vård i tid
Kristdemokraterna Är det rätt att en människa tvingas lämna sitt hem på grund av fastighetsskatten?
Kristdemokraterna Är det rätt att små barn har mer än 8 timmars arbetsdag?
Kristdemokraterna Är det rätt med en skola som lär allt om världen men inte hur man lever i den?

Valnatt resultat 5976 av 5976 valdistrikt[redigera | redigera wikitext]

Detta var det första valresultat och presenterades under valvakan 2002.

Parti Partiledare Röster Mandatfördelning
Antal +− % Antal +−
  Socialdemokraterna Göran Persson 2 091 499 39,98 +3,59 144 +13
  Moderata samlingspartiet Bo Lundgren 791 660 15,13 −7,77 55 −27
  Folkpartiet liberalerna Lars Leijonborg 698 969 13,35 +8,63 48 +31
  Kristdemokraterna Alf Svensson 478 415 9,14 −2,63 33 −9
  Vänsterpartiet Gudrun Schyman 437 215 8,36 −3,63 30 −13
  Centerpartiet Maud Olofsson 325 393 6,22 +1,09 22 +4
  Miljöpartiet de Gröna Maria Wetterstrand och Peter Eriksson 240 225 4,60 +0,11 17 +1
  Norrbottenspartiet Lars Törnman 13 880 0,28 +0,28
  Övriga partier 154 020 2,94
  Röd-gröna blocket (s, v, mp) 2 768 939 52,94 +0,07 191 +1
  Borgerliga blocket (m, fp, kd, c) 2 294 437 43,84 -1,53 158 -1
Antal giltiga röster 5 231 276 100,00   349  
Ogiltiga röster 82 078  
Totalt 5 313 354
(79,0 %)

Antalet röstberättigade var 6 722 152 personer och antalet röstande var 5 313 354 personer vilket ger ett valdeltagande på 79,0, en nedgång med 1,3 procentenheter jämfört med föregående riksdagsval.

Källa: Valmyndighetens vallnattsresultat

Slutresultat- 27 september 2002[redigera | redigera wikitext]

Parti Partiledare Röster Mandatfördelning
Antal +− % Antal +−
  Socialdemokraterna Göran Persson 2 113 560 39,85 +3,46 144 +13
  Moderata samlingspartiet Bo Lundgren 809 041 15,26 −7,64 55 −27
  Folkpartiet liberalerna Lars Leijonborg 710 312 13,39 +8,67 48 +31
  Kristdemokraterna Alf Svensson 485 235 9,15 −2,62 33 −9
  Vänsterpartiet Gudrun Schyman 444 854 8,39 −3,60 30 −13
  Centerpartiet Maud Olofsson 328 428 6,19 +1,06 22 +4
  Miljöpartiet de Gröna Maria Wetterstrand och Peter Eriksson 246 392 4,65 +0,16 17 +1
  Sverigedemokraterna Mikael Jansson 76 300 1,44 +1,07
  Sveriges Pensionärers Intresseparti Kerstin Koistinen 37 573 0,71 -0,29
  Norrbottenspartiet Lars Törnman 14 854 0,28 +0,28
  Ny Framtid Sune Lyxell 9 337 0,18 +0,01
  Nationaldemokraterna Anders Steen 9 248 0,17 +0,08
  Skånepartiet Carl P Herslow 4 564 0,09 ?
  Socialistiska partiet Göte Kildén 3 213 0,06 +0,03
  Ny demokrati Lars Einar Holm 2 207 0,04 −0,12
  Rättvisepartiet Socialisterna Per-Åke Westerlund 1 519 0,03 −0,03
  Kommunisterna Rolf Hagel 1 182 0,02 −0,02
  Övriga partier 5 393 0,10
  Röd-gröna blocket (s, v, mp) 2 804 806 52,89 +0,02 191 +1
  Borgerliga blocket (m, fp, kd, c) 2 333 016 43,99 -1,53 158 -1
Antal giltiga röster 5 303 212 100,00   349  
Ogiltiga röster 82 218  
Totalt 5 385 430
(80,11 %)

Antalet röstberättigade var 6 722 152 personer och antalet röstande var 5 385 430 personer vilket ger ett valdeltagande på 80,11, en nedgång med 1,28 procentenheter jämfört med föregående riksdagsval.

Källa: Valmyndighetens slutresultat samt Valmyndighetens tillägg

Mandatfördelning mellan blocken[redigera | redigera wikitext]

De tre samarbetspartierna inom det röd-gröna blocket (S, V och Mp) fick tillsammans 191 mandat medan de fyra borgerliga partierna fick 158 mandat.

Regeringsbildning[redigera | redigera wikitext]

Omedelbart efter riksdagsvalet inledde Folkpartiet regeringssamtal med Miljöpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Enligt planerna skulle dessa partier bilda en mittenregering med passivt stöd av Moderaterna. Parallellt med dessa samtal förhandlade Miljöpartiet med Socialdemokraterna om ett samarbete i samma stil som under förra mandatperioden. Den 27 september 2002 meddelade Centerpartiets Maud Olofsson att centern hoppade av koalitionssamtalen, och den 1 oktober gjorde den Socialdemokratiska Perssonregeringen upp med Miljöpartiet och Vänsterpartiet om ett politiskt samarbete den kommande mandatperioden. Regeringen kunde därmed sitta kvar.

Efter valet pågick en debatt startad av professor Leif Lewin som ansåg att Regeringen med automatik skulle avgå efter riksdagsval.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ https://www.youtube.com/watch?v=jN-ylsYgUvU
  2. ^ http://www.svd.se/kultur/valet-dominerar-tv-toppen_65101.svd
  3. ^ http://www.svt.se/nyheter/sverige/reinfeldts-skattesankningar-140-miljarder-kronor
  4. ^ http://www.svd.se/nyheter/inrikes/valjarna-sviker-s-medan-borgerliga-blocket-vaxer_60125.svd
  5. ^ [a b] http://web.archive.org/web/20030212200929/http://www.temo.se/dok/proj/valjarbarometern/valjbsamtliga2000_Sep2002.htm
  6. ^ http://nt.se/arkiv/2002/02/16/Debatt/286092/SSU-oroas-%F6ver-moderaternas-d%E5liga-sj%E4lvf%F6rtr.aspx
  7. ^ http://snd.gu.se/catalogue/file/621