Riksväg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Riksväg är en klassifikation av vägar som finns i flera länder. Betydelsen av klassifikationen varierar mellan olika länder, men riksvägar är ofta vägar som anses vara viktiga för landets infrastruktur.

Danmark[redigera | redigera wikitext]

P16-DK.svg

I Danmark kallas riksvägarna primærrute eller hovedveje. De binder samman landsdelar och större orter, samt leder ofta till större färjeförbindelser. De skyltas på gul bakgrund med svarta siffror.

De danska primärvägarna tilldelas nummer mellan 6 och 99, och det högsta numret i användning är 59. Totalt finns 37 vägar med denna klassificering.

Finland[redigera | redigera wikitext]

Valtatien numero 664.svg

I Finland klassas väg nr 1–29 som riksvägar, och skyltas med röd bakgrund. Nr 40–99 klassas som stamvägar. De riksvägar som samtidigt är europavägar skyltas både som riksväg och som europaväg. Se Huvudvägar i Finland.

Nederländerna[redigera | redigera wikitext]

Nederländska riksväg 2

Nederländerna har också ett system av riksvägar, på nederländska Rijksweg. Vägarna kan ha motorvägs- eller motortrafikledsstandard men kan även vara vanliga vägar. Numren är gemensamma för både motorvägar och andra huvudvägar, men en bokstav tillkommer som är olika. Vägarna är numrerade från 1 till 99 och skyltas med vägnummer samt bokstaven A på motorvägssträckor och N på övriga sträckor. Systemet med riksvägar infördes 1927 och har sedan utökats i flera omgångar. År 2008 fanns det totalt 5.050 km riksvägar i Nederländerna, varav 2.340 km motorväg (2004).

Norge[redigera | redigera wikitext]

Norway National Road 116 708.3.png

I Norge är många vägar klassificerade som riksvägar av Statens vegvesen. De motsvarar både riksvägar och primära länsvägar i Sverige. Riksvägarna är indelade i två kategorier Europavägar och övriga stamvägar, och övriga riksvägar.

Europavägarna är alla stamvägar. De övriga stamvägarna är också skyltade med gröna vägnummerskyltar. De har med några undantag vägnummer som är lägre än 20 eller slutar på 0. En riksväg kan vara stamväg på en del av sin sträcka. Övriga riksvägar har vägnummer mellan 1-899. Alla riksvägarna är asfalterade, utom tre riksvägar som har en speciell turiststatus och som fortfarande är grusvägar för vildmarkskänslans skull. Se Lista över Riksvägar i Norge. Utöver riksvägarna finns "fylkesveier" (länsvägar) i Norge, som inte nummerskyltas. De motsvarar sekundära länsvägar i Sverige.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Riksväg (Sverige)
40

Riksväg kallas i Sverige de vägar som har vägnummer från 1 till och med 99. Riksvägarna håller ofta en relativt hög standard och passerar ibland genom flera län. De täcker hela Sverige. Riksvägarna med låga nummer ligger i söder och de med höga ligger i norr. År 1961 lades det svenska riksvägssystemet om. Vissa tidigare riksvägar blev europavägar och räknas som en riksväg med samma nummer som europavägen, men bara europavägsnumret skyltas. Kvarvarande riksvägar, ofta med nya sträckningar, skyltades från 1962 om med vita nummer mot blå botten.

Det finns även vägar som planerings- och budgetmässigt räknas som riksvägar men som inte skyltas med något nummer, ibland kallade grenvägar. De kallas internt ett riks- eller europavägsnummer och en punkt med två siffror efter. Till exempel E4.05 eller E6.20. Detta till skillnad mot sekundära länsvägar som inte heller har skyltade nummer.

Utformningen varierar. En riksväg kan vara allt från en motorväg till en smal vägbana med tvära kurvor och mötande trafik. Standarden beror mycket på när vägen byggdes och de regler och principer som gällde då. Vid nybyggen och stora ombyggnader beror vägstandarden på hur hårt trafikerad vägen är. En nybyggd riksväg ska alltid vara minst åtta meter bred och belagd (asfalterad). Vid uppklassning från länsväg till riksväg krävs det att vägen är 6 m bred och belagd. Denna lägre standard är vanlig i Norrland.

Från 2012 (med ändrad Väglag och den nya Vägförordningen 2012:707)[1] har den formella skillnaden mellan riksväg och länsväg i lagar och förordningar försvunnit. De är nu bara namn. Trafikverket bestämmer vägnummer och vilka vägar som är riksvägar. Regeringen bestämmer över budget och prioriteringar.

Andra länder[redigera | redigera wikitext]

De viktigaste landsvägarna har varierande namn i olika länder, ibland med samband med landets styreskick. De flesta europeiska länder med motorvägar har separata nummersystem för sådana.

  • I Belgien kallas de på franska Route nationale (nationalväg) och på holländska N-weg (N-väg, inkluderar inte motorvägar) eller Gewestweg (regionväg, inkluderar också motorvägar). Gewest är de tre språkregionerna, som har ansvar för till exempel viktigare vägar.
  • I Frankrike kallas de Route nationale (Nationalväg).
  • I Irland kallas de National Routes (Nationalväg).
  • Island kallas de Þjóðvegur (Riksväg).
  • I Italien kallas de Strada statale (Statsväg).
  • I Kanada finns ett nät med nationella huvudväger (delvis motorvägar, men långtifrån allt), som kallas Trans-Canada Highway, det är dock bara de största vägarna. Lite mer lokala vägar kallas delstatsvägar/provincial highways.
  • I Rumänien kallas de Drum naţional (Nationalväg).
  • I Schweiz kallas de Hauptstrasse (Huvudväg).
  • I Storbritannien kallas de viktigare vägarna "A"-road ("A"-väg), eftersom de namnges A och ett nummer.
  • I Tyskland och i Österrike kallas de Bundesstraße (Förbundsväg).
  • I USA kallas motsvarande vägar U.S. Highway, se artikeln United States Numbered Highways.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Vägförordning (2012:707)

Se även[redigera | redigera wikitext]