Riksväg
Riksväg är en klassifikation av vägar som finns i flera länder. Betydelsen av klassifikationen varierar mellan olika länder, men riksvägar är ofta vägar som anses vara viktiga för landets infrastruktur.
Innehåll |
Danmark [redigera]
I Danmark kallas riksvägarna primærrute eller hovedveje. De binder samman landsdelar och större orter, samt leder ofta till större färjeförbindelser. De skyltas på gul bakgrund med svarta siffror.
De danska primärvägarna tilldelas nummer mellan 6 och 99, och det högsta numret i användning är 59. Totalt finns 37 vägar med denna klassificering.
Finland [redigera]
I Finland klassas väg nr 1-29 som Riksvägar, och skyltas med röd bakgrund. Nr 40-99 klassas som Stamvägar. Se Huvudvägar i Finland.
Nederländerna [redigera]
Nederländerna har också ett system av riksvägar, på nderländska Rijksweg. Vägarna kan ha motorvägs- eller motortrafikledsstandard men kan även vara vanliga vägar. Numren är gemensamma för både motorvägar och andra huvudvägar, men en bokstav tillkommer som är olika. Vägarna är numrerade från 1 till 99 och skyltas med vägnummer samt bokstaven A på motorvägssträckor och N på övriga sträckor. Systemet med riksvägar infördes 1927 och har sedan utökats i flera omgångar. År 2008 fanns det totalt 5.050 km riksvägar i Nederländerna, varav 2.340 km motorväg (2004).
Norge [redigera]
I Norge är många vägar klassificerade som riksvägar av Statens vegvesen. De motsvarar både riksvägar och primära länsvägar i Sverige. Riksvägarna är indelade i två kategorier Europavägar och övriga stamvägar, och övriga riksvägar.
Europavägarna är alla stamvägar. De övriga stamvägarna är också skyltade med gröna vägnummerskyltar. De har med några undantag vägnummer som är lägre än 20 eller slutar på 0. En riksväg kan vara stamväg på en del av sin sträcka. Övriga riksvägar har vägnummer mellan 1-899. Alla riksvägarna är asfalterade, utom tre riksvägar som har en speciell turiststatus och som fortfarande är grusvägar för vildmarkskänslans skull. Se Lista över Riksvägar i Norge. Utöver riksvägarna finns "fylkesveier" (länsvägar) i Norge, som inte nummerskyltas. De motsvarar sekundära länsvägar i Sverige.
Sverige [redigera]
| 9 |
Riksväg kallas i Sverige de vägar som har vägnummer från 1 till och med 99. Riksvägarna håller ofta en relativt hög standard och passerar ibland genom flera län. Riksvägarna med låga nummer ligger i söder och de med höga ligger i norr. År 1961 lades det svenska riksvägssystemet om. Vissa tidigare riksvägar blev europavägar. Kvarvarande riksvägar, ofta med nya sträckningar, skyltades från 1962 om med vita nummer mot blå botten.
Riksvägarna täcker hela Sverige. De plogas med prioritet under vintern. Riksvägarna tillhör gruppen allmänna vägar, vilket innebär att man inte behöver tillstånd för att trafikera dem. Ägare är staten. Riksvägar skyltas med vita tecken på blå botten med vit bård.
Från 2012 (med ändrad Väglag och den nya Vägförordningen 2012:707)[1] har den formella skillnaden mellan riksväg och länsväg i lagar och förordningar försvunnit. De är nu bara namn. Trafikverket bestämmer vägnummer och vilka vägar som är riksvägar. Regeringen bestämmer över budget och prioriteringar.
En europaväg räknas också som en riksväg med samma nummer som europavägen, men bara europavägsnumret skyltas.
Det finns även vägar som planerings- och budgetmässigt räknas som riksvägar men som inte skyltas med något nummer, ibland kallade grenvägar. De kallas internt ett riks- eller europavägsnummer och en punkt med två siffror efter. Till exempel E4.05 eller E6.20. Detta till skillnad mot sekundära länsvägar som inte heller har skyltade nummer. Trots att riksvägarnas "grenvägar" alltså hör till riksvägsvägnätet kan samma nummer finnas i mer än ett län. Det gäller bland annat 31.02 och 51.01. Emellertid tycks man försöka undvika dubbletter, vilket visar sig som luckor i numreringen inom många län, till exempel mellan spannet E4.03 - E4.09 och E4.21 i Östergötlands län.
Standard [redigera]
Utformningen varierar när det gäller riksvägar. En riksväg kan vara allt från en motorväg till en smal vägbana med tvära kurvor och mötande trafik. Standarden beror mycket på när vägen byggdes och de regler och principer som gällde då. Det finns inga krav på att förbättra befintliga vägar som inte uppfyller nybyggnadskraven och det finns många riksvägar som inte uppfyller minimireglerna för glest trafikerade riksvägar. De förbättras efter hand i en långsam takt som kommer att ta åtskilliga årtionden[källa behövs].
Vid nybyggen och stora ombyggnader beror vägstandarden på hur hårt trafikerad vägen är. En nybyggd riksväg ska alltid vara minst åtta meter bred och belagd (asfalterad). Vid uppklassning från länsväg till riksväg krävs det att vägen är 6 m bred och belagd. Denna lägre standard är vanlig i Norrland. Ett argument för att behålla de smalare vägarna är att det inte anses försämra trafiksäkerheten särskilt mycket. Trafikanterna kör långsammare då vägen upplevs som farligare, vilket jämnar ut trafiksäkerheten även om det försämrar framkomligheten.
Nummersystem och historia [redigera]
Nuvarande system infördes 1962, men har ändrats för åtskilliga riksvägar sedan dess. Innan dess, under tiden 1945-1962 användes ett system med riksvägar 1-14, och länsvägar 30-400.
Systemet som infördes 1962 hade följande uppbyggnad:
- Vissa riksvägar var europavägar, och hade ett E före och följde europavägskonventionen. I Sverige fanns E3, E4, E6, E18 och E75. Senare tillkom E14, E66 och E79. Dessa europavägsnummer ändrades 1992. Se europavägar.
- Övriga riksvägar gavs nummer ungefär enligt följande:
- 10-20, Skåne upp till Helsingborg-Kristianstad.
- 21-39, Södra Götaland, upp till Varberg-Jönköping-Norrköping.
- 40-59, Norra Götaland, och Södermanland upp till Mälardalen.
- 60-80, Svealand, från Mälaren till en linje Mora-Gävle
- 81-99, Norrland
Inom varje del numrerades vägarna med lägst nummer i väster och i söder.
1985 genomfördes en del förändringar, då till exempel riksväg 28, 47, 53 och 68 samt E66 infördes eller ändrades. Några degraderades till länsvägar också.
1992 ändrades numren på de flesta europavägar i Sverige, och då fick motsvarande riksvägar byta nummer, bl.a. 10→9, 12→11, 20→19 och 65→66. Det beror på att en europaväg också är en riksväg med samma nummer, och ingen annan riksväg får ha samma nummer som en europaväg i Sverige.
Efter 1990 har också vid flera tillfällen riksvägar slagits ihop, till exempel till 26, 27, 45, 50 och 56.
En större omläggning genomfördes 1 november 2007, då riksväg 23 lades om norr om Åseda till Linköping i stället för Oskarshamn; den gamla sträckningen blev riksväg 37. Samtidigt förlängdes riksväg 47 österut till Oskarshamn och riksväg 34 till Motala över tidigare riksväg 36. 1 april 2009 förlängdes också riksväg 40 till Västervik över tidigare riksväg 33.
En ny förändring av vägnätet var då E16 förlängdes in i Sverige hösten 2012. Då försvann riksväg 16, riksväg 71, riksväg 80, och länsväg 239 medan riksväg 69 tillkom.
Sveriges nuvarande riksvägar [redigera]
Riksvägar som bytt nummer genom åren [redigera]
- Riksväg 10 - Trelleborg - Brösarp, numera riksväg 9
- Riksväg 11 - Malmö - Skurup - Ystad, numera E65 (11 har återuppstått på en annan sträckning)
- Riksväg 12 - Malmö - Simrishamn, numera riksväg 11
- Riksväg 14 - Ystad - Osby, en period riksväg 20, numera riksväg 19
- Riksväg 15 - Malmö - Norrköping, en period E66, numera E22
- Riksväg 20 - Ystad - Osby, numera riksväg 19
- Riksväg 22 - Helsingborg - Höganäs, numera länsväg 111
- Riksväg 23 - Växjö - Oskarshamn, numera riksväg 37
- Riksväg 33 - Jönköping - Västervik, numera riksväg 40
- Riksväg 36 - Linköping - Motala, numera riksväg 34
- Riksväg 45 - Göteborg - Karesuando, numera E45
- Riksväg 48 - Slättäng - Mariestad, numera riksväg 26
- Riksväg 58 - Västerås - Eskilstuna, numera riksväg 56
- Riksväg 58 - Flen - Bettna, numera länsväg 221
- Riksväg 58 - Bettna - Nyköping, numera riksväg 52
- Riksväg 60 - Örebro - Falun, numera riksväg 50
- Riksväg 64 - Hassle - Mora, numera riksväg 26
- Riksväg 65 - Västerås - Ludvika, numera riksväg 66
- Riksväg 67 - Västerås - Gävle, numera riksväg 56
- Riksväg 74 - Stockholm - Ålstäket, numera länsväg 222
- Riksväg 78 - Uppsala - Östhammar, numera länsväg 288
- Riksväg 79 - Uppsala - Östhammar, en period riksväg 78, numera länsväg 288
- Riksväg 81 - Mora - Östersund, en period riksväg 45, numera E45
- Riksväg 82 - Söderhamn - Voxna, numera riksväg 50 och länsväg 301
- Riksväg 88 - Östersund - Karesuando, en period riksväg 45, numera E45
- Riksväg 91 - Örnsköldsvik - Åsele, numera länsväg 348
- Riksväg 93 - Umeå - Storuman, numera E12
- Riksväg 94 - Skellefteå - Malå, numera länsväg 370 (94:an har återuppstått på en annan sträckning)
- Riksväg 96 - Piteå - Älvsbyn, numera länsväg 374
- Riksväg 98 - Luleå - Kiruna, numera E10 (98:an har återuppstått på en annan sträckning)
De klassiska riksvägarna [redigera]
| Läs mer | Började söder | Slutade norr | Nummer ersatt av | Skylt | |
|---|---|---|---|---|---|
| Riksettan | Helsingborg | Stockholm | E4 |
|
|
| Rikstvåan | Trelleborg | Svinesund (norska gränsen) | E6 |
|
|
| Rikstrean | Kropp | Strövelstorp | E6 |
|
|
| Riksfyran | Malmö | Norrköping | E22 |
|
|
| Riksfemman | Göteborg | Jönköping | Riksväg 40 |
|
|
| Rikssexan | Göteborg | Stockholm | E20 |
|
|
| Rikssjuan | Göteborg | Grums | E45 |
|
|
| Riksåttan | Ödeshög | Hallsberg | Riksväg 50 |
|
|
| Riksnian | Örebro | Töcksfors (norska gränsen) | E18 |
|
|
| Rikstian | Örebro | Gävle | Riksväg 50, riksväg 80 |
|
|
| Rikselvan | Arboga | Enköping | E18 |
|
|
| Rikstolvan | Solna | Mora | E18, riksväg 70 |
|
|
| Rikstretton | Stockholm | Haparanda | E4 |
|
|
| Riksfjorton | Sundsvall | Åre | E14 |
|
Se även Lista över historiska svenska vägar.
Andra länder [redigera]
De viktigaste landsvägarna har varierande namn i olika länder, ibland med samband med landets styreskick. De flesta europeiska länder med motorvägar har separata nummersystem för sådana.
- I Belgien kallas de på franska Route nationale (nationalväg) (fransk artikel) och på holländska N-weg (N-väg, inkluderar inte motorvägar) (holländsk artikel) eller Gewestweg (regionväg, inkluderar också motorvägar) (holländsk artikel). Gewest är de tre språkregionerna, som har ansvar för till exempel viktigare vägar.
- I Frankrike kallas de Route nationale (Nationalväg) (fransk artikel)
- I Irland kallas de National Routes (Nationalväg) (engelsk artikel)
- På Island kallas de Þjóðvegur (Riksväg) (isländsk artikel)
- I Italien kallas de Strada statale (Statsväg) (Italiensk artikel)
- I Kanada finns ett nät med nationella huvudväger (delvis motorvägar, men långtifrån allt), som kallas Trans-Canada Highway (engelsk artikel). det är dock bara de största vägarna. Lite mer lokala vägar kallas delstatsvägar/provincial highways.
- I Rumänien kallas de Drum naţional (Nationalväg) (rumänsk artikel)
- I Schweiz kallas de Hauptstrasse (Huvudväg) (tysk artikel)
- I Storbritannien kallas de viktigare vägarna "A"-road ("A"-väg), eftersom de namnges A och ett nummer. (engelsk artikel)
- I Tyskland och i Österrike kallas de Bundesstraße (Förbundsväg) (tysk artikel)
- I USA kallas motsvarande vägar U.S. Highway (engelsk artikel)
