Ringart

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ringarsteorins grundidé. De olika färgerna representerar klinala variationer, som kan generaliserar enligt följande. A = En rak linje (t.eх. altitudinellt). B = En båge (t.eх runt en havsvik). C = En cirkel (t.eх runt jordklotet). I en ringart kan de varianter som möts där cirkeln överlappar inte para sig och få livskraftig avkomma.

En ringart är en zoologisk eller botanisk art som i de båda ändarna av sin utbredning är två olika arter[förtydliga]. Begreppet är enligt många[vem?] föråldrat och undersökningar av DNA har visat att flera av de fågelarter som tidigare har beskrivits som ringarter har ett mer komplicerat släktskap[1].

I teorin fungerar begreppet så här: En art breder ut sig åt ett väderstreck. På sin väg runt jorden isoleras den och bildar nya underarter. När sedan arten, så att säga, gått jorden runt finns två underarter av samma art, på samma geografiska plats, som mycket sällan hybridiserar och som exempelvis har olika beteende och morfologi. Dessa båda underarter kan då klassificeras som två fullgoda arter. Detta kallas för en rascirkel. Förr brukade man exemplifiera detta fenomen med hur gråtruten genom rasförändring utvecklats ur silltruten. Denna teori är idag starkt ifrågasatt och många[vilka?] anser den inte längre vara giltig[1].

Föreslagna ringarter[redigera | redigera wikitext]

Gråtrut och silltrut - det klassiska exemplet på en ringart.

23 olika taxa har under 1900-talet föreslagits platsa under rubriken ringart. Av dessa är två groddjur, tre gnagare, fem leddjur, en växt och tolv fåglar. Flera av dessa har dock ifrågasatts av senare forskning[källa behövs].

Bland fåglarna är det:

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Nilsson, 2003

Källor[redigera | redigera wikitext]