Robert E. Lee

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Robert Edward Lee
Robert Edward Lee
Robert E Lee Signature.svg
Robert E. Lee, General of the Confederate Army (1863, Julian Vannerson)
Information
Född 19 januari 1807
Stratford Hall, Westmoreland County, Virginia
Död 12 oktober 1870
Lexington, Virginia
Begravningsplats Lee Chapel,
Washington and Lee University
Lexington, Virginia
I tjänst för Amerikas förenta stater
Amerikas konfedererade stater
Tjänstetid 1829–61 (USA)
1861–65 (CSA)
Grad Överste (USA)
General (CSA)
Befäl Army of Northern Virginia
Slag/krig Mexikanska kriget
Amerikanska inbördeskriget
Övrigt arbete Universitetsrektor för Washington and Lee University

Robert Edward Lee, född 19 januari 1807Stratford Hall, Westmoreland County, Virginia, död 12 oktober 1870 i Lexington, Virginia, var en amerikansk militär.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Under amerikanska inbördeskriget var Lee general i sydstaternas armé och utsågs till konfederationens överbefälhavare (general-in-chief) 1865. Han var son till Henry Lee III.

Lee inledde sin imponerande militära bana efter West Point som ingenjörofficer 1829. Han utmärkte sig bland annat i det mexikanska kriget 1845–1848 och var 1852–1855 chef för West Point.

Vid det amerikanska inbördeskrigets utbrott 1861 erbjöds Lee överbefälet över nordstaternas armé, men valde i stället att ta avsked ur unionsarmén och blev i maj 1861 befälhavare över Virginiaarmén, och på våren 1862 blev han befälhavare för sydstaternas armé.[1]

Trots framgångarna insåg Lee att sydstatsarmén var numerärt och materiellt underlägsen, varför den i längden inte skulle kunna stå emot övermakten. För att vinna kriget ansåg han därför att det var nödvändigt att tvinga fram ett avgörande slag för att tillfoga nordstatsarmén ett nederlag, gärna på deras eget territorium.[2]

Tillsammans med Stonewall Jackson lyckades han gång på gång slå tillbaka nordstatsarméns framryckning mot konfederationens huvudstad Richmond 1862–63. Sedan han 26 juni–1 juli 1862 besegrat George B. McClellan utanför Richmond, lättade han trycket mot staden genom en operation norrut, besegrade John Pope i andra slaget vid Bull Run 28–30 augusti och trängde in i Maryland. Efter slaget vid Antietam 16–17 september måste dock invasionen avbrytas, men den av nordstaterna inledda offensiven hejdades av Lee i första slaget vid Fredericksburg 13 december 1862 och slaget vid Chancellorsville 3 maj 1863, varefter invasionen av Maryland fortsattes och utsträcktes till Pennsylvania. Efter nederlaget i slaget vid Gettysburg 1–3 juli 1863 måste han dock dra sig tillbaka till Virginia, som han med energi försvarade mot överlägsna stridskrafter under hela 1864, till han 2 april 1865 tvingades att utrymma Richmond och 9 april samma år kapitulera med återstoden av sin armé vid Appomattox i västra Virginia.[2]

Efter kriget verkade Lee för försoning mellan de nu förenade sydstaterna och nordstaterna och var 1865–1870 rektor för Washington College i Lexington.[2]

Statyer av Lee har rests bland annat i Richmond och New Orleans.[2]

Lee har näst efter George Washington och Dwight D. Eisenhower ansetts vara USA:s främste general genom tiderna. Viss kritik har dock framförts mot hans båda invasioner av nordstatsterritoriet – inte minst mot Picketts attack vid Gettysburg, som orsakade sydstatsarmén stora förluster.

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

General Lee

Robert E. Lee fick en mycket känd filmbil uppkallad efter sig, General Lee, vilket var en Dodge Charger som kördes av kusinerna Bo och Luke Duke i TV-serien The Dukes of Hazzard.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1121-22 
  2. ^ [a b c d] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1122 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]