Robert Evans

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök


Robert Evans
Född 29 juni 1930 (83 år)
New York, USA
Yrke/uppdrag filmproducent
Maka Sharon Hugueny (1961-1962)
Camilla Sparv (1963-1965)
Ali MacGraw (1969-1972)
Phyllis George (1977-1978)
Catherine Oxenberg (1998)
Leslie Ann Woodward (2002-2004)
Lady Victoria White (2005-2006)

Robert "Bob" Evans, född 29 juni, 1930 i New York, är en amerikansk filmproducent.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Evans jobbade först i familjens textilfirma men kom in i skådespelarbranschen på sitt utseende. Den då okände b-skådespelare anställdes 1966 helt överraskande som producent av Paramounts fruktade ägare Charlie Bluhdorn. Denne sade sig helt enkelt vilja ha en yngre man på posten och helst en som såg bra ut.

Evans har under åren (även av vänner) beskrivits som en fåfäng man som gärna ville bli sedd i sällskap med de mäktiga men också som en genuint vänsäll och godhjärtad man som därför var mycket populär i filmstadens umgängesliv. Under sin första tid på Paramount var dock Evans kanske mer känd för sina otaliga kvinnohistorier än för sina produktioner och det har bl.a. beskrivits hur hans hushållerska, då hon kom med frukost om morgonen, även smugglade med en lapp med namnet på den kvinna som Evans vaknade upp med den morgonen.

Evans blev med en flitig tennisspelare och mötte både amatörer och proffs, gärna i dubbelmatcher. Bland hans mer kända återkommande med- och motspelare fanns Jack Nicholson, Dustin Hoffman, Henry Kissinger och Jimmy Connors. Skvallerskribenten Hedda Hopper var en återkommande middagsgäst och Evans försåg henne frikostigt med fakta om sig själv. Trots Evans synnerligen hektiska livsstil ansågs han även vara en utomordentligt skicklig producent som med stor finkänslighet hanterade den stora mängd människor han jobbade med och som såg till att hålla en familjär ton inom Paramount.

24 oktober 1969 äktade han Ali MacGraw, då en stjärna på stark uppgång efter framgången med Love Story. Ironiskt nog var det Evans önskan om att MacGraw åter skulle skådespela som fick äktenskapet att ta slut. Han fick med henne i filmen Getaway - rymmarna där hon snart inledde en romans med motspelaren Steve McQueen.

Evans var exekutiv producent av Gudfadern och övervakade personligen Francis Ford Coppola då denne klippte filmen, liggande i sidenpyjamas i en inrullad sjuksäng. Från 1972 sjönk Evans allt djupare ned i kokainmissbruk men behöll ännu sin kreativa ådra under några år. 1973 blev han intresserad av ett manus skrivet av Robert Towne, vilket med tiden skulle komma att bli filmen Chinatown. Evans hade ännu en framgång med Maratonmannen. Emellertid hade hans missbruk bara blivit värre och värre och 1980 arresterades Evans för narkotikainnehav mitt under inspelningen av Karl-Alfred.

1983 producerade Evans Cotton Club efter en inspelning där han haft svåra konflikter med Coppola. Filmen blev en stor flopp. Evans blev även på ett bisarrt vis inblandad i ett mordfall 1984 och var 1989 inlagd för avgiftning. Under 1990-talet fick han komma tillbaka till Paramount och har haft smärre men återkommande framgångar. Han har givit en något förskönad skildring i boken och filmen The Kid Stays in the Picture.

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Biskind, Peter: Easy Riders, Raging Bulls. Simon & Schuster 1998.
  • Evans, Bob: The Kid Stays in the Picture, film, 2002.