Robert E. Lee
| Robert E. Lee | |
 Robert E. Lee, mars 1864. | |
| Född | Robert Edward Lee 19 januari 1807[1][2][3] Stratford Hall, USA |
|---|---|
| Död | 12 oktober 1870[1][2][3] (63 år) Lexington, USA |
| Begravd | Lee Chapel |
| Medborgare i | USA, Amerikas konfedererade stater och USA[4] |
| Utbildad vid | United States Military Academy, [5]  |
| Sysselsättning | Officer, militär[6], arméofficer |
| Befattning | |
| Superintendent of the United States Military Academy (1852–1855) General in Chief of the Armies of the Confederate States (1865–1865) | |
| Arbetsgivare | Washington and Lee University (1865–1870) |
| Maka | Mary Anna Custis Lee (g. 1831–)[7][8] |
| Barn | George Washington Custis Lee (f. 1832)[9][7] Mary Custis Lee (f. 1835)[9] William Henry Fitzhugh Lee (f. 1837)[7] Anne Carter Lee (f. 1839)[9] Eleanor Agnes Lee (f. 1841)[9] Robert E. Lee, Jr. (f. 1843)[7] Mildred Childe Lee (f. 1846)[9] |
| Föräldrar | Henry Lee III[7] Anne Hill Carter Lee[7] |
| Släktingar | Zachary Taylor |
| Namnteckning | |
 | |
| Heraldiskt vapen | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Robert Edward Lee, född 19 januari 1807 på Stratford Hall, Westmoreland County, Virginia, död 12 oktober 1870 i Lexington, Virginia, var en amerikansk militär. Under amerikanska inbördeskriget var Lee general i sydstaternas armé. Han var konfederationens överbefälhavare (general-in-chief) 1861–1865.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
US Army[redigera | redigera wikitext]
Robert E. Lee, som var son till Henry "Light-Horse Harry" Lee, inledde sin militära bana efter West Point som ingenjörsofficer 1829. Han utmärkte sig bland annat i det mexikansk-amerikanska kriget 1845–1848 och var 1852–1855 chef för West Point.
Sydstatsarméns befälhavare[redigera | redigera wikitext]
Vid det amerikanska inbördeskrigets utbrott 1861 erbjöds Lee överbefälet över nordstaternas armé, men valde i stället att ta avsked ur unionsarmén och blev i maj 1861 befälhavare över Virginiaarmén, och på våren 1862 blev han befälhavare för sydstaternas armé.[10]
Offensiv krigföring[redigera | redigera wikitext]
Trots framgångarna insåg Lee att sydstatsarmén var numerärt och materiellt underlägsen, varför den i längden inte skulle kunna stå emot övermakten. För att vinna kriget ansåg han därför att det var nödvändigt att tvinga fram ett avgörande slag för att tillfoga nordstatsarmén ett nederlag, gärna på deras eget territorium.[11]
Försvaret av Richmond[redigera | redigera wikitext]
Tillsammans med Stonewall Jackson lyckades han gång på gång slå tillbaka nordstatsarméns framryckning mot konfederationens huvudstad Richmond 1862–1863. Sedan han 26 juni–1 juli 1862 besegrat George B. McClellan utanför Richmond, lättade han trycket mot staden genom en operation norrut, besegrade John Pope i andra slaget vid Bull Run 28–30 augusti och trängde in i Maryland. Efter slaget vid Antietam 16–17 september måste dock invasionen avbrytas, men den av nordstaterna inledda offensiven hejdades av Lee i första slaget vid Fredericksburg 13 december 1862 och slaget vid Chancellorsville 3 maj 1863, varefter invasionen av Maryland fortsattes och utsträcktes till Pennsylvania. Efter nederlaget i slaget vid Gettysburg 1–3 juli 1863 måste han dock dra sig tillbaka till Virginia, som han med energi försvarade mot överlägsna stridskrafter under hela 1864, tills han 2 april 1865 tvingades att utrymma Richmond och 9 april samma år kapitulera med återstoden av sin armé efter slaget vid Appomattox Court House i västra Virginia.[11]
Efter inbördeskriget[redigera | redigera wikitext]
Efter inbördeskriget verkade Lee för försoning mellan de tidigare sydstaterna och nordstaterna och var från 1865 till sin död 1870 rektor för Washington College i Lexington i Virginia.[11]
Eftermäle[redigera | redigera wikitext]
Lee återfick aldrig sitt medborgarskap efter kriget. Hans ägor konfiskerades av USA och 1864 byggdes Arlingtonkyrkogården där. Den 5 augusti 1975 gavs hans medborgarskap postumt tillbaka av president Gerald Ford.[12] Statyer av Lee har rests bland annat i Richmond och New Orleans.[11] Lee har näst efter George Washington och Dwight D. Eisenhower ansetts vara USA:s främste general genom tiderna.[enligt vem?] Viss kritik har dock framförts mot hans båda invasioner av nordstatsterritoriet – inte minst mot Picketts attack vid Gettysburg, som orsakade sydstatsarmén stora förluster.
Asteroiden 3155 Lee är uppkallad efter honom.[13]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Robert E. Lee, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, Robert E. Lee, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ General Robert E. Lee's Parole and Citizenship (på engelska), National Archives and Records Administration, läs online, läst: 22 september 2018.[källa från Wikidata]
- ^ läs online och läs online, Internet Archive, ”R. E. Lee entered the United States Military Academy in the summer of 1825”.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, finding-aids.lib.unc.edu.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1121-22
- ^ [a b c d] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1122
- ^ http://www.archives.gov/publications/prologue/2005/spring/piece-lee.html
- ^ ”Minor Planet Center 3155 Lee” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=3155. Läst 12 oktober 2023.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Robert E. Lee.
Wikiquote har citat av eller om Robert E. Lee.- Robert E. Lees grav på Find A Grave (engelska)
