Rodiera
Rodiera även rhodiera, är en metod att genom elektrolys plätera, belägga föremål med en yta av rodium. Föremålet eller ytan på föremålet måste vara elektriskt ledande för att kunna pläteras elektrolytiskt. Metoden används främst av smyckestillverkare eller av guldsmeder vid reparation eller vid nytillverkning av främst vitguld eller silverföremål. Metoden är ett sätt att få en vitare yta samt att förhindra oxidation av främst silverföremål. Det går även att svartrodiera med en svart yta som slutresultat, men är inte lika vanligt förekommande.
Utrustning
Elektrolyten består vanligen av en lösning av två gram rhodium per liter i vattenlösning eller en svag syralösning, (främst svavelsyralösning) av olika rodiumsalter. De vanligaste rodiumsalterna är rodiumsulfat, rodiumfosfat eller rodiumnatriumcyanid och ger något olika slutresultat i form av lyster eller färg och tjocklek på beläggningen. Slutresultatet beror även på om det är en vatten- eller syralösning som används. Även fler vatten- eller syralösningar av rodiumföreningar förekommer, men de som nämns är de vanligaste. Anoden är oftast en platinerad titanelektrod eller är av ren platina. Föremålet som rodieras är katod. En likströmsriktare eller ett batteri driver anläggningen. Strömstyrkan eller spänningen bör vara reglerbar för att man skall kunna uppnå ett bra resultat.
Metod
Först måste föremålet som skall rodieras rengöras mycket noga för att undvika missfärgning eller fläckar. Normalt räcker det inte med en avtorkning, tvättning eller ultraljudsrengöring. Oftast rengörs föremålet genom elektrolys i en stark natriumhydroxidlösning, där föremålet är katod, med en strömstyrka på ca 1,5-2 Ampere per dm2. Därefter sköljs det av och doppas i en 5% svavelsyralösning och sköljs sedan med destillerat vatten.
Anledningen till att man bör doppa föremålet i en svavelsyralösning är att de flesta rodiumbad är känsliga för baser.
Vid själva rodieringen fästs föremålet på minuspolen, katoden. För ädelmetallföremål används vanligtvis en strömstyrka på cirka 1 Ampere/dm2. Spänningen varierar beroende på anläggningens strömkälla, vilket rodiumbad som används samt föremålets ledningsförmåga och storlek men bör vara mellan 1-3 volt per kvadratcentimeter yta. För att uppnå ett bra resultat bör tiden vara mellan 30-90 sekunder och ca 1-1,5 volt/cm2.
Det färdiga ytskiktet varierar mellan 0,01-5 mikrometer och är beroende av tiden, strömstyrkan, spänningen, föremålets storlek och typ av rodiumbad. Den vanligaste tjockleken av rodiumskiktet vid plätering av ädelmetallsmycken och bijouterier är 0,05-0,2 mikrometer. Maximal tjocklek innan sprickbildning är cirka 5 mikrometer och kan uppnås med rodiumsulfat i en vattenlösning.