Rodolphe Kreutzer

Från Wikipedia
Uppslagsordet ”Kreutzer” leder hit. För andra betydelser, se Kreutzer (olika betydelser).
Rodolphe Kreutzer
Född16 november 1766[1][2]
Versailles[3][2]
Död6 januari 1831[4][1][5] (64 år)
Genève[3][2]
BegravdCimetière des Rois och Père-Lachaise[6][4][7]
Medborgare iFrankrike
SysselsättningDirigent[2], musikpedagog, universitetslärare, musikvetare, kompositör[4], violinist[4][2], konsertmästare
ArbetsgivareConservatoire de Paris (1795–1826)
MakaAdélaïde-Charlotte Kreutzer
(g. 1788–)
FöräldrarJean Jacob Kreutzer
Elisabeth Trabol
SläktingarJean Nicolas Auguste Kreutzer (syskon)
Utmärkelser
Riddare av Hederslegionen
Redigera Wikidata

Rodolphe Kreutzer, född 16 november 1766 i Versailles, död 6 januari 1831 i Genève, var en fransk violinist, kompositör, lärare och dirigent. Han var bror till Auguste Kreutzer.

Kreutzer, som var son till en tysk musiker, blev 1795 professor i violinspelning vid det nyinrättade konservatoriet i Paris och 1817 kapellmästare vid Stora operan. Han företog konsertresor till Tyskland och Italien. Som violinist var han en av den franska skolans främsta.[8]

Som kompositör är Kreutzer mindre känd.[8] Kreutzer skrev nitton violinkonserter och fyrtio operor. Nuförtiden är han mest känd för sina 42 etyder eller capriccion (1796) som fortfarande ingår i utbildningen för en violinist.

Ludwig van Beethoven tillägnade honom den så kallade Kreutzersonaten, opus 47.[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e] arkiv Storico Ricordi, läst: 3 december 2020.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Крейцер Родольф”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d] Paul Bauer, Deux siècles d'histoire au Père Lachaise, 2006, s. 445, ISBN 978-2-914611-48-0.[källa från Wikidata]
  5. ^ Encyclopædia Britannica, Rodolphe Kreutzer, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ Jules Moiroux, Le cimetière du Père-Lachaise, 1908, s. 208, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ Domenico Gabrielli, Dictionnaire historique du Père-Lachaise, 2002, s. 179, ISBN 978-2-85917-346-3.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1252-53 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]