Roger Federer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Roger Federer
Roger Federer
Smeknamn The Maestro
Nationalitet  Schweiz
Födelsedatum 8 augusti 1981 (32 år)
Födelseort Binningen nära Basel, Schweiz
Bor Bottmingen, Schweiz
Längd 185 cm
Vikt 85 kg
Karriär
Professionell sedan 1998
Spelar Högerhänt, enhandsfattad backhand
Prispengar $79,218,415
Singel
Karriärfacit 923-215
Singeltitlar 77
Högsta singelranking 1 (2 februari 2004)
Grand Slam-resultat
Australiska öppna 4 titlar (2004, 2006, 2007, 2010)
Franska öppna 1 titel (2009)
Wimbledon 7 titlar (2003, 2004, 2005, 2006, 2007, 2009, 2012)
US Open 5 titlar (2004, 2005, 2006, 2007, 2008)
Stora turneringar
ATP World Tour Finals 6 titlar (2003, 2004, 2006, 2007, 2010, 2011)
Dubbel
Karriärfacit 121–82 (61%)
Dubbeltitlar 8
Högsta dubbelranking 24 (9 juni 2003)
Grand Slam-dubbelresultat
Wimbledon Kvartsfinal (2000)
Senast uppdaterad: 7 november 2011 kl. 20.51 (CET)
Roger Federer
Olympic rings with transparent rims.svg Olympiska spel
Guld Peking 2008 Dubbel
Olympic rings with transparent rims.svg Olympiska spel
Silver London 2012 Singel

Roger Federer, född 8 augusti 1981 i Binningen nära Basel, är en professionell schweizisk tennisspelare, allmänt ansedd som den mest kompletta och främsta tennisspelaren genom tiderna.[1][2][3]

Federer har under sin tenniskarriär samlat på sig ett antal svårslagna rekord. Han var rankad som 1 i världen i 302 veckor. Federer har också vunnit 17 Grand Slam-turneringar och han har, liksom Björn Borg, vunnit fem raka Wimbledonmästerskap. Han har också som ende spelare i världen nått finalplatsen i årets samtliga Grand Slam-turneringar tre gånger (2006, 2007 och 2009). Federer, som är den ende spelare som nått tio Grand Slam-finaler i följd (från Wimbledon 2005 till US Open 2007), är sedan 16 oktober 2008 också den tennisspelare som historiskt sett har tjänat mest pengar på sin sport.[4]

Priset som världens bäste idrottsman alla kategorier, Laureus World Sportsman of the Year, har tilldelats Roger Federer vid hela fyra tillfällen (2005-2008).

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Roger Federer föddes den 8 augusti 1981 i Münchenstein, en förstad till Basel, som son till Robert Federer och Lynette Durand. Fadern är schweizare och modern sydafrikanska. Tillsammans har de även dottern Diana (f. 1979).

I sin ungdom såg Federer framför allt upp till Boris Becker och Stefan Edberg. På tennisbanan hade han ett mycket hett temperament och var väldigt känslig för motgångar. Svensken Peter Lundgren anställdes som huvudtränare åt schweiziska tennisförbundet när Federer var 14 år gammal. Denne fick ansvar för några av landets talangfulla spelare, däribland Federer. Lundgren fick ordning på sin adepts humör och förbättrade hans mentala styrka.

Under senare delen av juniorkarriären var Federer överlägsen sina jämnåriga. Han rankades 1998 som världsetta bland juniorer (under 18 år). Han vann bland annat juniorsingeln i Wimbledonmästerskapen och nådde final i US Open.

Professionell karriär[redigera | redigera wikitext]

Roger Federer 1998.

I hemmaturneringen i Gstaad i juli 1998 debuterade Roger Federer som professionell tennisspelare på ATP-touren. Under 1999 växlade han mellan ATP-tävlingar och Challengers. Under 2000 fick Federer sitt verkliga genombrott på touren. I mars spelade han sin första final, i Marseille, där det dock blev förlust mot landsmannen Marc Rosset. Veckan innan gjorde schweizaren sitt första Davis Cup-framträdande. Schweiz mötte Australien och Federer besegrade Mark Philippoussis men föll mot Lleyton Hewitt. På grus i Franska öppna avancerade han till åttondelsfinal och i OS i Sydney var han nära att erövra bronsmedaljen. På hemmaplan i Basel föll han i en tät final mot Thomas Enqvist. I Stockholm Open en månad senare satte en annan svensk stopp för honom, Andreas Vinciguerra i andra omgången. Framträdandet i Stockholm var Federers första. 2010 återvände han och erövrade titeln i Stockholm för första gången.

2001[redigera | redigera wikitext]

I Milano vann Federer sin första ATP-titel. Bara några veckor senare tog han även sin första dubbeltitel i par med Jonas Björkman, detta i storturneringen i Rotterdam. Vid årets slut hade han nått ytterligare två singelfinaler och dessutom kvartsfinaler i Franska Öppna och Wimbledonmästerskapen, där han ställdes mot den sjufaldige wimbledonmästaren Pete Sampras. Efter tre timmar och 40 minuter slog schweizaren in matchbollen och bröt amerikanens segersvit på 31 matcher i turneringen. Enligt många blev detta vändpunkten i amerikanens karriär. I nästkommande match (kvartsfinal) blev dock Tim Henman för svår.

I Davis Cup-matchen mot USA var han tongivande och tog Schweiz samtliga tre segrar.

Federer avancerade 16 placeringar på världsrankingen och slutade året som nummer 13.

2002[redigera | redigera wikitext]

Roger Federer under US Open 2002.

Sin första final i Tennis Masters Cup-sammanhang nådde han i Miami, där det dock tog stopp mot Andre Agassi. På grus i Hamburg några månader senare erövrade han sedan sin första Masters Series-titel, efter att bara ha tappat ett set under tävlingen.

Han lyckades däremot inte särskilt väl i Grand Slam-turneringarna. Två åttondelsfinaler (Australiska öppna, US Open) och två förluster i första omgången (Franska öppna, Wimbledonmästerskapen) blev årets facit.

Sommaren 2002 gick Federers mångårige tränare Peter Carter bort i en bilolycka. Trots detta lyckades Federer avsluta året på ett övertygande sätt genom seger i Wien och semifinal i Tennis Masters Cup.

2003[redigera | redigera wikitext]

Federers enastående segersvit i Wimbledonmästerskapen inleddes under 2003 års upplaga. Schweizaren tappade bara ett set på hela turneringen. I finalen besegrades australiensaren Mark Philippoussis komfortabelt med 7-6, 6-2, 7-6. Därmed blev schweizaren den fjärde efter Björn Borg, Stefan Edberg och Pat Cash att vinna både juniorsingel- och herrsingeltiteln i tävlingen.

I övriga Grand Slam-turneringar hade Federer blandade framgångar. Han förlorade mot David Nalbandian i Australiska öppnas fjärde omgång, och fick respass redan i första omgången av Franska öppna efter förlust mot peruanen Luis Horna. I US Open nådde Federer omgång fyra innan David Nalbandian blev för svår.

Totalt blev 2003 Federers mest framgångsrika år hittills med sju singeltitlar och två dubbeltitlar. Federer vann ATP-slutspelet i Houston genom att finalbesegra Andre Agassi. Schweiz nådde semifinal i Davis Cup, det näst bästa resultatet någonsin. Det schweiziska laget stod och föll med Federer som imponerade genom att vinna fem av sex spelade matcher. Enda förlusten kom i semifinalen mot Australiens Lleyton Hewitt. Amerikanen Andy Roddick, som Federer avfärdade i semifinalen i Wimbledonmästerskapen, var den ende som rankades högre vid årets slut.

Under 2003 bröt Federer med Peter Lundgren. Inga dispyter parterna emellan har rapporterats ligga bakom beslutet. Federer fortsatte sedan tränarlös till 2005, då Tony Roche följde med honom på Grand Slam-tävlingarna. Deras samarbete upphörde 2007.

2004[redigera | redigera wikitext]

Federer inledde säsongen med att spela hem sin första Australiska öppna-titel när ryssen Marat Safin besegrades i finalen med 7-6, 6-4, 6-2. Den 2 februari nådde schweizaren för första gången den åtråvärda positionen som världens bäste tennisspelare, vilken han lyckades försvara året ut genom att vinna hela elva titlar, tangerandes Ivan Lendls prestation från 1985. I Wimbledonmästerskapen försvarade Federer sin titel genom att i finalen besegra storservaren Andy Roddick. Det blev tuffare på hardcourt i US Open en månad senare. En annan amerikan, legendaren Andre Agassi, höll på att sätta stopp för Federer i kvartfinalen, men den förre världsettan fick se sig besegrad med 3-2 i set. I finalen övervann schweizaren sedan Lleyton Hewitt komfortabelt.

Federer vann därmed tre av årets fyra Grand Slam-turneringar och tangerade med det Mats Wilanders bedrift från 1988. Enda plumpen hade kommit i Franska Öppna där Gustavo Kuerten hade visat sig för svår i den tredje omgången. I Tennis Masters Cup var schweizaren överlägsen och försvarade sin titel genom att endast tappa ett set. Federer avslutade året utan att ha förlorat en enda match mot någon spelare inom topp 10 på rankingen.

2005[redigera | redigera wikitext]

Årets andra tävling för schweizaren var Australiska öppna, där Federer övertygande hade spelat sig fram till en semifinal mot ryssen Marat Safin. I den redan klassiska matchen lyckades ryssen efter 4 timmar och 40 minuter besegra världsettan. Segersiffrorna skrevs till 7-5, 4-6, 7-5, 6-7, 9-7 och Safin vann sedan finalen över Lleyton Hewitt.

Federer reste sig och vann sedan fyra raka turneringar, däribland Masters-tävlingen i Miami. Han ställdes där mot den spanske supertalangen Rafael Nadal, som snabbt tog ledningen med 2-0 i set. Federer svarade sedan för en stark upphämtning och vände matchen till seger 3-2 i set. De två skulle mötas några månader senare, i semifinal i Franska öppna. Federer, som inte hade tappat ett enda set på vägen fram, fick se sig besegrad av den då 19-årige spanjoren med 6-3, 4-6, 6-4, 6-3.

Bara några veckor senare var det dags för Wimbledonmästerskapen, en tävling Federer hade chansen att vinna för tredje året i följd. Detta lyckades han göra, och i finalen betvingades återigen amerikanen Andy Roddick med 3-1 i set.

Efter ett längre speluppehåll efter Wimbledonmästerskapen vann Federer Masters-tävlingen i Cincinnati. Nästa stora mål var att försvara US Open-titeln från 2004, vilket han också gjorde efter att ha besegrat Andre Agassi i finalen. Sammanlagt tappade Federer bara två set under turneringen.

2006[redigera | redigera wikitext]

Många tolkade Federers överlägsenhet på tennisbanan som att schweizaren snart skulle göra en äkta tennisens Grand Slam, det vill säga lyckas vinna samtliga Grand Slam-turneringar under ett och samma kalenderår. Federers skicklighet och slagstyrka på alla underlag gjorde att folk gav honom en stor chans att bli den tredje manlige spelaren efter Donald Budge (1938) och Rod Laver (1962 och 1969) att göra detta.

I vanlig ordning anlände Federer till Australiska öppna som seedad etta och infriade till en början alla förväntningar. I åttondelsfinalen pressades han dock till fem set av tysken Tommy Haas. Även efterföljande match, mot Nikolaj Davydenko blev osedvanligt tuff. Efter mycket om och men stod han ändå som finalist för andra gången i tävlingen. Motståndaren var turneringens överraskning, den 54-rankade cyprioten Marcos Baghdatis. Efter en sämre inledning kunde dock Federer vinna tämligen enkelt. Den efterföljande prisutdelningen var mycket känslosam för Federer som under sitt segertal brast i gråt.

Federer i US Open 2006.

Under 2006 möttes schweizaren och Rafael Nadal i flera uppmärksammade och prestigefyllda matcher. Den numera så omtalade rivaliteten mellan världens två bästa spelare inleddes på allvar under första halvåret, då Federer och Nadal möttes fyra gånger, samtliga möten i finaler. Tre av matcherna spelades på grus (Monte Carlo, Rom, Paris) och en på hardcourt (Dubai). Nadal vann samtliga möten (Federer hade matchboll i finalen Rom).

I Paris hade Federer fått en relativt gynnsam lottning och han hade inga större problem med att spela sig fram till en semifinal mot David Nalbandian. Argentinaren var inför mötet en av få med plusstatistik i vunna matcher mot världsettan. Federer var tidigt illa ute och tappade första set för att sedan ta det andra, men då Nalbandian fick krampkänningar i tredje set valde han att bryta. Föga överraskande väntade Rafael Nadal i finalen. Federers förhoppningar om en första Franska öppna-titel stärktes efter det första setet som schweizaren spelade hem enkelt. Dock svarade spanjoren sedan för imponerande grusspel och kunde vinna med 1-6, 6-1, 6-4, 7-6.

Trots den förmodade besvikelsen efter Franska öppna spelade Federer redan veckan efter finalen grästurneringen i tyska Halle, detta som ett led i förberedelserna för Wimbledonmästerskapen där han hade chans att ta sin fjärde raka titel. Segern i Halle stärkte världsettans självförtroende inför Grand Slam-turneringen, där han skulle bli den som vunnit flest matcher i följd på gräs om han besegrade Richard Gasquet i första omgången. Den då 50-rankade fransmannen hade inget svar mot Federer som enkelt kunde vinna i tre set, och därmed slå Björn Borgs segerföljd på 41 gräsmatcher. Federer fortsatte i samma stil, och tappade inte ett set fram till finalen. Schweizarens fjärde Wimbledon-titel blev ett faktum sedan Federer vunnit över Rafael Nadal, som överraskande nått finalen, med 3-1 i set. Därmed tog Federer sin första seger på över ett år mot spanjoren.

I och med segern i US Open i september blev Federer den förste att vinna Grand Slam-tävlingen tre år i rad sedan Ivan Lendl (1985-1987). Innan årets slut hade schweizaren plockat hem ytterligare tre titlar (Tokyo, Basel och Tennis Masters Cup). I Tennis Masters Cup besegrade Federer Rafael Nadal med 2-0 i semifinalen för att sedan i finalen besegra amerikanen James Blake i tre raka set.

2006 vann Roger Federer tolv titlar, och överträffade därmed sina tidigare rekord på elva titlar från 2004 och 2005.

2007[redigera | redigera wikitext]

Roger Federer i Cincinnati 2007

Säsongen 2007 inledde Federer med seger i Australiska öppna efter att ha besegrat chilenaren Fernando González i finalen. För första gången i en Grand Slam-tävling tappade inte schweizaren ett enda set, vilket endast fyra andra spelare klarat av under Öppna Eran (d.v.s. från 1968, då det blev tillåtet för professionella spelare att delta i Grand Slam-turneringar).

I stortävlingen i Hamburg två veckor före Franska öppna besegrade Federer för första gången Nadal på grus. Detta blev extra uppmärksammat eftersom spanjorens segersvit på 82 matcher bröts. I Franska öppna släcktes däremot Federers förhoppningar om att under året vinna en "äkta Tennisens Grand Slam". Han förlorade finalen för andra året i rad mot Rafael Nadal (3-6, 6-4, 3-6, 4-6).

Federer besegrade Nadal i en mycket dramatisk final över fem set i Wimbledonmästerskapen. Segersiffrorna skrevs till 7-6, 4-6, 7-6, 2-6, 6-2. Enligt Tennis Magazine var detta årets match på ATP-touren. Federer tangerade därmed Björn Borgs 27 år gamla rekordnotering med fem singeltitlar i rad i turneringen. Han tangerade också Borgs och Rod Lavers noteringar om elva vunna singeltitlar i Grand Slam-turneringar. Inför och efter samtliga matcher i turneringen bar Federer vita långbyxor och vit kavaj.

I september vann han US Open för fjärde gången genom finalseger i tre jämna set över serben Novak Djokovic (7-6, 7-6, 6-4). Federer tangerade därmed Roy Emersons gamla rekordnotering om 12 Grand Slam-titlar i singel.

Roger Federer vann årets sista tävling, Tennis Masters Cup i Shanghai, efter segrar över bl.a. Rafael Nadal (semifinal) och David Ferrer (final).

Under hösten möttes Roger Federer och den amerikanske f.d. världsettan Pete Sampras i tre uppvisningsmatcher i Östasien. Federer vann de två första matcherna i Seoul och i Kuala Lumpur i raka set. I den sista matchen (i Macau) vann amerikanen.

2008[redigera | redigera wikitext]

I årets första Grand Slam-turnering, Australiska öppna, nådde Roger Federer semifinal. Där blev han utslagen av Novak Djokovic, 7-5, 6-3, 7-6 (7-5) som sedermera vann turneringen. Det var första gången sedan tredje omgången i Franska öppna 2004 (4-6, 4-6, 4-6 mot Gustavo Kuerten) som Federer förlorade en Grand Slam-match i raka set. Federers serie på tio raka Grand Slam-finaler bröts därmed. Inför Australiska öppna hade schweizaren haft magproblem, vilket hade gjort att han inte kunde träna fullt ut dagarna innan. Under våren drabbades Federer av ett elakartat virus som hämnade hans insatser på tennisbanan. Årets första fem månader blev en missräkning för schweizaren som blev titellös under denna period för första gången sedan 2000.

Sin grusdebut gjorde Federer i Estoril, Portugal, där han sedermera triumferade. Detta var schweizarens första och hittills enda titel under 2008. Veckan därpå spelade Federer masters-series-turneringen i Monte Carlo, där han gick till final. Där förlorade han mot Rafael Nadal. Inför grussäsongen hade schweizaren tagit hjälp av spanjoren José Higueras, en framgångsrik tränare och spelare. Detta för att få bästa möjliga förberedelser inför Franska öppna.

I Franska öppna hade Federer en relativt enkel resa genom de första omgångarna. Han förlorade ett set mot spanjoren Montanes i andra omgången och ett set mot Gonzalez i kvartsfinalen, men tog sig med stabilt spel fram till semifinalen där fransmannen Gael Monfils väntade. Federer tog första set med 6-2, men förlorade andra set med 6-7. Federer visade prov på nerver, och hade vid ett flertal tillfällen svårt att sätta sina avgörande lägen. Publiken vädrade morgonluft och hejade fram hemmafavoriten Monfils, men världsettan lyckades samla sig tillräckligt för att ta set tre och fyra med 6-3 och 7-5. Han förlorade dock finalen mot Rafael Nadal stort, med 6-1, 6-3, 6-0. Detta var Nadals fjärde titel i Franska öppna. Veckan efter tog Federer sin femte titel i tyska Halle och tappade inte sin serve under hela veckan.

I Wimbledonmästerskapen gjorde Federer processen kort med samtliga spelare han mötte fram till finalen. Bland dem han vann över fanns Marat Safin, Lleyton Hewitt och Robin Söderling, men ingen av dem kunde bjuda världsettan något motstånd värt namnet - känslan var snarare att Federer gjorde precis vad som krävdes för att vinna matchen, och bara glimtvis plockade fram det spel han kan spela. Han gick till finalen mot Nadal utan att tappa ett enda set, och med 65 raka vinster på gräs bakom sig. Federer hade chansen att vid vinst bli den andre spelare någonsin och den förste i modern tid att vinna sex raka singeltitlar i tävlingen (William Renshaw vann tävlingen 1881-1886). I finalen blev det dock förlust efter en tuff match som pågick över fem set och i nästan fem timmar. Matchen fick avbrytas på grund av regn två gånger. Nadal vann de två första seten med 6-4, 6-4, men Federer kom tillbaka och tog set tre och fyra i tiebreak - i fjärde setets tiebreak hade han två matchbollar mot sig. I femte set följdes spelarna åt fram till 7-7, där spanjoren lyckades bryta Federers serve. Sedan kunde Nadal serva hem matchen och vinna turneringen. Spekulationer gjorde gällande att ändringar av tävlingens gräsunderlag och bollarnas vikt som gjorde spelet långsammare var faktorer som hindrade schweizaren att ta sin sjätte raka titel i tävlingen. Ett långsammare spel skulle i så fall gynna en spelare som Nadal, och missgynna Federer.[5][6]

Roger Federer i Cincinnati 2008.

I Toronto (Canada Masters) förlorade Federer mot Gilles Simon med 6-2 5-7 4-6 i andra omgången, medan världstvåan Rafael Nadal vann hela turneringen. I den efterföljande Masters-turneringen i Cincinnati förlorade Federer (den regerande mästaren) redan i tredje omgången mot Ivo Karlovic. Nadal nådde semifinalen i samma turnering. Därmed stod det klart att spanjoren skulle ta över titeln som världsetta den 18 augusti, och förpassa Federer till andraplatsen.

Med vissheten om att han gjorde sin sista vecka som världsetta gick schweizaren in i OS-turneringen i tennis. Efter tre vunna matcher blev det respass i kvartsfinalen av amerikanen James Blake, som vann i två raka set. Federer kunde istället koncentrera sig på spel i dubbel, där han tillsammans med Stanislas Wawrinka utgjorde Schweiz herrdubbellag. Efter imponerande dubbelspel tog sig schweizarna fram till en semifinal mot världsettorna Bob och Mike Bryan från USA, där de överraskade med en seger i två raka set. I finalen väntade Sverige med Simon Aspelin/Thomas Johansson. De utgjorde inget större hot mot en schweizisk seger som skrevs till 6-3, 6-4, 6-7, 6-3 efter stabilt spel av framför allt Federer. Guldet var Federers första någonsin i OS-sammanhang.

Inför US Open var Federer för första gången sedan Franska Öppna 2004 inte förstaseedad i en Grand Slam-turnering. Om han inte skulle vinna turneringen skulle 2008 dessutom bli Federers första år sedan 2002 utan någon Grand Slam-titel. Federer inledde turneringen stabilt, och tog sig till fjärde omgången utan setförlust. Där mötte han ryssen Igor Andrejev och vann en tuff femsetare. I kvartsfinalen besegrades Gilles Müller och i semifinalen - en repris på US Open-finalen från året innan - slog han tredjeseedade Novak Djokovic med 3-1 i set. I finalen väntade Andy Murray, som något överraskande hade besegrat nyblivne världsettan Nadal sin semifinal. Det blev en relativt komfortabel match för Federer - han vann i tre raka set med siffrorna 6-2, 7-5, 6-2. Därmed var hans 13:e Grand Slam-titel ett faktum - hans femte raka turneringsseger i US Open. Det är Federer ensam om att ha lyckats med under öppna eran. Bedriften att vinna minst fem konsekutiva singeltitlar i US Open delar Federer med tre andra spelare, nämligen Richard Sears (1881-1887), William Larned (1907-1911) och Bill Tilden (1920-1925).

I slutet av oktober vann Federer för tredje året i följd turneringen i sin hemstad Basel, och blev därmed för övrigt den förste att klara av bedriften. Han tappade bara ett set fram till finalen och besegrade där formstarke David Nalbandian, 6-3, 6-4.

2009[redigera | redigera wikitext]

I Australiska öppna nådde Federer final. På vägen dit mötte han i åttondelsfinalen tjecken Tomáš Berdych som tog ledningen med 2-0 i set. Federer lyckades dock vända matchen och vinna. Federer spelade sedan i den turneringen sin 19:e raka Grand Slam-semifinal vilket är rekord för ATP-spelare. I semifinalen besegrade han amerikanen Andy Roddick i tre raka set. Den följande finalen blev en tuff 5-setsmatch som han förlorade mot världsettan Rafael Nadal med 5-7, 6-3, 6-7 (3-7), 6-3, 2-6. Federer visade hur besviken han var under prisutdelningen, då han föll i tårar.

I stortävlingarna i Indian Wells och Miami nådde Federer semifinal i båda turneringarna men förlorade dessa mot Novak Djokovic respektive Andy Murray.

I den för året nya ATP-1000-tävlingen i Madrid på grus tog Federer sin första titel för året. I finalen besegrade han världsettan Rafael Nadal. Det var Federers första vinst mot denne sedan slutet av 2007 och hans andra karriärvinst mot spanjoren på grus.

I Franska Öppna tog sig andraseedade Federer igenom de första omgångarna utan att imponera. Han nådde åttondelsfinalen där han mötte tysken Tommy Haas. Denne vann de första två seten, men Federer lyckades vända och vinna de tre följande. Federer utklassade sedan hemmahoppet Gaël Monfils i kvartsfinalen och möte argentinaren Juan Martín del Potro i semifinalen. Federer säkrade en plats i finalen för fjärde året i rad genom att besegra del Potro över 5 set. I finalen som spelades 7 juni 2009 mötte han svenske Robin Söderling, som svarat för turneringens stora skräll genom att i sin åttondelsfinal ha besegrat Rafael Nadal, som tagit singeltiteln de senaste fyra omgångarna av turneringen. Federer vann matchen som slutade 6-1, 7-6, 6-4 och fick därmed sin första titel i Franska Öppna och tangerar nu även Pete Sampras rekord på 14 GS-titlar. Federer blev också med segern den förste manlige spelaren sedan Andre Agassi som vunnit singeltiteln i alla fyra GS-turneringar, vilket betecknas som en "Karriär Grand Slam".

I Wimbledonmästerskapen blev Federer högst seedad sedan Rafael Nadal på grund av knäskada varit tvungen att dra sig ur turneringen. I första omgången slog Federer Yen-Hsun Lu i raka set med siffrorna 7-5, 6-3, 6-2 efter att ha legat under med ett break i första set. Något enklare gick det i andra omgången efter seger mot Guillermo Garcia-Lopez med 6-2, 6-2, 6-4. I tredje rundan tog sig Federer an Philipp Kohlschreiber och förlorade då sitt första set i turneringen men kunde till slut vinna med 6–3, 6–2, 6–7 (5), 6–1. I åttondelsfinalen väntade Robin Söderling bara veckor efter deras möte i finalen av Öppna franska. Precis som då vann Federer i raka set med siffrorna 6–4, 7–6 (7-5), 7–6 (7-5). I kvartsfinal väntade Ivo Karlović som inte tillfogade Federer några större problem och Federer avgick med segern med 6–3, 7–5, 7–6 (7-3). Segern betydde att Federer utökade sin svit till 21 raka Grand Slam-semifinaler. I semifinalen väntade Tommy Haas som inte heller lyckades ta set från Federer som vann med 7–6 (7-3), 7–5, 6–3. Vinsten innebar att Federer slog rekord med sju raka Wimbledonfinaler samt att han hade nått sin totalt 20:e Grand Slam-final - det tidigare rekordet på 19 finaler delade han med Ivan Lendl. I finalen ställdes Federer för tredje gången i en Wimbledonfinal mot Andy Roddick. Federer vann finalen efter fem set i en match som tog 4 timmar och 17 minuter och som slutade med siffrorna 5–7, 7–6 (8-6), 7–6 (7-5), 3–6, 16–14. Matchen var nytt rekord för antal game i en Grand Slam-final med 77 stycken samt rekord för antal game i ett femte set i en Grand Slam-final med 30 stycken. Segern innebar också att Federer återtog platsen som världsetta på rankingen från Rafael Nadal.

Federer nådde i september åter finalen i US Open. På vägen dit besegrade han spelare som Lleyton Hewitt, Robin Söderling (kvartsfinal) och Novak Djokovic (semifinal). Finalmatchen mot argentinaren Juan Martin del Potro, som i sin semifinal besegrat Rafael Nadal, blev mycket spännande och gick till fem set, av vilka två avgjordes i tie-break. Argentinaren vann matchen med siffrorna 3–6, 7–6(5), 4–6, 7–6(4), 6–2 och tog därmed sin första Grand Slam-titel.

För Federer innebar finalplatsen i årets US Open att han för tredje gången nått final i alla fyra Grand Slam-turneringar under en och samma säsong, en prestation han är ensam om.

Efter att Rafael Nadal förlorat sina två första gruppspelsmatcher i ATP World Tour Finals stod det klart att Roger Federer ännu en gång kunde krönas som ATP World Tour Champion, det vill säga den spelare som är rankad etta vid årets slut.

2010[redigera | redigera wikitext]

Roger Federer under Australiska öppna 2010

I Australiska öppna nådde Federer åter igen final. Detta innebar att Federer nådde sin 23:de raka semifinal i Grand Slam-sammanhang. På vägen mot finalen besegrade Federer bland Igor Andrejev, Victor Hănescu, Albert Montañés, Lleyton Hewitt, Nikolay Davydenko och Jo-Wilfried Tsonga. I finalen ställdes han mot Andy Murray som han besegrade med 6-3, 6-4, 7-6. Segern var Federers 16:e Grand Slam-seger.

Under våren och sommaren hade Federer skadeproblem, bland annat från ryggen. Trots detta spelade han på hög nivå, men lyckades inte nå final i någon av säsongens tre återstående GS-turneringar. I Franska Öppna besegrades han i kvartsfinalen av blivande finalisten Robin Söderling. Förlusten innebar att Federer förlorade sin förstaplats i världsrankingen, vilket betyder att han ännu inte innehar rekordet som den spelare som innehaft förstaplatsen längst tid (Pete Sampras 286 veckor, Federer 284 veckor). I Wimbledonmästerskapen besegrades Federer oväntat av Tomáš Berdych i fyra set i kvartsfinalen. Både Franska Öppna och Wimbledon vanns av Rafael Nadal, som därmed befäste sin position som ny världsetta. I september deltog Federer i US Open i tennis. Federer uppvisade i ett antal inledande matcher god form utan tecken på skadeproblem. Utan tidigare setförluster i turneringen och bland annat genom seger över Söderling i kvartsfinalen mötte han Novak Đoković i semifinalen. Matchen blev mycket jämn och slutligen stod Dokovic som segrare efter fem set (5-7, 6-1, 5-7, 6-2, 7-5). I det femte setet hade Federer en gameledning med 5-4 och spelade sig i det följande gamet fram till två matchbollar (poängledning 40-15). Dokovic lyckades dock vända och vann det gamet och de två följande.

Federer gjorde därefter ett kortare uppehåll, men kom tillbaka och nådde final i Shanghai, som han förlorade mot Andy Murray i två raka set (6-3, 6-2). Schweizaren åkte sedan till Sverige för att för första gången sedan 2000 delta i If Stockholm Open. Det blev en lyckad vecka för Federer som vann turneringen efter att ha besegrat Taylor Dent, landsmannen Stanislas Wawrinka, Ivan Ljubičić och i finalen den stora överraskningen Florian Mayer.

Federer deltog sedan i hemmaturneringen i Basel som topp-seedad. Han nådde finalen där han liksom året före mötte Novak Djokovic. Denna gång fick Federer revansch för fjolårsnederlaget genom att besegra serben i tre set till och ta sin fjärde titel på hemmabanan. Federer spelade sedan Paris Masters, en turnering han aldrig vunnit, inte ens nått final. Federer spelade övertygande men förlorade semifinalen mot fransmannen Gael Monfils i tre tuffa tiebreak set.

Federer avslutade spelåret i London, Barclays ATP World Tour Finals. Säsongens 8 bästa spelare gör upp om titeln. Federer fick ett fantastiskt facit genom att gå obesegrad genom gruppspelet, där han i raka set slog David Ferrer, Andy Murray och Robin Söderling. Han besegrade sedan Novak Djokovic i semifinalen och avslutade spelåret med en 6-3, 3-6, 6-1 finalseger över spanske rivalen Rafael Nadal.

2011[redigera | redigera wikitext]

Schweizaren avslutade året inom topp 3 för nionde året i rad... Vann 4 av 6 finaler under året, avslutade året med en vinstsvit på 17 raka matcher och tre titlar,inkluderat en rekordbrytande sjätte titel i Barclays ATp World Tour Finals... Hans 70 titlar i karriären ligger på fjärde plats i den Öppna eran och 807 matchvinster är nummer 6 i den Öppna Eran...

Öppnade säsongen med en titel i Doha där han besegrade Davydenko...Titelvinsten förlängde vinstsvinten till 11 år i följd med minst 1 ATP titel per år, delas med Andy Roddick som längsta vinstsviten bland de aktiva spelarna...Nådde minst kvartsfinal i 14 av 16 turneringar, inkluderat alla Grand Slam mästerskapen...

Har nått kvartsfinal eller bättre i 30 raka Grand Slam turneringar som daterar tillbaka till Wimbledon 2004...

2012[redigera | redigera wikitext]

Federer nådde semifinal i Australiska öppna, där ställdes han mot spanjoren Rafael Nadal som vann med siffrorna 6-7(5), 6-2, 7-6(5) 6-4. I februari vann Federer den första titeln för året i ABN AMRO, Holland. Han mötte argentinaren Juan Martin del Potro som han finalbesegrade i två raka set. Federer var ännu en gång framme i final i ATP 500 Dubai där han besegrade skotten Andy Murray. Vinsten var hans 72:a ATP-titel. Under Indian Wells mötte Federer åter spanska rivalen Nadal som han besegrade och tog därmed revansch från semifinal-förlusten i Australiska öppna.

Roger Federer vann sin 7:e singeltitel i Wimbledon. På vägen till finalen besegrade han Albert Ramos, Fabio Foginini, Julien Benneteau, Xavier Malisse, Mikhaeil Youzhny och världsettan Novak Djokovic. I finalen mötte han hemmahoppet Andy Murray. Efter tre timmar och tjugotre minuters spel tog Federer hem titeln. I och med den segern tangerade han Pete Sampras rekord på 7 vunna Wimbledontitlar. Segern innebar också att Federer vann sin 17:e Grand Slam-titel och att han tog tillbaka förstaplatsen på världsrankingen från Djokovic.

Strax efter Wimbledon mötte Federer åter Murray på Wimbledons Centre Court, då i OS-finalen, där Murray besegrade Federer i tre raka set (6-2, 6-1, 6-4). Federer tog därmed OS-silver tillika sin första individuella OS-medalj i tennis.

2013[redigera | redigera wikitext]

Genom vinsten över Tomic i tredje omgången av Australian Open så blev schweizaren den första manliga spelaren att vinna 250 Grand Slam matcher...Han nådde sin trettiofemte raka Grand Slam kvartsfinal med vinsten över Raonic och besegrade åttonde rankade Tsonga i kvartsfinal på fem set innan han förlorade i fem set mot tredje rankade Murray i semifinalen (förlorade första fem sets matchen av de tre senaste)...Det var första gången i hans karriär som han spelade två fem sets matcher i följd...Hade varit historiskt om bedriften att bli första man att nå 6 finaler i Australien Open i den Öppna Eran...

Förlorade kvartsfinalen mot Benneteau i Rotterdam och tappade den då sin 28 matcher långa svit med vinster över spelare utanför top 10 i kvartsfinaler (förlorade senaste mot 27 rankade Stepanek i Rom 2008)... Den första Mars, i Dubais semifinal, misslyckades att vinna 3 matchbollar mot Berdych i en 6-4 i tredje sets förlust...

Nådde sin femtioåttonde ATP World Tour Master 1000 kvartsfinal i Indian Wells (förlorade mot Nadal)...Försämrade rivaliteten till 10-19...

Spelade World Tour turneringen i Madrid... 9 May, förlorade i en ATP Wolrd Tour Master 1000 tredje omgång i Madrid för första gången sedan Miami i Mars 2012; förlorade mot Nishikori i tre set...

Förlorade mot Nadal för den tjugonde gången av trettio möten i ATP World Tour Masters 1000 finalen i Rom...Reser till Roland Garros utan någon titel för året för första gången sedan 2000...

Andra Juni, Blir en av fyra spelare i ATP historia som har vunnit 900 matcher i och med vinsten över i Simon i Roland Garros fjärde omgång...Endast Connors, Lendl och Vilas har vunnit fler matcher...Blir den första spelare att vinna 900 matcher sedan Lendl i Tokyo-indoor (vann över S. Davis) i oktober 1990...4 Juni, förlorar kvartsfinalen i Roland Garros (förlust mot Tsonga)...

14 Juni i Halles kvartsfinal, vann sin andra 6-0,6-0 i sin karriär över Zverev (första gången mot Gaudio i 2005 års upplaga av Tennis Master Cup i semifinalen i Shanghai)... 16 Juni, vann sin sjätte titel i Halle och 77:de titel i karriären för att matcha John Mcenroe på plats nummer 3 i flest titlar i den Öppna Eran...Vann över Haas i semifinalen och Youzhny i finalen...

Federer som Davis Cup-spelare[redigera | redigera wikitext]

Roger Federer har deltagit regelbundet i det schweiziska Davis Cup-laget från år 1999, och därvid spelat 44 matcher av vilka han vunnit 33 (augusti 2008). Som längst nådde laget World Group semifinal mot Australien år 2003. Federer vann i det mötet en singelmatch över Mark Philippoussis men förlorade mot Lleyton Hewitt. I början av året har Federer sagt att han ska börja spela Davis Cup igen och han ska vara med i möten mot USA och Spanien.

Spelaren[redigera | redigera wikitext]

Roger Federer är en komplett tennisspelare utan tekniska svagheter. Hans skicklighet som professionell tennisspelare har renderat honom en särställning som den mest framgångsrika Grand Slam-spelaren under öppna eran med 17 Grand Slam titlar. Han hör till spelarkategorin "all-court player", spelare som rör sig över hela banan och varierar sitt spel med offensivt baslinjespel, nätattacker och serve-volley. Hans grundslag är mycket effektiva både på forehand och backhandsidan och slagna med tryck och precision och med liten felprocent. Federers servar är regelmässigt slagna med precis placering, mer sällan hårda, och anses vara bland de allra bästa på touren [källa behövs]. Hans precisa och kraftfulla forehand slås ofta med ett särskilt tryck som får kommentatorerna att särskilt kommentera det ljud som uppstår vid bollträffen.

Federer spelar med stor koncentration, kyla och taktisk blick. [källa behövs]. Han betraktas allmänt som en föredömlig sportsman, och har belönats med Stefan Edberg Sportmanship Award fem år i följd (2004-2008).

Personen[redigera | redigera wikitext]

Federer är bosatt i schweiziska Bottmingen tillsammans med sin fru Miroslava (Mirka) Vavrinec (f.d. tennisspelare). Federer talar schweizertyska (modersmål) samt standardtyska, franska och engelska och har inga problem att hålla presskonferenser och intervjuer på de olika språken.

Turneringssegrar (76)[redigera | redigera wikitext]

Grand Slam - Singeltitlar (17)[redigera | redigera wikitext]

År Mästerskap Finalmotståndare Setsiffror
2003 Wimbledon Mark Philippoussis 7-6, 6-2, 7-6
2004 Australian Open Marat Safin 7-6, 6-4, 6-2
2004 Wimbledon Andy Roddick 4-6, 7-5, 7-6, 6-4
2004 US Open Lleyton Hewitt 6-0, 7-6, 6-0
2005 Wimbledon Andy Roddick 6-2, 7-6, 6-4
2005 US Open Andre Agassi 6-3, 2-6, 7-6, 6-1
2006 Australian Open Marcos Baghdatis 5-7, 7-5, 6-0, 6-2
2006 Wimbledon Rafael Nadal 6-0, 7-6, 6-7, 6-3
2006 US Open Andy Roddick 6-2, 4-6, 7-5, 6-1
2007 Australian Open Fernando González 7-6, 6-4, 6-4
2007 Wimbledon Rafael Nadal 7-6, 4-6, 7-6, 2-6, 6-2
2007 US Open Novak Djokovic 7-6, 7-6, 6-4
2008 US Open Andy Murray 6-2, 7-5, 6-2
2009 Franska Öppna Robin Söderling 6-1, 7-6, 6-4
2009 Wimbledon Andy Roddick 5-7, 7-6, 7-6, 3-6, 16-14
2010 Australian Open Andy Murray 6-3, 6-4, 7-6
2012 Wimbledon Andy Murray 4-6, 7-5, 6-3, 6-4

Grand Slam - Finalförluster (7)[redigera | redigera wikitext]

År Mästerskap Finalmotståndare Setsiffror
2006 Franska öppna Rafael Nadal 6-1, 1-6, 4-6, 6-7
2007 Franska öppna Rafael Nadal 3-6, 6-4, 3-6, 4-6
2008 Franska öppna Rafael Nadal 1-6, 3-6, 0-6
2008 Wimbledon Rafael Nadal 4-6, 4-6, 7-6 (7-5), 7-6 (10-8), 7-9
2009 Australian Open Rafael Nadal 5-7, 6-3, 6-7 (3-7), 6-3, 2-6
2009 US Open Juan Martín del Potro 6–3, 6–7(5), 6–4, 6–7(4), 2–6
2011 Franska öppna Rafael Nadal 5–7, 6–7(3–7), 7–5, 1–6

Övriga singeltitlar (59)[redigera | redigera wikitext]

Titlar efter tävlingskategori
Tennis Masters Cup / ATP World Tour Finals (6)
ATP Masters Series (21)
ATP-touren (33)
Titlar efter underlag (inkl. grand slam)
Hardcourt (52)
Gräs (13)
Grus (10)
Matta (2)
Nr. Datum Turnering Underlag Finalmotståndare Resultat
1. 4 februari 2001 Milano, Italien (1) Matta (i) Frankrike Julien Boutter 6–4, 6–7(7), 6–4
2. 13 januari 2002 Sydney, Australien (1) Hardcourt Argentina Juan Ignacio Chela 6–3, 6–3
3. 19 maj 2002 Hamburg, Tyskland (1) Grus Ryssland Marat Safin 6–1, 6–3, 6–4
4. 13 oktober 2002 Wien, Österrike (1) Hardcourt (i) Tjeckien Jiří Novák 6–4, 6–1, 3–6, 6–4
5. 16 februari 2003 Marseille, Frankrike (1) Hardcourt (i) Sverige Jonas Björkman 6–2, 7–6(6)
6. 2 mars 2003 Dubai, Förenade Arabemiraten (1) Hardcourt Tjeckien Jiří Novák 6–1, 7–6(2)
7. 4 maj 2003 München, Tyskland (1) Grus Finland Jarkko Nieminen 6–1, 6–4
8. 15 juni 2003 Halle, Tyskland (1) Gräs Tyskland Nicolas Kiefer 6–1, 6–3
9. 12 oktober 2003 Wien, Österrike (2) Hardcourt (i) Spanien Carlos Moyà 6–3, 6–3, 6–3
10. 16 november 2003 Tennis Masters Cup, Houston, USA (1) Hardcourt USA Andre Agassi 6–3, 6–0, 6–4
11. 7 mars 2004 Dubai, Förenade Arabemiraten (2) Hardcourt Spanien Feliciano López 4–6, 6–1, 6–2
12. 21 mars 2004 Indian Wells, USA (1) Hardcourt Storbritannien Tim Henman 6–3, 6–3
13. 16 maj 2004 Hamburg, Tyskland (2) Grus Argentina Guillermo Coria 4–6, 6–4, 6–2, 6–3
14. 13 juni 2004 Halle, Tyskland (2) Gräs USA Mardy Fish 6–0, 6–3
15. 11 juli 2004 Gstaad, Schweiz (1) Grus Ryssland Igor Andrejev 6–2, 6–3, 5–7, 6–3
16. 1 augusti 2004 Toronto, Kanada (1) Hardcourt USA Andy Roddick 7–5, 6–3
17. 3 oktober 2004 Bangkok, Thailand (1) Hardcourt (i) USA Andy Roddick 6–4, 6–0
18. 21 november 2004 Tennis Masters Cup, Houston, USA (2) Hardcourt Australien Lleyton Hewitt 6–3, 6–2
19. 9 januari 2005 Doha, Qatar (1) Hardcourt Kroatien Ivan Ljubičić 6–3, 6–1
20. 20 februari 2005 Rotterdam, Nederländerna (1) Hardcourt (i) Kroatien Ivan Ljubičić 5–7, 7–5, 7–6(5)
21. 27 februari 2005 Dubai, Förenade arabemiraten (3) Hardcourt Kroatien Ivan Ljubičić 6–1, 6–7(6), 6–3
22. 20 mars 2005 Indian Wells, USA (2) Hardcourt Australien Lleyton Hewitt 6–2, 6–4, 6–4
23. 3 april 2005 Miami, USA (1) Hardcourt Spanien Rafael Nadal 2–6, 6–7(4), 7–6(5), 6–3, 6–1
24. 15 maj 2005 Hamburg, Tyskland (3) Grus Frankrike Richard Gasquet 6–3, 7–5, 7–6(4)
25. 13 juni 2005 Halle, Tyskland (3) Gräs Ryssland Marat Safin 6–4, 6–7(6), 6–4
26. 21 augusti 2005 Cincinnati, USA (1) Hardcourt USA Andy Roddick 6–3, 7–5
27. 2 oktober 2005 Bangkok, Thailand (2) Hardcourt (i) Storbritannien Andy Murray 6–3, 7–5
28. 8 januari 2006 Doha, Qatar (2) Hardcourt Frankrike Gaël Monfils 6–3, 7–6(5)
29. 19 mars 2006 Indian Wells, USA (3) Hardcourt USA James Blake 7–5, 6–3, 6–0
30. 2 april 2006 Miami, USA (2) Hardcourt Kroatien Ivan Ljubičić 7–6(5), 7–6(4), 7–6(6)
31. 18 juni 2006 Halle, Tyskland (4) Gräs Tjeckien Tomáš Berdych 6–0, 6–7(4), 6–2
32. 13 augusti 2006 Toronto, Kanada (2) Hardcourt Frankrike Richard Gasquet 2–6, 6–3, 6–2
33. 8 oktober 2006 Tokyo, Japan (1) Hardcourt Storbritannien Tim Henman 6–3, 6–3
34. 22 oktober 2006 Madrid, Spanien (1) Hardcourt (i) Chile Fernando González 7–5, 6–1, 6–0
35. 29 oktober 2006 Basel, Schweiz (1) Matta (i) Chile Fernando González 6–3, 6–2, 7–6(3)
36. 19 november 2006 Tennis Masters Cup, Shanghai, Kina (3) Hardcourt (i) USA James Blake 6–0, 6–3, 6–4
37. 3 mars 2007 Dubai, Förenade arabemiraten (4) Hard Ryssland Mikhail Youzhny 6–4, 6–3
38. 20 maj 2007 Hamburg, Tyskland (4) Grus Spanien Rafael Nadal 2–6, 6–2, 6–0
39. 19 augusti 2007 Cincinnati, USA (2) Hardcourt USA James Blake 6–1, 6–4
40. 28 oktober 2007 Basel, Schweiz (2) Hardcourt (i) Finland Jarkko Nieminen 6–3, 6–4
41. 18 november 2007 Tennis Masters Cup, Shanghai, Kina (4) Hardcourt (i) Spanien David Ferrer 6–2, 6–3, 6–2
42. 20 april 2008 Estoril, Portugal (1) Grus Ryssland Nikolaj Davydenko 7–6(5), 1–2 uppgivet
43. 15 juni 2008 Halle, Tyskland (5) Gräs Tyskland Philipp Kohlschreiber 6–3, 6–4
44. 26 oktober 2008 Basel, Schweiz (3) Hardcourt (i) Argentina David Nalbandian 6–3, 6–4
45. 17 maj 2009 Madrid, Spanien (2) Grus Spanien Rafael Nadal 6–4, 6–4
46. 23 augusti 2009 Cincinnati, USA (3) Hardcourt Serbien Novak Djokovic 6–1, 7–5
47. 23 augusti 2010 Cincinnati, USA (4) Hardcourt USA Mardy Fish 6–7(5), 7–6(1), 6–4
48. 24 oktober 2010 Stockholm, Sverige (1) Hardcourt (i) Tyskland Florian Mayer 6-4, 6-3
49. 7 november 2010 Basel, Schweiz (4) Hardcourt (i) Serbien Novak Djokovic 6-4, 3-6, 6-1
50. 28 november 2010 ATP World Tour Finals, London, Storbritannien (5) Hardcourt (i) Spanien Rafael Nadal 6-3, 3-6, 6-1
51. 8 januari 2011 Doha, Qatar (3) Hardcourt Ryssland Nikolaj Davydenko 6-3, 6-4
52. 6 november 2011 Basel, Schweiz (5) Hardcourt (i) Japan Kei Nishikori 6-1, 6-3
53.  13 november 2011 Paris, Frankrike (1) Hardcourt (i) Frankrike Jo-Wilfried Tsonga 6-1, 7-6(3)
54. 27 november 2011 ATP World Tour Finals, London, Storbritannien (6) Hardcourt (i) Frankrike Jo-Wilfried Tsonga 6-3, 6-7(6), 6-3
55. 19 februari 2012 Rotterdam, Nederländerna (2) Hardcourt (i) Argentina Juan Martin Del Potro 6-1, 6-4
56. 3 mars 2012 Dubai, Förenade Arabemiraten (5) Hardcourt Storbritannien Andy Murray 7-5, 6-4
57. 18 mars 2012 Indian Wells, USA (4) Hardcourt USA John Isner 7-6(7), 6-3
58. 13 maj 2012 Madrid, Spanien (3) Grus Tjeckien Tomas Berdych 3-6, 7-5, 7-5
59. 19 augusti 2012 Cincinnati, USA (5) Hardcourt Serbien Novak Djokovic 6–0, 7–6
60. 16 June 2013 Halle, Tyskland (6) Gräs Ryssland Mikhail Youzhny 6–7, 6-3,6-4

(i) = inomhus

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.guardian.co.uk/sport/2007/jun/24/tennis.wimbledon8
  2. ^ http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/tennis/8088191.stm
  3. ^ http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/tennis/8133532.stm
  4. ^ Federer Breaks The Bank; Leads Indoor Titles Won List atptennis.com
  5. ^ Federers sjätte i Wimbledon? sportal.nu
  6. ^ At Wimbledon, It's the Grass Stupid time.com

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Tennis ball.svg ATP-ranking topp 10 (7 juli 2014) Tennis ball.svg
1 Serbien Đoković 13 130
2 Spanien Nadal 12 670
3 Schweiz Federer 6 100
4 Schweiz Wawrinka 5 770
5 Tjeckien Berdych 4 410
6 Kanada Raonic 3 920
7 Spanien Ferrer 3 875
8 Argentina Del Potro 3 360
9 Bulgarien Dimitrov 3 270
10 Storbritannien Murray 3 040