Rolf Dieter Brinkmann

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rolf Dieter Brinkmann
Rdb.selfmade.100607.wisc.jpg
Född 1940
Vechta, Tyskland
Död 1975
London, England
Yrke Författare
Nationalitet Tyskland tysk
Verksam 1962-1975
Genrer poesi, novell, roman, hörspel, essä
Make/maka Maleen Brinkmann
Barn Robert Brinkmann (* 1 november 1964)

Rolf Dieter Brinkmann, född 16 april 1940 i Vechta, död 23 april 1975 i London, var en tysk poet, novell- och romanförfattare, essäist, redaktör och översättare. Han ses som en föregångare till 2000-talets poplitteratur[1] i sitt hemland, men med en subversiv grundkaraktär som den sentida strömningen saknar.[2]

” Vad vi kallar en "plats".
är många gånger bara en stol.		 „
— R. D. Brinkmann, 1969.[3]

Innehåll

Liv [redigera]

Huvudentrén till Akademie der Künste i Västberlin.

Rolf Dieter Brinkmann växte upp i en katolsk miljö i den lilla nordvästtyska staden Vechta. Fadern var utbildad boktryckare, liksom sin far, men arbetade efter kriget på skatteverket. Modern var en utbildad kokerska som före kriget varit köksmästarinna på ett gods i Westfalen, men efter kriget var hon hemmafru. Rolf - som var hans tilltalsnamn (andranamnet Dieter lades till senare som författarnamn) - var enda barnet. Han började redan som femåring i en katolsk folkskola, där han gick till 1950. Vid tio års ålder fortsatte han sina studier vid ett humanistiskt Gymnasium av tysk modell, språkinriktat, med latin, grekiska, engelska. Här gick han i åtta år, fram till våren 1958, då han kuggades i gammalgrekiska och kemi och fick gå utan slutbetyg.[4] En händelse han skulle återkomma till var moderns förtidiga död i cancer året innan, 1957.[5] Han flyttade 1959 till Essen för en plats som bokhandelsmedhjälpare. Tre år senare sadlade han om till Köln där han sedan hade sin hemadress livet ut. Talrika kortare uppehåll i London under 1960-talet förde honom nära den tidens anglosaxiska poesi och popmusik. Vid sidan av sitt tidiga författarskap läste han vid Pädagogische Hochschule (Lärarhögskolan) men från 1966 försörjde han sig som författare. 1964 gifte han sig med Maleen Kramer, som efter hans död har varit huvudredaktör vid utgivandet av Brinkmanns verk. De blev föräldrar samma år, till sonen Robert. 1968 började han arbeta med egna super 8-filmer och genomförde multimediala uppläsningar där de visades. I samband med en uppläsning vid Akademie der Künste i Västberlin samma år väckte han skandal under en efterföljande offentlig diskussion med kritikern Marcel Reich-Ranicki. Han höll upp sin roman Keiner weiß mehr (Ingen vet längre) och röt. Om den här vore ett maskingevär skulle jag skjuta ner er! [6] SDS protesterade året därpå mot Brinkmanns opolitiska hållning när han gjorde en uppläsning vid Kölns universitet och spelade skivor med popmusik till roter Documentawurst (röd documentakorv)[7]. Under första hälften av 1970-talet vistades han ett år i Rom som stipendiat i Villa Massimo och en period i Austin, Texas som gästföreläsare vid universitetets German Department. Våren 1975 gjorde han ett par uppläsningar i engelska Cambridge under den flera dagar långa, första upplagan av poesifestivalen Cambridge Poetry Festival. Detta var bara några veckor före publicerandet av Westwärts 1 & 2, hans första bok på fem år. Han framträdde den 19 april tillsammans med tre tyskspråkiga poeter, Erich Fried, Michael Hamburger och Jürgen Theobaldy, därefter den 20 april tillsammans med tre engelskspråkiga, John Ashbery, Ed Dorn och Lee Harwood. Kollegan Jürgen Theobaldy har senare skildrat Brinkmann under detta evenemang och hans sista tid i London, där han avled på en gata, påkörd av en bilförare och smitare ett par dagar efter festivalen, den 23 april.[8] Som den förste tilldelades han postumt det nyinstiftade litteraturpriset Petrarca-Preis samma vår.

Verk [redigera]

” Personen lika krävande - som dikterna givande. „
— Peter Handke [9]

Rolf Dieter Brinkmann var en radikal litterär förnyare med ett stort inflytande på efterkommande generationer inom det tyska språkområdet. Hans lyriska magnum opus är Westwärts 1 & 2 från 1975, ansedd som en av 1900-talets viktigaste tyska diktsamlingar.[10] Utdrag ur den finns i det svenska urvalet Doktor Karneval från 1988.

Hela Brinkmanns produktion finns tillgänglig på tyska i både samlingsutgåvor och utgåvor av enskilda verk. En utvidgad nyutgåva av diktsamlingen Westwärts 1 & 2 kom 2005. Den innehåller ytterligare 26 längre dikter som författaren tvingades ta bort av utrymmesskäl till första utgåvan 30 år innan. Även ett 75 sidor långt "okontrollerat efterord" är med, vilket han motvilligt också hade valt bort för att komma fram till de runt 180 sidor som förlaget hade tänkt sig. Början av detta efterord har tidigare bara varit publicerat i tidskriftsform.

I början av 1960-talet bildades en litterär skola i Köln runt den äldre författaren och förlagslektören Dieter Wellershoff och hans förlag Kiepenheuer & Witsch. Den kallas Kölner Schule des neuen Realismus och stod för en sorts ny realism. Allt tendensiöst och ideologiskt försökte rensas bort liksom behovet av omskrivningar eller metaforik. Rolf Dieter Brinkmann associeras med denna skola, åtminstone under 1960-talet. Gottfried Benn var en tidig influens för hans poesi, medan hans tidiga prosa, ett par novellsamlingar och en roman på 1960-talet, närmade sig den nya romanens estetik. Denna stils precisa beskrivning förblev en del av hans egen.

Mot slutet av 1960-talet var Brinkmann den som uppmärksammade amerikansk undergroundpoesi i Västtyskland, i synnerhet New York-skolans postmodernistiska variant, som översättare och introduktör. Han svarade för ett par omfattande diktantologier i ämnet, ACID och Silverscreen, och gav dessutom ut enskilda urvalsvolymer av Frank O'Haras och Ted Berrigans poesi. Som poet låg han redan från början väldigt nära denna litterära motsvarighet till popmusik och popkonst. I diktsamlingen Godzilla tematiserade han för övrigt på ett lekfullt sätt det med epoken förknippade, ofta omtalade men ändå litterärt undertryckta ämnet sex, vilket hade sina poetiska motsvarigheter i USA men saknades helt i såväl Västtyskland som Sverige.[11] Just detta förekommer inte heller på samma renodlade vis någon annanstans i Brinkmanns produktion. Hans poesi öppnar sig annars för det allmängiltigt vardagliga nuets innehåll. "Dikter är momentana fantasier...", börjar han med att konstatera i efterordet till Westwärts 1 & 2.[12] Den politiskt orienterade och samhällskritiska litteratur som växte sig allt starkare i början av 1970-talet var honom främmande. Den känsliga och förtvivlade civilisationskritik som genomsyrar Rom, Blicke och de övriga postumt utgivna prosaböckerna är betydligt mer djupgående.

1992 bildades ett litterärt Rolf Dieter Brinkmannsällskap i födelsestaden Vechta. Många arrangemang anordnades med kända författare på besök och flera publikationer utgavs i tidskrifts- och bokform. Under ett årsmöte i november 2012 beslutades dock att lägga ner verksamheten. Sällskapet togs därefter bort ur det nationella föreningsregistret i februari 2013.

Utmärkelser [redigera]

Rolf Dieter Brinkmannstipendium [redigera]

Köln, där Brinkmann bodde åren 1962-1975, instiftade 1990 ett årligt stipendium på 10 000 € till hans minne. Det är ägnat författare som bor eller verkar i Köln och som ännu inte fyllt 36 år. Den förste att tilldelas stipendiet var Thomas Kling (1990).

Verk (urval) [redigera]

Samtliga böcker utgivna av Rowohlt.

Ljudböcker [redigera]

  • Wörter Sex Schnitt. Originaltonaufnahmen 1973. [CD-bok], 5 CD med booklet, 385 min. (Intermedium Records, 2005)
  • The Last One. Readings / Autorenlesungen, Cambridge Poetry Festival 1975 [CD-bok], 59 min. (Intermedium Records, 2005)[15]

Svenska [redigera]

Engelska [redigera]

Bokomslag till den engelska utgåvan Under Glass (2010)
  • Like a pilot : Rolf Dieter Brinkmann, selected poems, 1963-1970 ; a bilingual edition, trans. Mark Terrill (2001) ISBN 0-9657687-7-5
  • Some Very Popular Songs, a long poem from Westwärts 1 & 2, trans. Mark Terrill (Todd Press, 2010)
  • Under Glass, a foldout broadsheet of 13 poems, trans. Mark Terrill (Longhouse, 2010)
  • An Unchanging Blue,[16][17] selected poems 1962-1975, trans. Mark Terrill (Parlor Press, 2011), 222 s. ISBN 1-6023519-8-8

Referenser [redigera]

Litteratur [redigera]

  • Maleen Brinkmann: Rolf Dieter Brinkmann (LiteraturMagazin 36, 1995)
  • Karl-Eckhard Carius (red.): Brinkmann. Schnitte im Atemschutz Med bidrag av Peter Handke, Bazon Brock, Michael Krüger, Elfriede Jelinek, Marcel Reich-Ranicki, Richard Wagner med flera. (Rowohlt: München: text + kritik, 2008) ISBN 978-3-88377-938-6
  • Mikael Ejdemyr: Förord (Doktor Karneval, 1988)
  • Thomas Ernst: Literarische Grenzüberschreitungen. Die Grundlegung der Popliteratur durch Rolf Dieter Brinkmann - Für und Wider. (Popliteratur, 2001, 2005)
  • Jan R. Hnert; Günter Geduldig (red): Rolf Dieter Brinkmann. Seine Gedichte in Einzelinterpretationen (Walter De Gruyter, 2012)
  • Holger Schenk: Das Kunstverständnis in den späteren Texten Rolf Dieter Brinkmanns (Europäische Hochschulschriften, Frankfurt am Main: Verlag Peter Lang, 1986)
  • Jörgen Schäfer: Pop-Literatur. Rolf Dieter Brinkmann und das Verhältnis zur Populärkultur in der Literatur der sechziger Jahre. (1998)
  • Text + Kritik. Zeitschrift für Literatur. Nr 71: Rolf Dieter Brinkmann (1981) ISBN 3883770744
  • Jürgen Theobaldy: Bevor die Musik vorbei ist. Zu Rolf Dieter Brinkmann. (LiteraturMagazin 15, 1985)

Fotnoter [redigera]

  1. ^ Thomas Ernst: Popliteratur (2001, 2005)
  2. ^ Ausserordentlich und obszön. Rolf Dieter Brinkmann und die Popliteratur. Hösten 2006 anordnade Kunsthaus Rhenania i Köln en utställning som hette "Utomordentlig och obscen. Rolf Dieter Brinkmann och poplitteraturen." Intendenten Uwe Husslein guidar i denna film (57 min).
  3. ^ "Was wir einen "Platz" nennen. / ist oftmals nur ein Stuhl." Ett citat på en silkscreen-affisch som inbjöd till öppnandet "kl 22.30" av en "våning" för konstnärsgruppen Exit i Köln i december 1969. Brinkmann läste lite nya dikter vid tillfället. Ur Rolf Dieter Brinkmann (LiteraturMagazin 36 (1995), s. 214.
  4. ^ Dessa biografiska uppgifter är hämtade från en kortfattad biografi som Brinkmann själv skrev i ett brev till Hartmut Schnell 1974. Ur Literaturmagazin 36: Rolf Dieter Brinkmann, s 210.
  5. ^ T. ex. i dikten "Sov, Magritte", Doktor Karneval, sid. 69
  6. ^ Marcel Reich-Ranicki utgick från denna episod när han nästan 40 år senare skrev om Brinkmanns författarskap i Frankfurter Allgemeine Sonntagszeitung Nr. 21, sid. 36 (2005-05-29)
  7. ^ Text + Kritik. Zeitschrift für Literatur. Herausgegeben von Heinz Ludwig Arnold (1981), sid. 90
  8. ^ Jürgen Theobaldy (1985)
  9. ^ Ur ett bidrag till antologin Brinkmann: Schnitte im Atemschutz (2008) och ursprungligen ur ett brev från Peter Handke till Karl-Eckhard Carius 20 oktober 2007
  10. ^ [1] I en översikt från 2010.
  11. ^ Finns med i samlingsvolymen Standphotos.
  12. ^ Ein unkontrolliertes Nachwort zu meinen Gedichten (1974/1975), Westwärts 1 & 2 (2005), s 256.
  13. ^ Ett pris för unga konstnärligt verksamma personer, skänkt av den tyska delstat där RDB bodde. Se Nordrhein-Westfalen.
  14. ^ Text+Kritik 71, s 90
  15. ^ Recension av ljudböckerna Wörter Sex Scnitt och The Last One. Thomas Groß (2005), signandsight.com (eng.)
  16. ^ Recension av översättningsvolymen An Unchanging Blue (2011) Stephan Delbos, The Prague Post
  17. ^ Kort intervju med Brinkmanns översättare Mark Terril (2011) The Prague Post

Externa länkar [redigera]

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Rolf_Dieter_Brinkmann&oldid=21570914"