Roman Jakobson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Roman Osipovitj Jacobson (ryska: Роман Осипович Якобсон), född 23 oktober 1896 i Moskva, död 18 juli 1982 i Boston, var en rysk-amerikansk språk- och litteraturforskare; professor vid Columbia University i New York 1946-1949 och vid Harvard University 1949-1967.

Jakobson var från 1915 till 1920 ledare för Moskvas lingvistkrets, som var inspirerad av strukturalisten Ferdinand de Saussure och Husserls fenomenologi. År 1920 emigrerade han till Tjeckoslovakien, där han var med och grundade Pragskolan 1926. Han var tvungen att fly undan nazisterna 1939, och slog sig först ned i Danmark, därefter i Norge och sedan 1940 i Sverige. 1941 fortsatte han till USA.

Under sin tid i Sverige påbörjade Jakobson sin forskning om afasi. Hans språkvetenskapliga arbete ligger i hög grad i förlängningen av Saussures, men på centrala punkter reviderar han Saussures program för den strukturella lingvistiken. Han hävdar att språksystem och språkbruk skall studeras i sammanhang.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Zur Struktur des russischen Verbums (1932)
  • Kindersprache, Aphasie und allgemeine Lautgesetze (1941)
  • Preliminaries to Speech Analysis (1952)
  • Poetik & Lingvistik (1958), (Norstedts, 1974)
  • Selected Writings (1-8, 1962-84)

Se även[redigera | redigera wikitext]