Romanska språk
Romanska språk är en grupp av indoeuropeiska språk som utvecklats ur latinet. De utvecklades ur talspråksvarianten (vulgärlatin) och skiljer sig kraftigt från det klassiska latinska skriftspråket.
Romanistiken är den vetenskapsgren som sysslar med forskning rörande romanska språk och kultur.
Namnet har språkgruppen fått av staden Rom som Romarna som pratade latin hade som huvudstad.
Historia
Under Romerska riket talades vulgärlatin i de länder där man i dag talar romanska språk. Eftersom vulgärlatinet huvudsakligen var ett talat språk råder det osäkerhet om hur enhetligt detta språk var, men det torde ha påverkats av de språk som talades i olika områden av det utsträckta riket. Efter romarrikets fall utvecklades vulgärlatinet sakta till de språk och dialekter som i dag utgör de romanska språken. Denna utveckling är dock inte dokumenterad eftersom det klassiska latinet användes som skriftligt kommunikationsmedel.
Utvecklingen mot skriftliga former av de romanska språken skedde gradvis. Ett av de tidigaste exemplen på detta är eden i Strasbourg från år 842 där texten är skriven på gammelfranska och gammeltyska. Processen mot en större skriftlig användning av de romanska språken skedde mycket långsamt. Under en lång period användes latin och de romanska språken sida vid sida.
Uppfinnandet av boktryckarkonsten och framväxten av nationalstaterna på 1400- och 1500-talet ledde till en allt större utveckling mot standardiserade skrivna språk innanför politiska gränser, något som ofta favoriserade en språklig variant framför andra. Det är också i detta sammanhang man bör se debatten mellan språk och dialekt inom de romanska språken. I de olika nationsstaterna växer långsamt en variant fram på bekostnad av andra varianter och blir ett standardsspråk som beskrivs i ordböcker och grammatikor. Övriga varianter inom en nationsstat lever dock vidare huvudsakligen som lokala talspråk, men ofta en begränsad skriftlig användning. Flera olika faktorer under 1900-talet som den ökade skolariseringen, den ökade kommunikationen mellan landsdelar, framväxten av radio, tv, tidningar har dock i många land påverkat utvecklingen mot ett mindre användande av den lokala talspråksvarianten till fördel för det officiella språket. Eftersom de lokala talspråken inte alltid har en etablerad skriftnorm eller lärs ut systematiskt i skolan, så finns det en risk att flera av dessa dör ut på sikt om utvecklingen mot en starkare språkcentralisering fortsätter.
Som ett resultat av kolonialismen spreds de romanska språken till alla världsdelar. Senare har också en mängd kreolspråk utvecklats ur främst franskan och portugisiskan.
Romanska språk
Antalet romanska språk är ett ganska omtvistat område, där flera språk ligger i gränslandet mellan dialekt och språk. Följande språk brukar dock klassas som språk av de flesta lingvister.
- dalmatiska (utdött)
- franska
- frankoprovensalska
- italienska
- katalanska
- occitanska även kallat provensalska
- portugisiska
- rumänska
- rätoromanska
- sardiska
- spanska (kastilianska)
Språk som befinner sig i gränslandet mellan språk och dialekt
Listan tar huvudsakligen upp de viktigaste språkvarianterna efter det land där de talas. Det betyder inte att dessa språkformer är närmast det huvudsakligen romanska språket i landet, till exempel räknas galiciska ibland som en portugisisk dialekt och korsikanska som en italiensk dialekt.
Spanien
Portugal
Frankrike
- gallo
- korsikanska
- vallonska och andra varianter som ligger nära franska standardspråket
Italien
- liguriska
- piemontesiska
- lombardiska
- emiliano-romagnolo
- venetianska
- friuliska
- napolitanska
- sicilianska
- toskanska och andra varianter som ligger nära italienska standardspråket
Kroatien
Rumänien/Sydösteuropa
Kreolspråk deriverade från romanska språk
Franskbaserade
- haitisk kreol
- antillisk kreol
- louisiansk kreol
- mauritisk kreol
- seychellisk kreole
- lanc-Patuá (Brasilien)
Portugisbaserade
- Angolar
- Annobonesiska
- Kapverdisk kreol
- Daman indo-portugisiska
- Diu indo-portugisiska
- Forro
- Kristang
- Kristi
- Lunguyê
- Macanese
- Papiamento
- Portuñol
- Saramaccan
- Sri Lanka indo-portugisiska
- Kriol
Spanskbaserade
- Chavacano
- Palenquero
- Papiamento
- Spanglish, blandning mellan spanska och engelska
- Yanito
Utbredning
Romanska språk talas i alla världsdelar, men främst i Europa och Latinamerika. I stora delar av Afrika, och i mindre utsträckning i Asien, används romanska språk som lingua franca.
I följande länder är romanska språk majoritetsspråk eller har ställning som officiellt språk.
Spanska
- Argentina
- Bolivia
- Chile
- Colombia
- Costa Rica
- Kuba
- Dominikanska republiken
- Ecuador
- El Salvador
- Ekvatorialguinea
- Guatemala
- Honduras
- Mexiko
- Nicaragua
- Panama
- Paraguay
- Peru
- Puerto Rico
- Spanien
- Uruguay
- Venezuela
Franska
- Frankrike
- Kongo-Kinshasa
- Libanon
- Kanada
- Elfenbenskusten
- Kamerun
- Burkina Faso
- Mali
- Senegal
- Rwanda
- Haiti
- Madagaskar
- Mauritius
- Mauretanien
- Schweiz
- Burundi
- Togo
- Centralafrikanska republiken
- Republiken Kongo
- Gabon
- Komorerna
- Djibouti
- Luxemburg
- Guadeloupe
- Martinique
- Monaco
- Vanuatu
- Seychellerna
- Ekvatorialguinea
- Nya Kaledonien
- Franska Polynesien
- Belgien
Portugisiska
Italienska
- Delar av Kroatien
Rumänska
Katalanska
- Andorra
- Delar av Spanien
- Delar av Frankrike
- Delar av Italien
Occitanska
- Delar av Frankrike
- Delar av Italien
- Delar av Spanien
Referenser
Noter
Se även
- Latin
- Iberoromanska språk
- Galloromanska språk
- Indoeuropeiska språk
- Lista över mest talade språk
- Europas språk
- Latinamerika