Rosalind Franklin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Rosalind Elsie Franklin, född 25 juli 1920 i Kensington i London, död 16 april 1958 i Chelsea i London, var en brittisk fysiker, känd för sina studier om molekyler och kristaller. Mest känd blev hon dock för sitt bidrag till bestämmelsen av DNA-molekylens uppbyggnad.

Franklin kom också på vissa virus uppbyggnader och hon förde även forskningen om kristaller framåt.

Rosalind Franklin föddes i London men bodde flera år av sitt liv i Paris där hon studerade kristaller. 1951 flyttade hon tillbaka till London för att analysera DNA-molekyler vid King's College i London.

Det var på King's College som hon stötte på Maurice Wilkins. Wilkins studerade i en annan grupp och jobbade med ett annat projekt, fast både han och Franklin jobbade med DNA. Wilkins var på semester då Franklin fick i uppdrag att fastslå DNA-molekylens uppbyggnad och när han kom hem missförstod han Rosalind Franklins roll i det hela och trodde att hon hade fått i arbete att assistera honom i hans studier. Trots en viss stelhet mellan de båda jobbade Franklin hårt och röntgendiffraktions-bilderna som hon tog av DNA blev av J.D. Bernal kallade "de vackraste röntgendiffraktionsbilderna som någonsin blivit tagna av något ämne".

Maurice Wilkins visade dessa bilder, utan Franklins vetskap, för Francis Crick och James Watson och med hjälp av information från Rosalind Franklins röntgendiffraktions-bilder lyckades de finna en modell av en DNA-molekyl som stämde med alla kända fakta. De skyndade sig att publicera sina idéer innan Franklin själv hade offentliggjort några av sina resultat.

Det har efteråt blivit en kontroversiell fråga hur mycket Watson och Crick varit beroende av Franklins data för att komma fram till sin modell, och många har anklagat dem för att inte ge henne tillräckligt erkännande för hennes betydelse i upptäckten av DNA-molekylens struktur. Mest omdebatterat är det faktum att Wilkins tydligen visat Franklins bilder för Watson och Crick när Franklin inte själv var närvarande. Wilkins, Watson och Crick fick nobelpriset i medicin 1962 för sina upptäckter. Vid denna tidpunkt hade Franklin avlidit i cancer vid en ålder av endast 37 år.