Rosendals slott

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rosendals slott
Slott
Rosendals slott 2012
Rosendals slott 2012




Land  Sverige
Region Svealand
Kommun Stockholm
Ort Stockholm
Arkitekt Fredrik Blom
Färdigställande 1800-talet (nuvarande byggnad)
Rosendals slott på 1840-talet, av Axel Otto Mörner
Rosendals slott på 1840-talet, av Axel Otto Mörner

Koordinater: 59°19′43.98″N 18°7′2.33″Ö / 59.3288833°N 18.1173139°Ö / 59.3288833; 18.1173139

Rosendals slott är en slottsbyggnadDjurgården i Stockholm som ursprungligen fungerade som kung Karl XIV Johans lustslott. Huset uppfördes 1823-1826 efter ritningar av arkitekt Fredrik Blom. Rosendals slott är ett museum sedan 1913 och statligt byggnadsminne sedan 1935.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Innan nuvarande byggnaden uppfördes[redigera | redigera wikitext]

Platsen var djurvaktarboställe och donerades av Gustav III till kammarjunkaren, sedermera ståthållaren Georg Johan De Besche. På 1790-talet lät han uppföra en byggnad av trä på platsen. 1798 sålde han stället till grevinnan Charlotta Aurora De Geer. Därefter ägdes det av direktören Hans Niclas Schwan. Han överlät det till generalmajoren Louis Marie De Camps. Från honom köptes det av kronprins Karl Johan.

Nuvarande slottet uppförs[redigera | redigera wikitext]

Sedan den gamla huvudbyggnaden brunnit ned 1819, lät kronprins Karl Johan uppföra den nuvarande kungliga villan 1823-1826 (tillbyggt 1827). Arkitekt var Fredrik Blom. Den byggnad som skapades på Rosendal var ett "monteringsfärdigt" trähus med 17 rum i två våningar. Slottet byggdes i färdiga sektioner som transporterades till Djurgården för att på plats resas och sammanfogas. Denna teknink hade Blom använt sig av redan 1818 i skapandet av BorgenGärdet, men vid slottsbygget på Rosendal förstärktes fasaden ytterligare med putsat tegel. Byggnaden är ett bra exempel på svensk empirstil och den för Djurgården typiska "Djurgårdsempiren".

Rosendalsvasen[redigera | redigera wikitext]

På våren 1823 lämnade Karl XIV Johan en beställning till Älvdalens porfyrverk på en magnifik vas, som skulle tillverkas av garbergsgranit (även kallat granitell) och placeras utanför norra fasaden. Vasen kom att mäta 2.67 meter i höjd och 3.59 meter i diameter och vägde cirka 9 ton, exklusive granitsockeln. Arbetet med vasen blev mycket svårt och tidskrävande, som mest var 40 man sysselsatta, 3500 dagsverken åtgick innan vasen stod klar på hösten 1825. Året därpå placerades pjäsen på sin nuvarande plats. Det har felaktigt påståtts att vasen är utförd i porfyr, vilket inte stämmer.[1][2]

Lustpark och pontonbro[redigera | redigera wikitext]

Lustparken och pontonbron.

Samtidigt med förnyelsen av lustslottet lät Karl XIV Johan anlägga fältherrepaviljongen Kungliga borgenLadugårdsgärdet på norra siden om Djurgårdsbrunnsviken. Till nydaningen hörde även en lustpark nedanför slottet från vilken krigsövningarna på Ladugårdsgärdet kunde följas. Karl XIV Johan lät även anlägga en pontonbro som ritades av Fredrik Blom och som förkortade vägen från lustslottet till paviljongen ”Borgen” (se Karl XIV Johans ridbro). Pontonbron lades ut under de militära övningarna på somrarna mellan 1820-talet och 1848. På platsen planeras för närvarande (2014) en ny gång- och cykelbro.[3]

Interiören[redigera | redigera wikitext]

Slottets mest praktfulla rum är det centralt belägna Lanternin-rummet vars lanternin tydligt markerar slottets mitt. För rummens fasta dekorationer anlitades hovmålare Per Emanuel Limnell. Svenska möbler av bland annat Lorentz Wilhelm Lundelius kom att samsas med stormönstrade yllemattor tillverkade i Tournai och svenska sidentyger i starka färger. Alla rum i slottet fick i enlighet med tidens smak en färgkod. Konungens salong kom exempelvis att kallas Röda salongen och kronprinsens förmak det Blå och gula kabinettet. 1827 byggdes i anslutning till slottets västra kortsida en flygel för att inrymma en ny matsal. Denna matsalsflygel kom att inredas som ett tältrum med väggar och tak klädda i tyg.

Senare användning[redigera | redigera wikitext]

Rosendals slott omkring år 1900.

Efter Karl XIV Johans död 1844 kom slottet att användas och förändras av kommande generationer i kungafamiljen. Exempelvis byggdes en veranda i två våningar på slottets norra sida. Oscar II lät inreda matsalsflygeln som vapensal och rummen dekorerades i enlighet med det sena 1800-talets inredningsidéer. Dessa förändringar kom i stor utsträckning att avlägsnas när slottet öppnade för allmänheten. På initiativ av Prins Eugen och under ledning av överintendent John Böttiger återskapades slottets interiörer inför öpnnadet av Rosendals slottsmuseum 1913. Slottet, som sedan dess varit öppet för allmänheten under somrarna, är ett museum över Karl XIV Johan och dennes tid. Museet visar 1820- och 1830-talets inredningssmak - den stilriktning som brukar kallas Karl-Johansstilen. Till sevärdheterna hör biblioteket där Karl XIV Johans boksamling bevarats i orört skick och inredningen av Karl XIV Johans sängkammare som flyttades från Kungliga slottet till Rosendal år 1913.

Rosendals slott är sedan 21 januari 1935 ett statligt byggnadsminne och förvaltas av Kungliga Djurgårdens Förvaltning. Slottets lösa inventarier vårdas och underhålles av Kungliga Husgerådskammaren.

Nutida bilder[redigera | redigera wikitext]

Övriga byggnader[redigera | redigera wikitext]

I slottets närhet finns "Drottningens paviljong" i öster som användes av drottning Desideria och senare drottning Sofia. Byggnaden uppfördes i två våningar före huvudbyggnaden. Längre österut ligger Rosendals stall, även det ritat av Fredrik Blom. Rosendals trädgårdar och orangeriet från 1848 ligger strax väster om slottet.

Panoramabild[redigera | redigera wikitext]

Rosendals slott våren 2012.
Rosendals slott våren 2012.


Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Vahlne, Bo (2002). Rosendals slott : en kulturbild från Karl Johan-tiden : en portfölj med ritningar samt äldre och nytagna fotografier / sammanställda av Bo Vahlne ; [fotografer: Håkan Lind ...]. Stockholm : Kungl. Husgerådskammaren. ISBN 91-85726-90-7 
  • Rosendal 1 i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)
  1. ^ Älvdalen: Gamla Porfyrverket.
  2. ^ Bebyggelseregistret
  3. ^ Planbeskrivning för nya bron.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]