Rosengång
Rosengång är en kypertteknik inom allmogevävnad som används i mattor och dukar samt ranor/vepor. Rosengång kan antingen vävas liksidigt med mönster och löst liggande trådar på bägge sidor ("lös rosengång"), eller oliksidigt, med tydligt mönstrad och ripsartad rätsida och löst liggande trådar på baksidan ("bunden rosengång" eller "gubbaväv"). Vanligast är att väva den i en vävstol med tre eller (oftare) fyra skaft och sex trampor (fyra trampor till mönster och två till tuskaft). Även om många olika färger används bildas varje rand av endast två sorters garn. Rosengång förekommer över hela Sverige och är den teknik inom allmogevävnad som har minst ortsprägel. Vanligast är yllegarn på linnevarp, men även bomullsgarn förekommer, till exempel i förklädesväv.[1]
Hampkrus är samma slags rosengång, men fick sin benämning av att hampa användes som mönsterinslag.
Se även [redigera]
- Bunden rosengång eller "gubbaväv"
Referenser [redigera]
- ^ C. Carlquist, red. Svensk uppslagsbok, band 23. Malmö: Svensk Uppslagsbok A.-B.. sid. 177