Rosettestenen

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Rosettastenen)
Hoppa till: navigering, sök
Rosettestenen
(Rosettastenen)
stele
Rosettestenen
Rosettestenen
Etymologi: Rosette
Land British Museum (ursprungligen från Rashid)
Längd 0,284 m
Bredd 0,757 m
Höjd 1,123 m
Vikt 750 kg
Material granodiorit
Datum 196 f.Kr.
Ägare British Museum

Rosettestenen eller Rosettastenen[1] (även Rosettstenen[2]) är en stor svart granodioritplatta skapad i Memfis 196 f.Kr. genom uppdrag av Ptolemaios V Epifanes och som hittades av franska soldater vid staden Rosetta (Rosette på franska; Rashid på arabiska) i närheten av Alexandria under Napoleon I:s fälttåg i Egypten 1799. Dess text har varit av avgörande betydelse för uttolkningen av hieroglyferna. Rosettestenen övertogs av britterna efter kriget med Napoleon och finns sedan 1802British Museum i London.

Utformning[redigera | redigera wikitext]

Stenen är 112,3 × 75,7 × 28,4 cm stor och väger 750 kg. Den är den kvarvarande delen av en högre stele av okänd storlek. På stenen finns en och samma text skriven med tre skriftsystem representerande två språk: egyptiska, dels som hieroglyfer, dels som demotisk skrift, och antik grekiska skrivet med grekiska bokstäver.

Rosettestenen troddes länge vara av basalt, på grund av dess täckande skyddsyta av karnaubavax. Denna togs bort 1999, varefter stenens ljusare yta av granodiorit framträdde tydligare.[3]

Texten[redigera | redigera wikitext]

Uttydning[redigera | redigera wikitext]

Den franske egyptologen Jean-François Champollion kunde år 1822 slutligen lösa systemet med ljudbildningen och därmed dechiffrera hieroglyferna. Under 20 år dessförinnan hade många försökt med begränsad framgång.

Den svenske tidigare diplomaten Johan David Åkerblad (1763–1819) arbetade enbart med den demotiska skriften och kunde på två månader år 1802 tolka alla egennamn, samt andra ord som också fanns i den grekiska texten. Dessutom konstaterade han att den demotiska skriften var rent alfabetisk och tolkade 15 enskilda bokstävers ljudvärde helt korrekt. Han påvisade också likheten med koptiskan (som han behärskade) och kunde bevisa att detta språk var en rest av den gamla egyptiskan.

Den engelske naturforskaren Thomas Young var den förste som ägnade sig åt att tyda den hieroglyfiska delen av stenens text, dock med mindre framgång. Ett stort hinder var att man ännu trodde att hieroglyferna var en ren bildskrift där varje tecken representerade ett helt ord eller begrepp på samma sätt som ofta är fallet i exempelvis kinesiska.

Hieroglyferna visade sig dock vara en kombination av fonetisk skrift, där de flesta tecknen återger en enskild konsonant eller en konsonantkombination. Parallellt med dessa så kallade fonogram fungerade logogram (bildskriftskomponenter) och determinativ (klassificeringar det redan skrivna ordet). Insikten att så var fallet plus mycket goda kunskaper i det koptiska språket, vilket var en direkt avläggare av fornegyptiskan, gjorde det möjligt för Champollion att slutligen lösa problemet med hieroglyfernas tolkning.

Textens innehåll[redigera | redigera wikitext]

Texten återger ett beslut taget vid en tidpunkt, enligt vår tideräkning sannolikt motsvarande den 27 mars 196 f.Kr. Det togs av de egyptiska prästerna i Memfis för att hylla kung Ptolemaios Epifanes som en gud för att han visat templen och prästerna stor välvilja. Man beslöt också att i varje större tempel resa en staty av honom med en inskrift av samma lydelse som den återfunna.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Liknande stenar[redigera | redigera wikitext]

Trespråkiga stenar finns på andra platser i världen.

Ett exempel är gallestenen (eng. Galle Trilingual Inscription) i Colombo. Stenen är från 1409 och är skriven på Kinesiska, Tamil och Persiska.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Rosettestenen”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/rosettestenen. Läst 11 juni 2010. 
  2. ^ Olin, Martin: "Forntiden som politisk konflikt (1)". Sverigesradio.se, läst den 12 juni 2010
  3. ^ Andrew Middleton//Dietrich Klemm: "The Geology of the Rosetta Stone". i The Journal of Egyptian Archaeology, Vol. 89, (2003), sid. 207-216. Läst 2012-08-23. (engelska)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Adkins: Egyptens nycklar (2000)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]