Roskarl
| Roskarl Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
.jpg)
Adult hane i häckningsdräkt.
|
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Underordning | Vadare Charadrii |
| Familj | Snäppor Scolopacidae |
| Släkte | Arenaria |
| Art | Roskarl A. interpres |
| Vetenskapligt namn | |
| § Arenaria interpres | |
| Auktor | Linné, 1758 |
Roskarl som ruggar till häckningsdräkt.
|
|
| Hitta fler artiklar om fåglar med | |
Roskarl (Arenaria interpres) är en vadarfågel som tillhör familjen snäppor och som tillsammans med den nordamerikanska svart roskarl bildar släktet Arenaria.
Innehåll |
Utseende och läte [redigera]
Roskarlen är 22-24 centimeter lång och har ett vingspann på 43-49 centimeter. Den är kraftigt byggd med kort hals och kort stark näbb. I sommardräkt är den brokig med svartvitt huvud, rödbrun rygg, vit undersida och röda ben. Den enklare vinterdräkten är brun ovantill och vit undertill. Juvenilen är färgad ungefär som adult fågel i vinterdräkt. Utseendet är karaktäristiskt när den flyger, med vita fläckar på rygg, vingar och stjärt.
Locklätet är ett staccatoartat "tuck- tuck- tuck".
Utbredning och taxonomi [redigera]
Roskarlen har cirkumpolär utbredning och häckar runt om Arktis. Den flyttar mycket långt och övervintrar så långt söderut som på Sydafrikas och Australiens kuster. Den är därmed vanlig vid kuster nästan överallt i världen.
Man brukar dela upp roskarlen i två underarter:
- Arenaria interpres interpres - nominatformen häckar i de norra delarna av Eurasien, i nordvästra Alaska, på Grönland och på öarna Axel Heibergs ö och Ellesmere Island i arktiska Kanada.
- Arenaria interpres morinella - häckar i nordöstra Alaska och större delarna av arktiska Kanada.
I Europa har roskarlen ganska begränsad utbredning och häckar främst vid Norges atlantkust och vid Östersjöns kuster i Sverige, Finland och Estland.[2] Den häckade sällsynt vid Sveriges västkust fram till 1995 och den häckar sporadiskt vid Vänern.[2] Den flyttar med början i juli och ända fram till september i sydvästlig riktning till övervintringslokaler i norra och västra Afrika. Den återkommer till Norden i början av maj.
Ekologi [redigera]
Biotop [redigera]
Den häckar i arktiska områden och lever nästan uteslutande vid kuster där den föredrar steniga stränder framför sandstränder. Roskarlen kan ofta ses tillsammans med skärsnäppor, och i Sverige oftast med måsar och tärnor.
Föda [redigera]
Roskarlen har en varierad diet som omfattar as, ägg och växtmaterial, men främst lever den av ryggradslösa djur. Insekter är en viktig näringskälla under häckningssässongen och den tar också kräftdjur, blötdjur och maskar. Den födosöker oftast i strandlinjen och ofta i flock. Den är stark och kan vända på stenar för att söka efter föda.
Häckning [redigera]
Samma par brukar återvända till samma häckningsplats år efter år. Boet placeras ofta mitt inne i en mås- eller tärnkoloni. Ofta placeras det lite dolt i växtlighet eller bland stenar, men det kan också ligga helt öppet. Den lägger i genomsnitt 3-4 ägg, som ruvas av båda föräldrarna i drygt tre veckor. Ungarna lämnar boet snabbt efter kläckningen och blir flygfärdiga efter cirka tre veckor.
Roskarlen och människan [redigera]
Status och hot [redigera]
På grund av sitt mycket stora utbredningsområde och population kategoriseras arten som livskraftig (LC) av IUCN.[1]
Sverige [redigera]
Beståndet i Sverige har minskat sedan 1970-talet och en kraftigt minskning har observerats på flera platser i Sverige under 1990-200 talet.[2] Det är osäkert varför men det beror säker på flera samverkande faktorer.[2] En orsak kan vara att tillgången på öppna stränder utan växtlighet minskat när det blivit mindre vanligt att hålla betande djur i de skärgårdsmiljöer där roskarlen brukar häcka. En annan orsak kan vara klimatförändringar. Roskarl kategoriseras som sårbar (VU) i Sverige.[2]
Namn [redigera]
Fågelns vana att vända på stenar har givit dess namn på flera språk, till exempel steinvender på norska och turnstone på engelska. Det svenska namnet roskarl kommer av att fågeln är "rosig", det vill säga färggrann. Roskarl kallades förr i östra skärgården för wittring, i Kalmar för hötrick eller hötring, i norra Sverige för kutterutt och på samiska för goattekollas.[3]
Referenser [redigera]
- Texten baseras bland annat på en översättning av engelskspråkiga Wikipedias artikel Turnstones, läst 5 september 2005
Noter [redigera]
- ^ [a b] BirdLife International 2009 Arenaria interpres (på Engelska). Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.2. Läst 2012-07-20.
- ^ [a b c d e] ArtDatabanken, 2012
- ^ Sven Nilsson (1858) Foglarna.
Källor [redigera]
- ArtDatabanken (2012) Mikael Svensson 2001. Rev. Mikael Svenson 2005, Martin Tjernberg 2010. Arenaria Interpres,
Statens Lantbruksuniversitet 2012-01-11
- Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (utgåva andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 215-217. ISBN 91-1-913142-9
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Roskarl
- Artportalen: Dagens fågel – senaste observationerna – bilder
- Dansk ornitologisk forening
