Rossbytal

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Rossbytalet (Ro), efter Carl-Gustav Arvid Rossby, är ett dimensionslöst tal som används för beskrivning av fluida strömmar. Ett rossbytal är förhållandet mellan tröghet och corioliskraft.

Det används vanligen för geofysiska fenomen som förekommer i oceaner och i jordatmosfären, där det anger vikten av den coriolisacceleration som uppstår genom planetär rotation.

Rossbytalet (Ro och inte Ro) definieras som

\mathrm{Ro}=\frac{U}{Lf}

där

  • U är den karaktäristiska hastigheten
  • L är fenomenets längdskala
  • f = 2 Ω sin φ är coriolisfrekvensen, där Ω är vinkelfrekvensen för den planetära rotationen och φ är latituden.

Ett litet rossbytal är betecknande för system vilka starkt påverkas av corioliskrafter och ett stort rossbytal betecknar system i vilka inertiala and centrifugala krafter dominerar. Till exempel, i tornados, är rossbytalet stort (≈ 103), i lågtrycksområden är det lågt (≈ 0.1 – 1) och i haven är talet av storleksordningen 1, men kan beroende på fenomenet sträcka sig över flera storleksordningar (≈ 10−2 – 102).

När rossbytalet är stort (endera för att f är liten, som i tropikerna och för lägre latituder; eller därför att L är liten, det vill säga, för småskaliga rörelser eller vid höga hastigheter, kan effekterna av planetära rotationer försummas. När rossbytalet är litet, är effekterna av planetär rotation stor.

Se även[redigera | redigera wikitext]