Flodskriktrast

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Rostflankad skriktrast)
Flodskriktrast
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFnittertrastar
Leiothrichidae
SläkteArgya
ArtFlodskriktrast
A. earlei
Vetenskapligt namn
§ Argya earlei
Auktor(Blyth, 1844)
Synonymer
  • Rostflankad skriktrast
  • Turdoides earlei

Flodskriktrast[2] (Argya earlei) är en sydasiatisk fågel i familjen fnittertrastar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Flodskriktrasten är en rätt stor (24–25 cm) och långstjärtad skriktrast med brunfläckad gulbrun strupe och bröst. Ben och fötter är grå till olivbruna, till skillnad från orientskriktrastens gulaktiga. I flykten syns gråbeige yttre stjärtpennor.[4]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Flodskriktrasten är en ljudlig fågel. Det vanligaste lätet är ett vittljudande "pee pee pee" som yttras från ett högt gräs- eller vasstrå.[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Flodskriktrast delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

  • Argya earlei sonivia – förekommer i Pakistan och nordvästra Indien
  • Argya earlei earlei – förekommer från norra Indien till centrala och södra Myanmar

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Flodskriktrast placeras traditionellt i släktet Turdoides. DNA-studier visar dock dels att skriktrastarna kan delas in i två grupper som skilde sig åt för hela tio miljoner år sedan, dels att även de afrikanska släktena Phyllanthus och Kupeornis är en del av komplexet.[6][7][8] Idag delas därför vanligen Turdoides upp i två släkten, å ena sidan övervägande asiatiska och nordafrikanska arter i släktet Argya, däribland flodskriktrasten, å andra sidan övriga arter, alla förekommande i Afrika söder om Sahara, i Turdoides i begränsad mening men inkluderande Phyllanthus och Kupeornis.[3][9]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Fågeln påträffas i vassbälten och i högt gräs i fuktiga miljöer. Den födosöker lågt i ljudliga grupper, på jakt efter ryggradslösa djur. Boet placeras nära marken.[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av fragmentering och habitatförstörelse, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska vanlig.[10]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Willis Earle, en engelsk handelsman i Indien.[11]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Argya earlei . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 11 december 2018.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.11.2.
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ [a b] Grewal, B.; Harvey, B.; Pfister, O. 2002. A photographic guide to the birds of India. Christopher Helm, London.
  6. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  7. ^ Price, T.D., D.M. Hooper, C.D. Buchanan, U.S. Johansson, D.T. Tietze, P. Alström, U. Olsson, M. Ghosh-Harihar, F. Ishtiaq, S.K. Gupta, J. Martens, B. Harr, P. Singh, and D. Mohan (2014), Niche filling slows the diversification of Himalayan songbirds, Nature 509, 222-225.
  8. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
  9. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  10. ^ Grewal, B.; Harvey, B.; Pfister, O. 2002. A photographic guide to the birds of India. Christopher Helm, London.
  11. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]