Rostkindad sabeltimalia

Från Wikipedia
Rostkindad sabeltimalia
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTimalior
Timaliidae
SläkteMegapomatorhinus
ArtRostkindad sabeltimalia
E. erythrogenys
Vetenskapligt namn
§ Erythrogenys erythrogenys
AuktorVigors, 1832
Synonymer
  • Pomatorhinus erythrogenys
  • Megapomatorhinus erythrogenys

Rostkindad sabeltimalia[2] (Erythrogenys erythrogenys) är en asiatisk fågel i familjen timalior inom ordningen tättingar.[3]

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Denna art är en rätt stor (22–26 cm) sabeltimalia, olivbrun ovan och vit under, med brett orange från huvudsidan via flankerna till undergumpen. Till skillnad från liknande fläckig sabeltimalia saknar den helt fläckar. Sången som sjungs i duett mellan hane och hona liknar fläckiga sabeltimalians, ett vitt ljudande tvåstavigt flöjtande som svaras av en kort och vass ton. Även klara "pu" eller "ju" hörs, liksom rullande "jrr-jrr-jrr-jrr", ett varnande skallrande och ett vasst "whit-it" eller "whoi-whititititit" där "whoi" låter som en sten som kastas i vatten.[4][5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Rostkindad sabeltimalia delas in i fem underarter med följande utbredning:[6]

  • Erythrogenys erythrogenys erythrogenys – förekommer i Himalaya, centrala Myanmar och nordvästra Thailand
  • Erythrogenys erythrogenys ferrugilatus – bergsskogar från Kashmir till centrala Nepal
  • Erythrogenys erythrogenys haringtoni – Himalaya (Sikkim till Bhutan)
  • Erythrogenys erythrogenys imberbisKarenni, östra Burma
  • Erythrogenys erythrogenys celatusShanstaten, östra Burma och nordvästra Thailand

Underarten haringtoni inkluderas ofta i ferrugilatus.[1]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Fågeln placerades tidigare i släktet Pomatorhinus, men DNA-studier[7] visar att flera arter är närmare släkt med Stachyris, däribland större sabeltimalia. Den och dess släktingar har därför lyfts ut till ett eget släkte.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Rostkindad sabeltimalia förekommer i buskmarker, gräs och öppna städsegröna skogar på mellan 915 och 2000 meters höjd. Den lever av insekter, larver, puppor, frön och bär. Den uppträder i par sommartid, vintertid i små grupper med upp till tolv individer. Rostkindad sabeltimalia häckar mellan februari och juli. Fågeln bygger ett kupolformat bo med sidoingång som placeras skyddat på marken eller upp till 1,2 meter upp i en buske. Däri lägger den två till fyra rätt glansiga ägg. Arten är en stannfågel.[4][5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig.[8]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Erythrogenys erythrogenys Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi :  10.14344/IOC.ML.10.2.
  4. ^ [a b] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:453, ISBN 978-1-84330-746-4
  5. ^ [a b] Collar, N. & Robson, C. (2018). Rusty-cheeked Scimitar-babbler (Erythrogenys erythrogenys). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59448 27 november 2018).
  6. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  7. ^ Dong, F., S.-H. Li, and X.-J. Yang (2010b), Molecular systematics and diversification of the Asian scimitar babblers (Timaliidae, Aves) based on mitochondrial and nuclear DNA sequences, Mol. Phylogenet. Evol. 57, 1268-1275.
  8. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]