Rostnatthäger

Från Wikipedia
Rostnatthäger
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPelikanfåglar
Pelecaniformes
FamiljHägrar
Ardeidae
SläkteNycticorax
ArtRostnatthäger
N. caledonicus
Vetenskapligt namn
§ Nycticorax caledonicus
Auktor(Gmelin, 1789)
Utbredning

Rostnatthäger[2] (Nycticorax caledonicus) är en fågel i familjen hägrar inom ordningen pelikanfåglar som förekommer från Filippinerna söderut till Australien.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Rostnatthägern är en satt och medelstor (55–65 cm), kort- och tjockhalsad häger. Fjäderdräkten är generellt varmt kanelbrun, mörkare ovan. På huvudet syns en tydlig svart hjässa, en kort och tjock svart näbb (dock tunnare och spetsigare än natthägerns), stort öga, grön tygel och i häckningsdräkt långa nackplymer. Ungfågeln är kraftigt streckad eller fläckad i brunt och vitt.[4][5]

Adult.
Ungfågel.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Rostnatthäger delas in i fem underarter med följande utbredning:[3]

Tidigare förekom den i Boninöarna i Japan, men är sannolikt utdöd där. Den är även införd till Nya Zeeland.[1]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Rostnatthägern hittas i en rad olika våtmarker, både vid kusten och i inlandet, från stadsnära trädgårdar och parker till flodmynningar, mangroveträsk och fuktiga skogskanter. Den är mestadels aktiv från skymning till gryning, men är inte strikt nattlevande utan kan ses födosöka även dagtid, framför allt under dålig väderlek. Födan består av småfisk, amfibier, kräftdjur, reptiler, insekter och ibland ägg. Arten är huvudsakligen stannfågel, men sprider sig vida omkring efter häckningen.[4][5]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Rostnatthägern häckar från september till april. Den häckar i kolonier nära vatten. Fågeln lägger två till fem ljusgröna ägg som ruvas i 22 dagar, varefter ungarna är flygga efter ytterligare 42–49 dagar.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Nycticorax caledonicus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2019) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2019-02-05
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Brazil, Mark (2018). Birds of Japan. Helm Field Guides. ISBN 978-1472913869 
  5. ^ [a b] Martínez-Vilalta, A., Motis, A. & Kirwan, G.M. (2019). Rufous Night-heron (Nycticorax caledonicus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/species/rufous-night-heron-nycticorax-caledonicus 10 februari 2019).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]