Rostskriktrast

Från Wikipedia
Rostskriktrast
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFnittertrastar
Leiothrichidae
SläkteArgya
ArtRostskriktrast
A. rubiginosa
Vetenskapligt namn
§ Argya rubiginosa
Auktor(Rüppell, 1845)
Synonymer
  • Rödbrun skriktrast
  • Turdoides rubiginosa

Rostskriktrast[2] (Argya rubiginosa) är en fågel i familjen fnittertrastar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Rostskriktrasten är en rätt liten (19–23 cm) skriktrast med olivbrun ovansida och gulaktigt roströd undersida. Näbben är olivbrun till grönaktig och benen är gråbruna.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Rostskriktrast delas in i fyra underarter med följande utbredning:[3]

  • sharpii (syn. bowdleri) – sydöstra Etiopien och nordöstra Kenyas inland
  • rubiginosa – södra Sudan till Eritrea, centrala och södra Etiopien, Uganda och Kenya (förutom i nordost och sydost)
  • heuglini – södra Somalia, sydöstra Kenya och östra Tanzania
  • schnitzeri (syn. emini) – norra och nordcentrala Tanzania

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Rostskriktrasten placeras traditionellt i släktet Turdoides. DNA-studier visar dock dels att skriktrastarna kan delas in i två grupper som skilde sig åt för hela tio miljoner år sedan, dels att även de afrikanska släktena Phyllanthus och Kupeornis är en del av komplexet.[4][5][6] Idag delas därför vanligen Turdoides upp i två släkten, å ena sidan övervägande asiatiska och nordafrikanska arter i släktet Argya, däribland rostskriktrast, å andra sidan övriga arter, alla förekommande i Afrika söder om Sahara, i Turdoides i begränsad mening men inkluderande Phyllanthus och Kupeornis.[3][7] I samband med den lösningen byter taxonen bowdleri och schnitzeri namn till sharpii och emini när inte längre namnkonflikt råder med Turdoides sharpei sharpei respektive Turdoides jardineii emini.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Rostskriktrasten hittas på torr savann och i buskmarker. Den ses vanligen i smågrupper om cirka fem fåglar, där utbredningsområdet överlappar ofta tillsammans med savannskriktrast. Födan består av ryggradslösa djur, inklusive termiter, som den födosöker efter nära marken bland torra löv.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Arten häckar året runt, kooperativt i en revirhävdande grupp. Det lite slarvigt byggda skålformade boet av kvistar, löv, växtfibrer och liknande placeras upp till tre meter upp i en buske, ett träd eller i en tät bougainvillea. Däri lägger den två till fyra ägg.

Status[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

På svenska har fågeln även kallats rödbrun skriktrast.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Del Hoyo, J, A Elliott, and D Christie, eds. 2007. Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-8496553422

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Turdoides rubiginosa Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b c] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.11.2.
  4. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  5. ^ Price, T.D., D.M. Hooper, C.D. Buchanan, U.S. Johansson, D.T. Tietze, P. Alström, U. Olsson, M. Ghosh-Harihar, F. Ishtiaq, S.K. Gupta, J. Martens, B. Harr, P. Singh, and D. Mohan (2014), Niche filling slows the diversification of Himalayan songbirds, Nature 509, 222-225.
  6. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
  7. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]