Rotenon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Strukturformel

Rotenon [-'no:n] är ett fisk- och insektsgift som verkar genom att blockera syreupptagningen hos djur med gälar eller trakéer. Då rotenonhaltiga växtdelar krossas och läggs i mindre vattensamlingar leder det till att fisken dör, flyter upp och kan insamlas, exempelvis för att underlätta för inplanterad fisk att få mer livsutrymme. Metoden är dock starkt ifrågasatt.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Emmanuel Geoffroy var den som först lyckades isolera rotenon från Robinia nicou, numera kallat Lonchocarpus nicou, under en resa i Franska Guyana.[1] Han beskrev detta i en avhandling som publicerades postumt 1895, efter hans död i en parasitsjukdom.[2] 1902 isolerade den japanske kemisten Nagai Nagayoshi ett ämne från växten Derris elliptica, vilket han kallade rotenone, efter växtens japanska namn, 'rohten'. Forskare har därefter kunnat konstatera att substansen som Geoffroy beskrev som nicouline var den samma som rotenon.[3]

Hur giftet verkar[redigera | redigera wikitext]

Rotenon verkar genom att det blockerar ett enzym i andningskedjan, vilket leder till sänkt hjärtfrekvens, minskad andning och minskat syreupptag. Det är dock mindre giftigt för däggdjur (inklusive människor) eftersom det behöver nå blodbanorna för att utöva verkan.

I Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige har rotenon använts för att bekämpa naturliga fiskbestånd inför inplantering av ädelfisk, vid sanering av sjukdom hos odlad fisk samt för att få bort fisk med höga halter av cesium efter Tjernobylolyckan 1986. Under 1960-talet var användningen som mest intensiv, då mer än 2 000 sjöar behandlades. Rotenon har även använts som insekticid i trädgårdar samt vid bekämpning av insekter på boskap och husdjur.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ambrose, Anthony M.; Harvey B. Haag (1936). ”Toxicological study of Derris”. Industrial & Engineering Chemistry "28" (7): sid. 815–821. doi:10.1021/ie50319a017. 
  2. ^ ”Useful tropical plants”. ASNOM. 2008-01-02. http://www.asnom.org/en/730_plantes_tropicales_utiles.html. Läst 16 mars 2008. 
  3. ^ La forge FB, Haller HL, Smith LE (1933). ”The Determination of the structure of rotenone”. Chemical Reviews "18" (2): sid. 181-213. doi:10.1021/cr60042a001. 
  4. ^ Nationalencyklopedin (läst 8 november 2011)