Rotfyllning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Procedur för rotfyllning av tand: infekterad tand, borrning, rensning av rotkanal, fyllning av rotkanaler samt restaurering med krona.

Rotfyllning är en odontologisk behandlingsmetod som innebär att inflammerad, död eller infekterad vävnad i en tandrotskanal tas bort och ersätts med ett rotfyllningsmaterial, vanligtvis guttaperka. Huvudsyftet är att få roten fri från såväl bakterier som skadad pulpavävnad. Om detta lyckas kan tanden behållas, i bästa fall livet ut.

Tandpulpan kan inflammeras via ett djupt hål, en djup lagning i tanden eller via sprickor i tanden orsakade av hög belastning. Sådana skador i tanden gör att bakterier kan nå pulpan som då blir inflammerad. Ibland ger inflammationen smärta, som kan förvärras av kyla och i ett senare skede av värme. Om skadan i tanden är lindrig och pulpainflammationen begränsad kan den läka när tanden lagats, tanden behöver då inte rotfyllas. Om pulpainflammationen förvärras eller om pulpavävnaden dör och bakterier växer in i rotkanalssystemet med inflammation vid tandens rotspets som följd måste tanden antingen rotfyllas eller dras ut för att inte riskera att infektionen sprider sig ut i käkbenet och i omgivande vävnader.[1]

Om rotfyllningen är otät så att den släpper igenom bakterier eller om sådana har lyckats överleva trots genomförd behandling, så kvarstår eller uppträder så småningom på nytt en inflammation kring rotspetsen. Rotbehandling är tekniskt komplicerat att utföra och misslyckade behandlingar förekommer i cirka 25 procent av fallen. Behandlingen kan då behöva göras om eller förbättras genom ett kirurgiskt ingrepp. Tanden kan också avlägsnas och eventuellt ersättas med implantat.[2][3][1]


Olika antal rotkanaler[redigera | redigera wikitext]

Tänder har olika antal rotkanaler. Räknat från mitten av munnen och bakåt/inåt, numreras tänderna 1–8, föregått av en kontrollsiffra som anger höger och vänster (räknat från patientens perspektiv) samt överkäke respektive underkäke. Antalet rotkanaler skiljer sig en del mellan individer och mellan käkarna. Oftast har tänderna nr 1–2 en rotkanal vardera, tänderna 3–5 har vanligen 1–2 rotkanaler, medan tänderna 6–8 har tre eller flera. Om en tand behöver rotfyllas, måste tandens samtliga rotkanaler fyllas. S.k. "8:or" eller visdomständer rotfylles bara i speciella fall, t.ex. om "7:an" bredvid redan är utdragen.

Behandling[redigera | redigera wikitext]

När tandpulpan är inflammerad, vanligen på grund av mycket djup karies, behandlar man tanden genom att avlägsna hela tandpulpan och fylla ut rotkanalerna med en rotfyllning. Bakterier finns i dessa fall sällan i rotkanalen. Om inflammationen i pulpan har gett upphov till vävnadsdöd (pulpanekros) tränger bakterier in och sprider sig i rotkanalssystemet med en inflammation utanför tandens rotspets som resultat. I dessa fall bekämpar man rotkanalsinfektionen huvudsakligen genom att avlägsna död och infekterad pulpavävnad men också med hjälp av rotkanalsantiseptika och med inlägg av antimikrobiella medel i rotkanalen innan den rotfylls. Inflammationen vid tandens rotspets läker när bakterierna avlägsnats ur rotkanalen och denna blivit tätt utfylld med en rotfyllning. Studier från specialist- och undervisningskliniker har visat att 83-89 % av de behandlade tänderna läker inom 2-5 år.[4][5][1]

Vid rotbehandling fäster man en gummiduk (kofferdam) runt tanden när rotkanalerna gjorts åtkomliga. Tanden och området omkring desinfekteras och sterila instrument används för att förhindra att (nya) bakterier förs in i rotkanalen vid behandlingen. Rotkanalerna rengörs därefter noggrant ända ned till rotspetsen och vidgas med hjälp av tunna flexibla rotkanalsinstrument. Under arbetet med att rensa rotkanalerna spolar man med antiseptisk lösning, vanligen en svag lösning (0,5-1 %)av natriumhypoklorit. I de fall bakterier finns i rotkanalen lägger man ofta ett antimikrobiellt medel, vanligen kalciumhydroxidpasta, i rotkanalen innan den rotfylls. Om rotkanalerna är infekterade eller om tanden har flera rötter tar det ofta två eller flera behandlingsgånger innan rotbehandlingen är färdig. Det är viktigt att både rotfyllningen och den lagning som därefter utförts i tandens krona (den synliga delen av tanden) blir så täta att bakterier inte kan tränga in i tanden på nytt. Rotfyllningsmaterialet är i allmänhet smala spetsar av guttaperka som klistras fast mot rotkanalsväggen med hjälp av en sealer vanligen baserad på zinkoxid-eugenol eller epoxiharts.[6]

En alternativ behandlingsmetod, kallad N2, utvecklades av italienaren Angelo Sargenti i mitten av 1900-talet. I denna metod desinfekteras rotkanaler och rotspets med hjälp av paraformaldehyd.[7] I november 1972 klassas N2 som läkemedel av dåvarande Läkemedelsnämnden, men det har inte genomgått prövning som läkemedel. Användningen av N2 förklarades strida mot lege artis [8] i december.[9] En förening, Svenska Endodontiska Sällskapet, SES, bildades 1975 med syfte att sprida metoden. En tidning Odontologia Nova gavs också ut i samma syfte.[9] Enligt webbplatsen "Rotfyllning.nu" har Socialstyrelsen uttalat att N2-metoden nu får användas.[10] Detta meddelade Socialstyrelsen i samband med att en anklagelse riktad mot en tandläkare för N2-användning drogs tillbaka.[11] Enligt motståndarna till N2 saknar metoden evidens och kan därför inte bli föremål för en vetenskaplig studie.[7] N2 har dock visats ha stark evidens i flera retrospektiva studier. I en prospektiv studie av P. Venuti 2014 visades hög lyckandefrekvens, vilket visar att det finns stark evidens.[12]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Rotfyllning. En systematisk litteraturöversikt. 2010. Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU (rapport nr 203)"
  2. ^ "Frisk F, Hugoson A, Hakeberg M. "Technical quality of root fillings and periapical status in root filled teeth in Jönköping, Sweden." International Endodontic Journal 2008; 41: 958-968"
  3. ^ "Ng YL, Mann V, Rahbaran S, Lewsey J, Gulabivala K. "Outcome of primary root canal treatment: systematic review of the literature - Part 1. Effects of study characteristics on probability of success." International Endodontic Journal 2007; 40: 921-939"
  4. ^ "Ng YL, Mann V, Gulabivala K. "A prospective study of the factors affecting outcomes of nonsurgical root canal treatment: part 1: periapical health." International Endodontic Journal 2011; 44: 583-609"
  5. ^ Ricucci D, Russo J, Rutberg M, Burleson JA, Spångberg L. "A prospective cohort study of endodontic treatments of 1369 root canals: results after 5 years." Oral Surg Oral Med Oral Pathol Oral Radiol Endod 2011; 112: 825-842"
  6. ^ Textbook of Endodontology, 2nd ed. Wiley-Blackwell, Oxford UK, 2010
  7. ^ [a b] Cederblom, Läkartidningen (2010)
  8. ^ (SoS Dnr 9:448)
  9. ^ [a b] Bengtsson 2010
  10. ^ Rotfyllning.nu
  11. ^ "Länsrätten i Stockholms län Dnr 43-11929/2009", enligt rotfyllning.net, 26 januari 2010
  12. ^ Pasquale Venuti (2014). ”A dynamic prospective cohort study of initial endodontic treatments of 627 teeth: long term results”. International Journal of Dental and Health Sciences "3" (1): sid. 280–298. ISSN 2348-5280. http://nebula.wsimg.com/5998b76f5342c1304593b29ab37fd5a7?AccessKeyId=44189AF8BC7E3D5EEFEF&disposition=0&alloworigin=1. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]