Rotröta

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En stock infekterad med rotröta.

Rotröta är ett sjukdomsymptom som uppvisas av träd vars rötter eller stam angripits av svamparna ur släktet Heterobasidion som rotticka, Heterobasidion parviporum, Heterobasidion abietinum eller honungsskivlingar och blödskinn.[1][2] Ungefär 14 procent av varje gran som avverkas i Sverige är angripen av någon form av rotröta.[3] Skadorna rotröta gör att den bryter ner veden och gör att virket inte kan bli timmer, utan klassas ner till massaved, barrmassaved eller brännved och innebär en minskning av värdet av virket.[3][4] Rötan innebär även en minskad tillväxt i skogen. [3] Rötan orsakas olika former av rottickor och sprids på åtminstone två olika sätt:

  • Genom spridning av svampsporer från fruktkroppar från stubbar eller rötter som sprids genom luften och infekterar nyligen färsk blottad ved.[1]
  • Genom ett infekterad träds rötter har fysik rotkontakt med ett annat träd så kan svampena mycel infektera grannträdet.[1]

Typer[redigera | redigera wikitext]

Tidigare så talades det om tre olika typer eller former av rotticka, men har nu delat upp i egna arter. Uppdelningen gjordes för typens huvudsakliga värdarter.

Skyddsåtgärder[redigera | redigera wikitext]

Vid gallring då dygnsmedeltemperaturen överstiger 5 plusgrader används olika typer av bekämpningsmedel som appliceras på stubbarna för att förhindra rotröteinfektion. Urea och borsalt har använts för detta ändamål, men behandling med pergamentsvamp som hindrar rötrötans infektion dominerar uteslutande idag.[1] Stubbehandling med pergamentsvamp fungerar i förebyggande syfte, dvs en stubbe med pergamentsvamp motverkar att stubben blir infekterad av rötrötesvamp och ej kan sprida vidare rötröta i beståndet.[1] Dock så kan inte pergamentsvampen konkurrera ut rötrötesvamp från en redan infekterad stubbe sådeles är det verkningslöst att försöka att sanera ett kraftigt rötröteinfekterat bestånd med pergamentsvamp vid avverkning.[1] Försök har visat att de tre typerna av preparat är ungefär lika effektiva och ger ett infektionsskydd som nästan motsvarar vinteravverkning.

Gallringsskördare har i regel utrustning i aggregatet för automatisk applicering av bekämpningsmedel i samband med trädfällningen, medan man vid motormanuell gallring applicerar preparat manuellt. Det bör återigen påpekas att rotröta även sprids genom skador i barken på kvarlämnade träd. Sådana skador uppkommer lätt genom ovarsam användning av moderna skogsmaskiner.

Efter att ett kraftigt rötangripet bestånd har slutavverkats kan man välja att föryngra med trädslag som har större motståndskraft mot rotröteangrepp.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i] Berglund, 2005
  2. ^ Skogsstyrelsen, 2009
  3. ^ [a b c] Thor, 2004
  4. ^ SDC, 2007

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]