Routemaster

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Buss av typ Routemaster
En routemaster, en "72 seaters", på Piccadilly Circus
Routemaster, med den öppna plattformen baktill

Routemaster är en av de busstyper som har karaktäriserat gatumiljön i London. Det är en dubbeldäckare. Routemastern är den sista modell som konstruerades av London Transport. Routemastern tillverkades mellan 1958 och 1968. Därefter har modernare bussar tillkommit i London och i allt större utsträckning börjat ersätta de gamla klassiska dubbeldäckarna. Även om de moderna bussarna oftast också är dubbeldäckare så har de inte samma karaktär som de klassiska modellerna. Vad som har varit utmärkande för dessa, alltså även tidigare modeller, är den typiska fronten i kombination av att den har öppen ingång baktill utan dörrar. Det har också under årens lopp inte varit helt ovanligt att passagerare har stigit på eller av bussen när den har varit i rörelse. Busstypen förekommer även på andra håll på Brittiska öarna och bland annat i Indien, särskilt i Bombay.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Anledningen till att dessa bussar byggdes på höjden, var en gammal trafikstadga som sade att inga fordon längre än 27½ fot (8,38 m), senare 30 fot (9,14 m) fick framföras på Londons gator. Därför byggde man inte bara dubbeldäckade bussar och trådbussar utan även dubbeldäckade spårvagnar. Efter det att denna stadga upphävts, blev det fritt fram för konventionella bussar på Londons gator. Idag kan man, förutom dubbeldäckare, se vanliga enplans lokaltrafikbussar och 18 meter långa ledbussar i London.

Kaross[redigera | redigera wikitext]

Routemasterbussarna är i huvudsak byggda i aluminium, föregångarna hade ofta en stomme av trä, vilken ofta ruttnade bort i Londons fuktiga klimat. Efter andra världskriget hade de brittiska flygplanstillverkarna tomma orderböcker, men gedigen erfarenhet av att bygga i aluminium därför föll det sig naturligt att ställa om produktionen från flygplan till bussar.

Teknik[redigera | redigera wikitext]

Routemasterbussar har motorn frontmonterad, och drivning på bakaxeln, busschauffören sitter som i ett litet bås, ovanför och vid sidan om motorutrymmet, helt skiljd från passagerarna, med full sikt åt sidorna och framåt.

I och med att chauffören sitter i ett bås och därmed inte hade någon kontakt med passagerarna krävdes det en konduktör för att kontrollera att passagerarna hade biljetter, detta gjorde bussen dyrare i drift.

Trappan till övervåningen sitter baktill på bussens högersida omedelbart bakom höger hjulhus, och vid den dörrfria ingången. Bussarna har hyrauliska bromsar, vilket är ovanligt bland tyngre fordon. Routemasterbussarna hade också automatiska växellådor med förval av fabrikatet Wilson. Elsystemet är synnerligen enkelt uppbyggt. Föraren har i huvudsak bara två strömbrytare, förutom "blinkerspaken" att hålla reda på, en för belysningen och en för vindrutetorkaren.

Trafik[redigera | redigera wikitext]

De sista Routemaster-bussarna i reguljär trafik trafikerade linje 159 till den 9 december 2005.

Museiturer[redigera | redigera wikitext]

Efter detta har man startat två så kallade "Heritage Routes", museilinjer, där det under dagtid, alla veckans dagar går Routemasterbussar, på linje 9 och 15. Linje 9 går från Royal Albert Hall till Aldwych, linje 15 från Trafalgar Square till Tower Hill.

De båda linjerna överlappar varandra mellan Trafalgar och Aldwych. Dessa linjer trafikeras dagtid alla veckans dagar i 15-minuterstrafik. Linje 9 trafikeras av First London och utgår från Westbourne Park Garage. Linje 15 trafikeras av East London Bus Group och utgår från Bow Garage.

Modeller[redigera | redigera wikitext]

RM, The Standard Routemaster[redigera | redigera wikitext]

Tekniska data RM

  • Bredd: 8 ft (243 cm)
  • Längd: 27 ft 6 inches (845 cm)
  • Höjd: 14 ft 4½ inch (436 cm)
  • Sittplatser: 64 varav 36 på övre däck

Denna busstyp kallas också för "64 seaters". 2120 stycken byggdes.

RML, The Lengthened Routemaster[redigera | redigera wikitext]

Tekniska data RML

  • Bredd: 8 ft (243 cm)
  • Längd: 30 ft (914 cm)
  • Höjd: 14 ft 4½ inch (436 cm)
  • Sittplatser: 72 varav 40 på övre däck

Denna busstyp kallas också för "72 seaters". 524 stycken av denna typ byggdes. Man känner igen dessa 72-sitsars bussar genom att de har en extra mindre sidoruta på nedervåningens och övervåningens sidor (se bild i denna artikel).

Andra typer[redigera | redigera wikitext]

Vidare finns minst fem ytterligare typer eller varianter av routemasterbussen. En variant har faktiskt dörrar framtill, denna gick främst på linjen till Heathrows flygplats. En annan variant har en taklös övervåning, denna används främst till sightseeingturer i London. Dessa taklösa bussar är ombyggda standardbussar. I filmens värld, förekommer det en trevånings Routmaster, i en av Harry Potterfilmerna. Troligtvis har ingen sådan existerat i verkligheten. Däremot finns det en envånings, men det rör sig om en ombyggd standardbuss som fick övervåningen utbränd efter ett sabotage.

Modernisering[redigera | redigera wikitext]

Många bussar moderniserades under 1980 och främst under 1990-talet. De fick nya miljövänligare motorer, helautomatiska växellådor, och delvis ny inredning med bättre belysning. Högre driftskostnader med tvåmansbetjäning samt EU:s trafiksäkerhetspolitik satte stopp för bussar utan dörrar[ifrågasatt uppgift].

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

Ett antal Routemasters har köpts till Sverige efter dess aktiva period i London, mest används de till olika reklamändamål eller till speciell charter.

En speciell flygplatsroutmaster används som mobilt gatukök av en engelskfödd Fish and chips-försäljare i Göteborg.[källa behövs] Denna buss har ett fingerat fordonsnummer från London Transport.

New Bus for London[redigera | redigera wikitext]

År 2012 insattes en nykonstruerad dubbeldäckare, vilken utvecklats för London Transport med inspiration av Routemaster, i trafik i London. Denna busstyp benämns New Bus for London, eller Borismaster med alludering på borgmästaren och initiativtagaren Boris Johnson.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]