Roza Otunbajeva

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Roza Otunbajeva
Роза Отунбаева


Ämbetsperiod
7 april 2010–1 december 2011
(tillförordnad till den 3 juli 2010)

Född 23 augusti 1950
Osj, Sovjetunionen (nuvarande Kirgizistan)
Politiskt parti Kirgizistans socialdemokratiska parti
Alma mater Moskvauniversitetet

Roza Isakovna Otunbajeva (ryska Роза Исаковна Отунбаева), född 23 augusti 1950 i Osj, är före detta utrikesminister i Kirgizistan och ledare för parlamentsgruppen för oppositionspartiet Kirgizistans socialdemokratiska parti. Den 7 april 2010 förklarades Otunbajeva vara ledare för en interimsregering i Kirgizistan av oppositionsledningen efter en serie upplopp som ledde till att president Kurmanbek Bakijev tvingades från makten. Efter ett nytt presidentval i oktober 2011 efterträddes hon i december samma år av Almazbek Atambajev.

Liv och karriär[redigera | redigera wikitext]

Otunbajeva föddes i Osj i Kirgiziska SSR i Sovjetunionen. Hon tog examen vid filosofiska fakulteten vid Moskvauniversitetet 1972 och var sedan professor och ledde institutionen för filosofi vid Kirgizistans universitet i sex år. Otunbajeva är gift och har två barn. Hon talar flytande engelska och ryska förutom kirgiziska.[1]

Hon inledde sin politiska karriär 1981 som Kommunistpartiets andra sekreterare i rajonrådet i Frunze (nuvarande Bisjkek). I slutet av 1980-talet var hon ledare för Sovjetuionens delegation i Unesco i Paris, och senare sovjetisk ambassadör i Malaysia. År 1992, då det numera självständiga Kirgizistan leddes av Askar Akajev, utsågs hon till både utrikesminister och vice premiärminister. Hon behöll dessa poster till senare samma år då hon blev landets första ambassadör i USA och Kanada. Hon blev åter utrikesminister 1994, och fortsatte i tre år. Åren 1998-2001 var hon Kirgizistans första ambassadör i Storbritannien. Åren 2002-2004 var hon ställföreträdare till FN:s särskilda sändebud i Georgien.

När hon återvänt till Kirgizistan i slutet av 2004 blev Otunbajeva politiskt aktiv. I december 2004 bildade hon och tre andra oppositionella parlamentsledamöter partiet Ata-Zjurt inför parlamentsvalet i februari 2005.[2]

Hon förbjöds att kandidera i parlamentsvalet 2005 på grund av en lag som krävde att parlamentsledamöter måste ha bott i landet i fem år före valet. Eftersom hon varit ambassadör i Storbritannien uppfyllde hon inte kriteriet.

Otunbajeva var en av ledarna för Tulpanrevolutionen i Kirgizistan som ledde till att president Akajev störtades.[3] Därefter fungerade hon några månader som tillförordnad utrikesminister i den interimsregering som leddes av dåvarande premiärministern (och interimspresidenten) Kurmanbek Bakijev. Efter att Bakijev valts till president och Feliks Kulov blev premiärminister fick Otunbajeva inte tillräckligt stöd i parlamentet för att bli utrikesminister.[2] Hon kandiderade sedan i ett fyllnadsval till parlamentet några månader senare, men utan att bli invald. Otunbajeva spelade en viktig roll i protesterna i november 2006 som med framgång krävde en ny demokratisk konstitution.

Hon var medordförande för partiet Asaba en kort period.

I december 2007 invaldes Otunbajeva i Kirgizistans parlament på Kirgizistans socialdemokratiska partis lista. Hon var ordförande i socialdemokraternas parlamentsgrupp från oktober 2009.

Efter omfattande upplopp våren 2010 i Bisjkek då president Kurmanbek Bakijev föreföll bli störtad utsågs Otunbajeva i april till ledare för interimsregeringen.[4] Otunbajeva anses ovanlig då det finns få kvinnor i politiken i Kirgizistan. Hon har upprättat nära band med Rysslands regering, särskilt partiet Enade Ryssland. Hennes första samtal efter att hon kommit till makten var med Rysslands premiärminister Vladimir Putin.[1] Otunbajeva förklarade att nyval skulle hållas om sex månader och att hon skulle fungera som president tills dess.[5] Valet av president blev dock försenat till oktober 2011. Det vanns av Almazbek Atambajev som i december 2011 efterträdde Otunbajeva som president.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia