Rune Johansson (ishockeyspelare född 1920)

	Rune Johansson
	Rune Johansson på ett foto från cirka 1950.
Nationalitet	Sverige
Född	23 augusti 1920,; Stockholm
Död	30 december 1998 (78 år)
Spelardata
Position	back
Klubbar
Spelade för	AIK 1940-1945,; Hammarby IF 1945-1955
Övrigt
Proffsår	–
Medaljer
	Ishockey, herrar
Olympiska spel
Världsmästerskap

Rune "Bom-Bom" Johansson, född 23 augusti 1920 i Stockholm^[1], död 30 december 1998, var en svensk linjearbetare, friidrottare och ishockeyspelare som representerade Hammarby IF.

Han spelade 103 landskamper i ishockey som back och deltog i världsmästerskapen 1947 - 1953, och olympiska spelen 1948 och 1952. Han blev Stor grabb nummer 29. Han blev svensk mästare i ishockey 1951.

Rune blåste liv i den avsomnade hockeyklubben BK Nordia i början av 1950-talet då han som nybyggare flyttade till Bagarmossen. Han hade en son som ville spela ishockey och frågade den gamle BK Nordia-grundaren Gunnar Berggren om det gick bra att använda namnet Nordia. Denne tillstyrkte och klubben BK Nordia återuppstod. Numera heter klubben Nordia Hockeyclub.

Meriter[redigera | redigera wikitext]

OS-brons 1952
VM-guld 1953
VM-silver 1947, 1951
SM-guld 1951

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ [a b c d] ”Rune Johansson”. eliteprospects.com. https://www.eliteprospects.com/player/192299/rune-johansson. Läst 30 augusti 2020.

[EP-1] [a b c d] ”Rune Johansson”. eliteprospects.com. https://www.eliteprospects.com/player/192299/rune-johansson. Läst 30 augusti 2020.

[1]