Ryder Cup 2006

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
36:e Ryder Cup
Flag of Europe  18½   9½  Flag of the United States
Europa behöll Ryder Cup
Datum   2224 september
Bana   The K Club
Plats   Straffan, Kildare, Irland
Kaptener   Ian Woosnam (Europa)
Tom Lehman (USA)
«2004 2008»

Ryder Cup 2006 var den 36:e upplagan av matchspelstävlingen i golf som spelas mellan USA och Europa. 2006 års match spelades den 22 - 24 septemberThe K Club i Straffan, Irland. Europa var titelförsvarare efter att år 2004 ha vunnit på Oakland Hills Country Club i Bloomfield Township, Michigan.

Format[redigera | redigera wikitext]

Tävlingen bestod av 28 matcher, fördelade på tre dagar (fredag - söndag) enligt följande:

  • Dag 1 Fyra fyrboll-matcher på förmiddagen, följt av fyra foursome-matcher på eftermiddagen
  • Dag 2 Fyra fyrboll-matcher på förmiddagen, följt av fyra foursome-matcher på eftermiddagen
  • Dag 3 Tolv singelmatcher

En vunnen match ger 1 poäng, medan en oavgjord match ger ½ poäng. Laget som först når 14½ poäng har vunnit.

Lagen[redigera | redigera wikitext]

De båda lagen använde sig av olika poängsysten för att avgöra vilka 10 spelare som skulle bli direktkvalificerade till laget. Därutöver fick de båda kaptenerna, Ian Woosnam och Tom Lehman, välja ytterligare två spelare var för att göra lagen kompletta.

Flag of Europe.svg   Europa   Kapten: Ian Woosnam
Namn Världsranking
Sergio García 8
Luke Donald 9
Henrik Stenson 11
David Howell 13
Colin Montgomerie 14
Paul Casey 17
Pádraig Harrington 18
José María Olazábal 19
Darren Clarke (kaptenens val) 24
Robert Karlsson 36
Lee Westwood (kaptenens val) 51
Paul McGinley 53
Flag of the United States.svg   USA   Kapten: Tom Lehman
Namn Världsranking
Tiger Woods 1
Phil Mickelson 2
Jim Furyk 3
Chris DiMarco 15
David Toms 16
Chad Campbell 22
Stewart Cink (kaptenens val) 23
Scott Verplank (kaptenens val) 37
Zach Johnson 42
Vaughn Taylor 60
J. J. Henry 64
Brett Wetterich 68

Resultat[redigera | redigera wikitext]

Dag 1[redigera | redigera wikitext]

Fyrbollar
Colin Montgomerie
Pádraig Harrington
    1 upp Tiger Woods
Jim Furyk
Paul Casey
Robert Karlsson
  lika   Stewart Cink
J. J. Henry
Sergio García
José María Olazábal
3 & 2     David Toms
Brett Wetterich
Darren Clarke
Lee Westwood
1 upp     Phil Mickelson
Chris DiMarco
Foursomes
Paul McGinley
Pádraig Harrington
  lika   Chad Campbell
Zach Johnson
David Howell
Henrik Stenson
  lika   Stewart Cink
David Toms
Lee Westwood
Colin Montgomerie
  lika   Phil Mickelson
Chris DiMarco
Luke Donald
Sergio García
2 upp     Tiger Woods
Jim Furyk


Efter första dagen:
Europa 5 3 USA


Dag 2[redigera | redigera wikitext]

Fyrbollar
Paul Casey
Robert Karlsson
  lika   Stewart Cink
J. J. Henry
Sergio García
José María Olazábal
3 & 2     Phil Mickelson
Chris DiMarco
Lee Westwood
Darren Clarke
3 & 2     Tiger Woods
Jim Furyk
Henrik Stenson
Pádraig Harrington
    2 & 1 Zach Johnson
Scott Verplank
Foursomes
Sergio García
Luke Donald
2 & 1     Phil Mickelson
David Toms
Colin Montgomerie
Lee Westwood
  lika   Chad Campbell
Vaughn Taylor
Paul Casey
David Howell
5 & 4     Stewart Cink
Zach Johnson
Pádraig Harrington
Paul McGinley
    3 & 2 Tiger Woods
Jim Furyk


Efter andra dagen:
Europa 10 6 USA


Dag 3[redigera | redigera wikitext]

Singlar
Colin Montgomerie 1 upp     David Toms
Sergio García     4 & 3 Stewart Cink
Paul Casey 2 & 1     Jim Furyk
Robert Karlsson     3 & 2 Tiger Woods
Luke Donald 2 & 1     Chad Campbell
Paul McGinley   lika   J. J. Henry
Darren Clarke 3 & 2     Zach Johnson
Henrik Stenson 4 & 3     Vaughn Taylor
David Howell 5 & 4     Brett Wetterich
José María Olazábal 2 & 1     Phil Mickelson
Lee Westwood 2 upp     Chris DiMarco
Pádraig Harrington     4 & 3 Scott Verplank


Slutställning:
Europa 18½ USA

Europas lag tangerade därmed rekordsegern från 2004 års Ryder Cup. För första gången vann Europa dessutom samtliga fem spelsessioner: De fyra inledande med 2½ - 1½, och de avslutande singlarna med 8½ - 3½. Den avgörande putten som säkrade segern för Europa sattes av svensken Henrik Stenson.

Europas seger kunde ha blivit ännu större: Irländaren Paul McGinley skänkte en 25-fots-putt till USA:s J. J. Henry på det sista hålet, efter att en streaker sprungit över greenen och hoppat i den intilliggande sjön [1]. Hade Henry puttat och missat hade McGinley vunnit hålet och matchen, och Europas seger hade blivit rekordstora 19-9. McGinley fick dock mycket beröm för sin sportsmannaanda [2].

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]