Ryder Cup 2008

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
37:e Ryder Cup
Flag of the United States  16½   11½  Flag of Europe
USA vann Ryder Cup
Datum   1921 september
Bana   Valhalla Golf Club
Plats   Louisville, Kentucky, USA
Kaptener   Paul Azinger (USA)
Nick Faldo (Europa)
«2006 2010»

Ryder Cup 2008 var den 37:e upplagan av lagtävlingen i golf som spelas mellan USA och Europa. Tävlingen avgörs genom matchspel. 2008 års match spelades den 19-21 september på Valhalla Golf Club i Louisville, Kentucky. Europa var titelförsvarare efter att år 2006 ha vunnit på The K Club i Straffan, Irland.

Format[redigera | redigera wikitext]

Tävlingen består av 28 matcher, fördelade på tre dagar (fredag - söndag) enligt följande:

  • Dag 1 Fyra foursome-matcher på förmiddagen, följt av fyra fyrboll-matcher på eftermiddagen
  • Dag 2 Fyra foursome-matcher på förmiddagen, följt av fyra fyrboll-matcher på eftermiddagen
  • Dag 3 Tolv singelmatcher

En vunnen match ger 1 poäng, medan en oavgjord match ger ½ poäng. Laget som först når 14½ poäng har vunnit. Vid oavgjort 14-14 behåller de regerande mästarna (Europa) trofén.

Lagen[redigera | redigera wikitext]

Reglerna för uttagning är olika i USA och Europa. I USA skedde uttagningen efter ett poängsystem baserat på resultat i alla fyra majors 2007, samt på resultat på PGA-touren 2008. De åtta första på denna poänglista kvalificerades automatiskt (Tiger Woods var etta på listan, men lämnade återbud p.g.a. skada, så spelare 2-9 blev direktkvalificerade). Därutöver fick kaptenen Paul Azinger välja ytterligare fyra spelare till laget.

Till Europas lag kvalificerade man sig genom att vara bland de fem första européerna på golfens världsranking, eller genom att vara bland de fem första européerna (bland de som inte kvalificerat sig från världsrankingen) på Europatourens poänglista, där 1 Euro = 1 poäng. Kaptenen Nick Faldo fullbordade därefter tolvmannalaget med två egna val.

Flag of the United States.svg   USA   Kapten: Paul Azinger
Namn Världsranking
Phil Mickelson 2
Stewart Cink 9
Kenny Perry 17
Jim Furyk 13
Anthony Kim 15
Justin Leonard 23
Ben Curtis 33
Boo Weekley 35
Steve Stricker (kaptenens val) 8
Hunter Mahan (kaptenens val) 37
J. B. Holmes (kaptenens val) 55
Chad Campbell (kaptenens val) 53
Flag of Europe.svg   Europa   Kapten: Nick Faldo
Namn Världsranking
Pádraig Harrington 4
Sergio García 5
Lee Westwood 12
Henrik Stenson 6
Robert Karlsson 21
Miguel Ángel Jiménez 18
Graeme McDowell 31
Justin Rose 14
Søren Hansen 44
Oliver Wilson 48
Ian Poulter (kaptenens val) 25
Paul Casey (kaptenens val) 36

Resultat[redigera | redigera wikitext]

Dag 1[redigera | redigera wikitext]

Foursomes
Phil Mickelson
Anthony Kim
  lika   Pádraig Harrington
Robert Karlsson
Justin Leonard
Hunter Mahan
3 & 2     Paul Casey
Henrik Stenson
Stewart Cink
Chad Campbell
1 upp     Justin Rose
Ian Poulter
Kenny Perry
Jim Furyk
  lika   Lee Westwood
Sergio García
Fyrbollar
Phil Mickelson
Anthony Kim
2 upp     Pádraig Harrington
Graeme McDowell
Steve Stricker
Ben Curtis
    4 & 2 Ian Poulter
Justin Rose
Justin Leonard
Hunter Mahan
4 & 3     Sergio García
Miguel Ángel Jiménez
J. B. Holmes
Boo Weekley
  lika   Lee Westwood
Søren Hansen


Efter första dagen:
USA Europa

Dag 2[redigera | redigera wikitext]

Foursomes
Chad Campbell
Stewart Cink
    4 & 3 Justin Rose
Ian Poulter
Justin Leonard
Hunter Mahan
  lika   Miguel Ángel Jiménez
Graeme McDowell
Phil Mickelson
Anthony Kim
    2 & 1 Henrik Stenson
Oliver Wilson
Jim Furyk
Kenny Perry
3 & 1     Pádraig Harrington
Robert Karlsson
Fyrbollar
J. B. Holmes
Boo Weekley
2 & 1     Søren Hansen
Lee Westwood
Ben Curtis
Steve Stricker
  lika   Sergio García
Paul Casey
Jim Furyk
Kenny Perry
    1 upp Ian Poulter
Graeme McDowell
Phil Mickelson
Hunter Mahan
  lika   Henrik Stenson
Robert Karlsson


Efter andra dagen:
USA 9 7 Europa

Dag 3[redigera | redigera wikitext]

Singlar
Anthony Kim 5 & 4     Sergio García
Hunter Mahan   lika   Paul Casey
Justin Leonard     5 & 3 Robert Karlsson
Phil Mickelson     3 & 2 Justin Rose
Kenny Perry 3 & 2     Henrik Stenson
Boo Weekley 4 & 2     Oliver Wilson
J. B. Holmes 2 & 1     Søren Hansen
Jim Furyk 2 & 1     Miguel Ángel Jiménez
Stewart Cink     2 & 1 Graeme McDowell
Steve Stricker     3 & 2 Ian Poulter
Ben Curtis 2 & 1     Lee Westwood
Chad Campbell 2 & 1     Pádraig Harrington


Slutställning:
USA 16½ 11½ Europa

Detta var den största segermarginalen för USA sedan 1981. Den avgörande putten som säkrade segern för USA:s lag sänktes av Jim Furyk i hans match mot Miguel Ángel Jiménez.


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]