Ryggradslösa djur

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En snäcka i släktet Helix.

Ryggradslösa djur eller evertebrater (Evertebrata) är en sammanfattande beteckning på alla de djurgrupper som inte ingår i ryggradsdjuren och inkluderar till exempel blötdjur, leddjur, armfotingar, nässeldjur och många fler djurgrupper. Gruppen är parafyletisk och omfattar cirka 97% av alla djurarter. Begreppet saknar värde inom taxonomi.

Linné definierade gruppen i sin bok Systema naturae. Hans dåvarande system gav gruppen två stammar - insekter och maskar. Det har förändrats. Jean-Baptiste Lamarck, myntade dock begreppet. Senare forskning har konstaterat att Ryggsträngsdjuren (Chordata) är ett förstadium till ryggradsdjuren. Det som är gemensamt för dessa djur är helt enkelt att de saknar ryggrad. När det gäller antal arter, är majoriteten i den kända biologiska mångfalden bestående av ryggradslösa djur. Det fanns 1,7 till 1.8 miljoner fastställda arter 2005, ca 990 000 av dem var ryggradslösa djur.

Ryggradsdjur är exempelvis människor, som är däggdjur, fiskar, hajar och ödlor. Alla de kända ryggradslösa djuren och två stammar manteldjur och lansettfiskar, har endast ett kluster av Hox genen, medan ryggradsdjur har dubblerade uppsättningar, mer än en gång.

Föråldrat begrepp[redigera | redigera wikitext]

Idag används inte begreppet i någon större utsträckning inom vetenskapen.[ifrågasatt uppgift] Ryggradslösa bildar en parafyletisk grupp. Det är lättare att tala om tvåsidiga djur (de flesta djur) å ena sidan, och protosomer (inklusive leddjur och blötdjur) och deuterostomer (inklusive ryggsträngdjur och tagghudingar) å andra sidan.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]